The boy next door

37.

Hej!! D va ett tag sen :( sorry för det men vet ni vad som hänt?!! Jag har fått 1 tusen fler visningar på denna sen jag laddade upp mitt senaste kapitel och hur jättesjukt är inte det?! I alla fall tack så jättemycket till er som följer, röstar och läser det betyder såsåsåså mycket! Här är iaf ett väldigt långt kapitel, hoppas d är ok hehe <3 (har inte kollat stavfel men klockan är halv 3 på natten just nu så det skulle nog inte göra mycket skillnad om jag läste igenom den nu)

10:21 Enzo:
Miche berättade att du inte är i skolan, kanske inte min ensak men har du lust att ses? Det är bara fem dagar kvar till fredag och det kanske kan få dig på andra tankar liksom.

Jag stirrar tyst på telefonen. Det drar i ena mungipan. Michelle är lyckligt lottad. Mina föräldrar är ju aldrig hemma längre och Lucas har faktist gått till skolan så jag sjukanmälde mig själv, jag vill inte riskera att träffa honom.

10:26 Jag:
Ska vara hemma hela dagen. Du kan gärna komma förbi så kan vi planera eller nåt.

En kvart senare plingar det på dörren och jag styr mina steg mot den. Jag vet inte varför men om det skulle varit någon annan av mina vänner skulle jag inte haft någon lust alls att träffas.

"Hej." Säger han och ler, jag ger honom en kram. Är det konstigt när det är ens bästa väns kille? Han besvarar den.

"Heej." Svarar jag och flyttar mig ifrån dörröppningen så att han kan komma in.

"Hur mår du?"

"Skit." Han nickar.

"Asså jag vet inte detta kanske var en dålig ide, om du vill va ensam så kan jag gå igen." Jag höjer blicken ifrån mina fötter och möter han. Han drar en hand genom det svarta håret. Jag följer handrörelsen och ser hur han särar på två hårslingor som fastnat i varann. Han drar på munnen.

"Nej, jag behöver någonting att göra. Seriöst. Och det kan vara bra att komma på andra tankar som du sa." Han visar sin vita tandrad i ett snett leende.

"Vad bra, för jag har verkligen ingen aning om hur jag ska klara detta annars!" Säger han och skrattar nervöst.

"Du kan ju börja med att lugna ner dig du ska ju bara fråga om hon vill bli tillsammans med dig och vi vet ju båda redan svaret." Säger jag.

"Tror du det?"

"Ja"

"Mm men jag vill ju att det ska bli speciellt också." Jag himlar med ögonen och går ut ut hallen. Framme vid trappan vänder jag mig om och ser honom fortfarande stå lutad mot garderoben i hallen. Jag börjar skratta.

"ska du stå där hela dagen eller ska vi komma på nåt speciellt att göra?" Frågar jag och pekar på trappan. Han hoppar smått till men följer efter mig upp.

Jag slänger mig i soffan och han gör likadant men två platser bort.

Efter tre timmar av snack om vad Michelle gillar att göra, äta, kolla på och massa mer blir det tyst ett tag. Vi båda bara ligger med våra huvuden bredvid varandra på golvet som vi hamnat på tillslut.

"Vad gillar du att göra då?" Frågar han och vrider på huvudet mot mig. Jag fortsätter kolla upp i taket och rycker på axlarna.

"Jag vet inte. Men det är konstigt, om du skulle fråga Michelle skulle hon nog komma på massor utav saker. Men ingenting av vad hon själv gillar som jag vet." Säger jag och kan se i ögonvrån hur han också flyttar vilken till taket.

"Du är smart, och fett snäll." Mumlar han. Jag ler men jag tror inte att han kan se det. "Hur mycket är klockan?"

"Fem i två." Säger jag och sekunden efter är Enzo uppe på fötter.