Förbjuden kärlek

Kapitel 16

Kapitel 16
Det hade förstås bara varit inbillning. Hennes egna känslor för honom hade förblindat henne och lurat henne att tro att han kände likadant. Men det fanns absolut ingenting som tydde på att han skulle besvara hennes känslor. Han såg henne bara som en vän och elev. Ingenting hade förändrats. Allt var precis som tidigare.
Hon fick en snabb kram efter varje promenad, men så hade det varit hela hösten. Det var den lättsamma typen av kram, som man delar vänner emellan. Han var definitivt inte intresserad av henne på något annat sätt.
De har inte setts lika ofta som innan. Ellinore har nästan undvikit honom. Allt som hände på den där lektionen var bara så himla pinsamt. Visst, patronusen var väl bra men resten var så hemskt att hon bara vill gräva ner sig själv i ett hål.
Hon var nog lite deprimerad. Plugget var mycket tuffare än tidigare och det gick inte lika bra för henne längre. Men framförallt tyngde det här med Remus. Hon hade ju bestämt sig för att nöja sig med att bara ha honom som vän, men tanken på att han inte gillar henne på samma sätt som hon gillar honom gör henne ändå ledsen. Hon önskar att han kunde se henne mer än bara som en vän.
Men så händer en sak som muntrar upp henne lite.
Edward från årskursen över henne frågar om hon vill ta en fika med honom. Han är slagman i quidditchlaget och väldigt populär bland tjejerna. Han är både snygg och trevlig.
Eftersom Remus ändå inte vill ha henne och det aldrig kommer bli något mellan dem tackar Ellinore ja till Edwards förslag. Hon måste gå vidare, hon kan inte klänga sig fast vid en löjlig lärarförälskelse för evigt. Och Edward verkar vara en lovande kandidat.

När Ellinore berättar för Remus om sin dejt känns det som om en dolk genomborrar hans hjärta. Han visste att den här dagen skulle komma. Klart att hon inte skulle vilja vara med HONOM. Han inbillade sig ett tag att hon kanske gillade honom också, men så var det såklart inte. Det skulle aldrig bli något mellan dem. Han har vetat det hela tiden, men har ändå inte kunnat låta bli att hoppas. Hon verkar lite gladare, efter att ha varit nedstämd en tid. Han borde vara glad för hennes skull. Stötta hennes val och uppmuntra henne att träffa killar i sin egen ålder. Dessutom är han hennes lärare så även OM hon skulle besvara hans känslor skulle han vara tvungen att avvisa henne. Det är bättre om hon träffar nån som hon faktiskt kan vara med. Han måste släppa henne.
Han ler när hon berättar, visar inte vad han egentligen känner.
Han ler och säger att det är fantastiskt att hon ska träffa Edward.
Han ler, men inombords gråter hans krossade hjärta tårar av blod.

Madam Puddifoots är ett mysigt café i Hogsmeade.
Ellinore och Edward dricker te och pratar. Det känns lite stelt men Ellinore antar att det är så det brukar vara på första dejten. Han är trevlig ändå, lite smårolig, snygg om man gillar den typen, och som sagt populär bland tjejerna. Hon borde vara tacksam för att hon fått chansen att gå ut med honom. Han är ju rena kapet.
"Du är vacker" säger Edward plötsligt.
"Eh...okej... tack." svarar Ellinore. Edward lutar sig framåt och plutar med läpparna. Ellinore blir så förskräckt att hon på ren automatik tar sin tekopp o kastar drycken i ansiktet på honom (Teet var vid det här laget ljummet). Han spärrar upp ögonen i chock men innan han hinner göra nåt annat har hon flugit upp ur stolen och sprungit ut ur caféet.

Remus skrattar så att tårarna sprutar när Ellinore berättar för honom vad som hänt. Han borde inte vara det, men han är otroligt lättad och glad att det inte blev något mellan Edward och Ellinore.
"Men hålla! Det är inte kul!" klagar Ellinore. "Hela skolan vet om vad jag gjorde och nu tycker alla att jag är helt knäpp!"
Remus försöker behärska sig men börjar asgarva igen. Till slut lugnar han sig.
"Förlåt... det lät bara så kul... du kastade... teet... i ansiktet på honom!" säger han och börjar skratta igen. Ellinore boxar honom lätt på armen.
"Jag ska skärpa mig nu" säger Remus men skakar fortfarande av undertryckt skratt. Ellinore suckar.
"Här, du kan få en chokladgroda så blir du glad igen!" säger Remus. Ellinore hade ju aldrig kunnat tacka nej till choklad i hela sitt liv, i vilken form den än kom, så hon mumsar glatt i sig grodan.
När de säger hej då får hon en extra lång kram. Ellinore blundar och njuter. Hon vet att han bara ser henne som en vän, men i det ögonblicket kan hon låtsas att han tycker om henne lika mycket som hon tycker om honom.