The boy next door

38.

TACK för 3,5k läsningar <33 blir gladare än ni tror.

Han räcker mig en pensel, pekar ut vart jag ska måla och till sist öppnar en ny målarburk till mig. Jag doppar penseln och hinner knappt nudda väggen innan Enzo suckar. Mitt huvud fallet på sned och med sne blick möter jag hans.

"Vad gör jag för fel nudå?"

"Dra penseln mot kanten av burken så slipper det droppa och du behöver inte få någon färg på dina kläder." Säger han.

"Vadå så är du expert på sånt här?" Säger jag menandes och nickar mot hans egna tröja fylld med vita fläckar.

"Detta var innan jag lärde mig knepet!" Försäkrar han och pekar på bröstet. Jag nickar sarkastiskt.

"Ja men ellerhur! Så du har inte fått en enda droppe på dig idag?" Frågar jag och doppar penseln igen. Han skakar triumferande på huvudet.

"Nej."

"Bäst att vi ändrar på det då." Innan han hinner reagera har jag dragit upp penseln, utan att dra den mot kanten och svingat mot Enzo. Det bildar som ett vitt streck ifrån ena ögonbrynet ner till andra höften. Även lite färg hamnar på några av tidningspapperna som ligger utspridda på golvet. Han ser först skärrad ut, och sen nästan utmanande. Han lägger ner penseln i burken igen och möter min blick medan han böjer sig upp igen. Han går fram till mig och stannar ungefär två decimeter ifrån.

"Jag har ingen som helst lust att starta ett krig med målarfärg i min väldigt nya lägenhet så..," hans hand far upp och läggs vid min tinning innan han drar den ner och stannar med ett grepp runt käken. Jag känner färgen ifrån hans hand börja rinna längs med sidan av mitt ansikte. "..nu är vi kvitt." Hans hand är fortfarande kvar på min käke så all färg som rinner droppar ner i hans handflata istället. Vi kollar på varandra i ett par minuter och jag kan inte tänka på någonting annat än han och bara han just nu.

"Vi kanske borde gå tillbaka till målandet." Säger jag och vrider lite på mig.

"Juste." Säger han och tar sakta bort handen. "Jag ska bara tvätta händerna." Han går mot köket med händerna uppe i luften för att inte färga av sig på någonting, igen. Jag kan höra kranen starta och hur vattnet låter annorlunda när det når diskhon direkt och när hans händer fångar det först. Jag vet inte varför jag lägger märke till massa onödiga saker just nu men det är som att jag inte kan låta bli. "Är du hungrig?" Ropar han ifrån köket.

"Nej, men tack ändå."

"Gillar du kaffe då?"

"Nja inte just nu." Säger jag och drar penseln över väggen. Jag ritar ett litet M med mitt pekfinger och kan höra Enzo harkla sig bakom mig. När jag vänder mig om är jag nära på att slå ut koppen i hans hand. Han hinner flytta på sig och nickar mot väggen.

"Om du inte målar över det där nu kommer jag att ha ett ingraverat M i min vägg för alltid." Han ler brett och jag kan inte undgå att börja rodna.

"Förlåt." Mumlar jag och vänder mig om och lyfter upp penseln ännu en gång. "Så! Borta." Försäkrar jag och pekar på väggen där M:et tidigare fanns.

"Tur för dig." Han ställer koppen på en bokhylla bakom honom och vänder sig mot mig igen. "du kanske vill byta tröja innan vi fortsätter?" Jag vänder blicken till tröjan, en av mina svarta favorithoodies, jag nickar. Han pekar på en dörr. "Det ligger några gamla tröjor i en låda i garderoben där inne, du kan låna nån om du vill så länge." Han ler mot mig och jag går in i rummet. Ett väldigt mysigt rum och inte alls så stökigt som jag trodde att ett sovrum tillhörande en kille i tjugoårsåldern som bor själv skulle vara. Jag ser en garderob som går in i väggen till vänster ifrån dörren. Bredvid den står en säng  och rakt framför mig ett skrivbord. Väggen till höger har ett större fönster, en spegel och en tavla. Jag går fram till garderoben och drar ena skjutdörren åt sidan. En låda ligger på marken i garderoben och har några t-shirts men också några långärmade. Jag drar av mig hoodien och lyfter upp en svart t-shirt, den känns jättestor. Utifrån kan jag höra ett snabbt låsklick och strax en dörr som öppnas. Någon har kommit hit. Klackande steg hörs mot kakelgolvet i hallen och min första instinkt är att gömma mig. Så jag kliver försiktigt in i garderoben och försöker dra för dörren inifrån.

"Hejsan älskling." Hör jag Michelles röst. Fan jävla helvete. Om hon skulle hitta mig så skulle jag aldrig kunna förklara detta så att hon skulle tro mig. Hon har sjukt svårt att lita på folk och går efter handlingar, inte ord. Dessutom har jag sagt att jag skulle hem.

"Oj jävlar vad du skräms!" Tjuter Enzo och jag kan höra mot tidningspappret hur han vänder sig om.

"Kommer du inte ihåg att du gav mig en nyckel?"

"Jo, nu men trodde du var, eller jag glömde av det."

"Jaha, behöver du hjälp då? Jag har ingenting att göra."

"Asså jag har jättemycket att göra ikväll. Kan vi inte ses i helgen istället?"

"I helgen?! Det är ju jättelångt kvar." Stönar Michelle och trampar med klacken.

"Men inte ikväll jag har saker att göra."

"Jaha.." suckar Michelle och jag kan höra hennes steg bli närmare.

"Ehm vart ska du?" Fråga Enzo och hans steg hörs även dem närmare.

"Jag ska vänta på dig. Vill inte sova själv inatt." Handtaget trycks ner och hennes steg är nu inne i rummet.

"Michelle, inte ikväll." Säger Enzo men jag kan höra en lättnad i rösten. Jag antar att det var för att jag gömt mig.

"Vems hoodie är det?" Jag kollar ner i handen, som hoodien borde ligga i men nu är tom. Hur kunde jag vara så dum?

"Den? Jag rensade min garderob och jag antar att det är min syrras från när hon var här för väldigt längesen."

"Okej, om du är helt säker på att jag inte på något sätt kan hjälpa till så kanske jag borde gå. Mamma behöver säkert hjälp med maten och så." Jag känner igen Michelles röst när hon är nedstämd och denna stämmer definitivt in på det.

"Mm kanske." Deras fotsteg fortsätter ut i hallen igen och snart hörs
ytterdörren som stängs. Jag pustar ut.

"Jävlar." Säger han och drar upp garderobsdörren. Han drar en hand genom håret.

"Det var nära." nickar jag instämmande.

"Oj jag har typ glömt hur det ser ut här inne!"

"I din garderob?"

"Ja, alla kläder jag använder ligger antingen på fåtöljen där eller i tvättmaskinen." Säger han och pekar på en fåtölj som jag ser halva hans garderob täcker. "Vänta är det där min ck hoodie?"

"Va? Hur ska jag veta det?" Frågar jag och han himlar med ögonen.

"kan du ge mig den då?"

"Vilken syftar du på? Frågar jag och kan tänka mig åtminstone fem olika hoodies.

"Skit i." Han lutar sig över mig och sträcker sig åt hörnet. "Kan du flytta lite på dig?" Frågar han och skrattar vagt.

"Just nu nej för du står halvt på mig." Svarar jag skrattande.

"Försök!" Insisterar han och jag försöker men det slutar med att han tappar balansen på grund av mina rörelser och vi slutar upp med han över mig på garderobsgolvet.

"Oj." Mumlar jag. Han stoppade sitt fall med sina händer så hela hans vikt är inte på mig.

"Förlåt."

"Det är lugnt." Han kollar djupt in i mina ögon, med definition på djupt för det känns som att han kan se in i min själ. Det känns som fjärilar i magen och de gör mig illamående för detta är fel, detta är väldigt fel.