The boy next door

33.

Jag kvicknar till av något som låter som ett skott. Ljudet får min kropp att rycka till och jag sätter mig upp i soffan som jag blivit lagd i. Då ser jag James komma ut ur mitt badrum med en pistol i handen. Jag kollar bara förstummat på honom. Vad hände precis?

"James?" Mumlar jag och sväljer hårt.

"Fan, Moa." Säger han och går fram till mig, han placerar pistolen innanför sin byxlinning och lyfter upp mig från soffan. Jag känner mig helt borta i hela kroppen så kan inte göra så mycket mer än att följa med. Han lyfter upp mig för trapporna och ställer ner mig när vi kommit innanför dörren. "Packa en väska med kläder och det viktigaste." Säger han och pekar på en av mina sportbagar.

"Varför har du en pistol James?" Frågar jag och känner skräcken skära inom mig.

"Den är för självförsvar. Du måste verkligen packa väskan nu!" Stressar han och jag börjar oförstående göra som han säger tills jag inte kan hålla tårarna inne längre.

"Sköt du dem?" Frågar jag och möter hans blick. Han går fram till mig och kramar mig.

"Du vet företaget?" Jag nickar. "De har fått reda på att du vet och om man inte är en del utav det men vet vad det är så sätts man högst upp på listan och just nu ligger du och Felicia där och eftersom att jag vägrar göra någonting mot dig och inte direkt lyckats med Felicia kan man säga att jag ligger tvåa." Säger han och jag försöker ta in hans ord.

"Listan? Över folk som ska dödas?" Frågar jag. Han ler snett men jag kan se hur ledsen han är. Han svarar med en nick. "Oherregud." Mumlar jag.

"Men jag kommer inte låta de göra någonting mot dig vacker, jag svär!"

"Men du sköt dem?" Frågar jag och vet inte om svaret jag förväntar mig kommer göra mig lättad eller ännu räddare.

"Annars skulle det slutat tvärtom." Säger han och jag känner fler tårar rinna. Det faktum att han säger skulle istället för kanske eller hade kunnat sticker i mig.

"Det är väl bra." Antar jag och bryter ögonkontakten. Han drar sin varma hand över min kind och lägger den under min käke.

"Det kommer bli bra, tillslut." Säger han och möter mina läppar. Hans hand flyttas ifrån min käke ner till mitt nyckelben och vidare längs med min midja ner till min höft. En trygghet uppstår inom mig av hans beröring. Jag lägger mina armar runt hans nacke och drar fingrarna genom hans oborstade bruna hår. Kyssen blir intensivare och jag backar tills jag står mot väggen. Han drar med varsitt finger längs med midjan igen och jag kan inte hjälpa att rysa till. "Jag älskar dig, Moaie vacker Joansen och du måste verkligen lära mig dina mellannamn." Mumlar han och jag skrattar till.

"Moaie Lizzie Helena Joansen och jag älskar dig med James Juggie brevkompis Mc'ardian." Svarar jag och kysser hans vackra leende. Han besvarar den och lägger tillslut sina händer på min midja och drar mig närmare. Jag drar mina händer genom hans hår och placerar dem sen på hans bakhuvud med tummarna under hans käkben. Jag hade inte tackat nej till att fortsätta i all evighet men tillslut drar James ifrån och motvilligheten i hans blick får mig att känna mig ännu varmare.

"Du måste fortsätta packa." Säger han och kollar på den halvfulla väskan. Jag nickar och slutför det jag höll på med.

Jag sitter och försöker få mina tankar att klarna. Vad har egentligen hänt med mitt liv de senaste månaderna? Det mesta har blivit sämre eller bara förstörts men på ett sätt känns det som att James får det att vara värt allt.

"Kan jag sätta på radion?" Frågar han och jag nickar.

"Men jag måste välja låt!! Annars blir det bara dålig musik." Insisterar jag och sträcker mig efter knapparna på bilradion.

"Om du håller på sådär kommer du göra sönder radion." Säger han och tar ett grepp runt min handled.

"Men!! Jag vill lyssna på Veronica Maggio." Säger jag och kollar tjurigt på James.

"Men hon är inte bra och hennes musik är typ tio år gammal." Säger han och håller fortfarande blicken på vägen.

"Du kan inte säga så!!" Utbrister jag stött och korsar mina armar. Han hänger ut underläppen och kollar på mig.

"Stackarn." Säger han och jag räcker ut tungan åt honom. "Och jag vet nån mer som är tio år gammal." Han flinar elakt och jag låtsas bli jätteupprörd och väljer att kolla ut genom fönstret medan hans dåliga drake musik spelas.

"Vart ska vi?" Frågar jag efter ett tag.

"Till ett hotell, min kompis äger stället och jag brukar kunna sova där ibland."

"Okej." Säger jag och tar upp min mobil ur fickan som har två procent. "Har du laddare?" Frågar jag och han räcker mig en sladd. "Tack." Säger jag och han ler mot mig. "Hur långt är det dit?" Frågar jag och kollar på klockan som visar kvart över två.

"Tjugo minuter kvar ungefär." Säger han.

"Mhm, har du hörlurar?" Frågar jag.

"Vadå så du kan lyssna på din dåliga maggiomusik?" Jag skakar på axlarna.

"Skit i det då." Säger jag och låter tankarna gå iväg. "Vad gjorde du med dem i badrummet?" Frågar jag och han spänner sina käkar och får en rynka mellan ögonbrynen.

"Min kompis tar hand om dem, om jag skulle dra in polisen skulle din familj fått problem." Säger han och jag ler, han visar ju att han bryr sig i alla fall. "Och den ena av dem hade denna på sig." Säger han och håller upp extra nyckeln. "Och jag bad min kompis sätta på självlåsfunktionen efter att han tagit hand om allt så det är låst och fixat alltihop." Jag kan inte låta bli att le bredare. Detta trodde jag inte om honom.

"Wow tack så mycket, vad är det för kompis som gör sånt?" Frågar jag och han skrattar till.

"Han var skyldig mig." Säger James och besvarar mitt leende. "Du får så gulliga smilegropar när du ler." Säger han och jag börjar direkt att rodna. "Du är rätt gullig när du rodnar också." Fortsätter han och jag blänger på honom.

"Ju mer du säger så ju mer kommer jag ju rodna!" Säger jag och tar upp min arm framför ansiktet.

"Det är ju bra." Säger han och jag skakar på huvudet.

"Nej för jag för ont i kinderna." Han skrattar och tar bort min arm för att lägga min hand i hans.