Förbjuden kärlek

Kapitel 39

Kapitel 39
Ellinore går genom Diagongränden. Hon är nu tjugo år. Solen lyser. När hon går förbi Florean Fortescues glassbar vinkar hon glatt. Men hon fortsätter. Utanför Weasleys vassa varor står tvillingarna Fred och George Weasley och glassar i solen. De busvisslar efter henne och hon skrattar åt deras fånerier.
Till slut kommer hon fram till en liten lokal inträngd i smeten. En nymålad skylt hänger ovanför dörren, "LUPIN'S" står det med en bild på en varg som ylar mot månen.

Ellinores föräldrar hjälpte henne och Remus så att de kunde ta ett lån och starta upp affärsrörelsen. Remus jobbar fortfarande på Hogwarts men han hjälper till med finansieringen för butiken. Sofia har hjälpt till en del men jobbar numera som helare, så hon har inte så mycket tid över efter jobb och ungar. Ellinore fiskar fram nyckeln och öppnar.
Lokalen är liten och trång men har stora fönster för att så mycket solljus som möjligt ska nå in. Där finns pösiga fåtöljer och puffar inklämda runt små låga bord. I ett hörn finns det massor av hyllor med alla tänkbara böcker. I det andra hörnet finns en disk med kassa och en glasmonter fylld med kakor, bakelser och smörgåsar. Det är gröna växter överallt i rummet som ger det en mysig, naturnära känsla.
Det är ett café kombinerat med en bokhandel. Än sålänge har det bara varit öppet en vecka men eftersom vädret är fint är mycket folk ute och rör sig och shoppar, och de stannar gärna för att ta en kaffe eller en bulle. Sen när de ändå är där bläddrar de lite bland böckerna. Det är mer folk än vad hon förväntat sig att det skulle vara nu i starten. Men folk kanske är nyfikna just för att det är nytt. Butiken har fått fina recensioner hittills och gästerna berömmer hennes bakverk. En del har också köpt böcker.
Ellinore viftar med trollspöt så att stolar och bord från förrådet bakom disken flyger ut och ställer sig utanför affärens framsida. Hon har planer på vad hon ska göra om cafébokhandeln går bra. Först vill hon skaffa en större lokal med plats för fler sittplatser och hyllor med böcker. Sedan vill hon ha en anställd. I den nya lokalen ska det också finnas plats för en liten scen där band kan få uppträda eller poesiskrivare läsa sina dikter. Hon och hennes syster har länge spelat gitarr och sjungit tillsammans. De skulle kunna uppträda ibland där de också. Men en sak i taget. Först får hon se om det lilla cafét med bokhandel går runt.

Ellinore var barnvakt för tvillingarna medan Sofia och Snape var iväg på en lyxig spahelg. Det var det värsta hon någonsin varit med om!!! Hon skulle ALDRIG skaffa barn! Bara kiss, bajs, kräks, snor, dregel och tårar. Bara skrik och bråk och stök och KRAS när allt värdefullt i hemmet kastades i golvet. Nej usch och fy. Ellinore skulle verkligen ALDRIG skaffa barn.
Något år senare har hennes cafébokhandel gått i konkurrs. Hon går arbetslös länge och blir mer och mer deprimerad. Hon söker alla jobb som finns men lyckas inte få något. Till slut efter många om och men lyckas hon få ett jobb i en tråkig mugglarbutik där hon vantrivs.
Remus har tröttnat på henne sedan länge och skaffat sig en älskarinna, någon exotisk fotomodell med stora bröst.
Livet är verkligen trist och Ellinore ser knappt någon mening med att leva. Efter att tag begär Remus skilsmässa.
Ellinore sjunker ännu mer ner i sin depression. Hon tar tröst i flaskorna och blir alkoholist. Efter ett tag testar hon lättare droger. De tröstar henne kortare perioder i alla fall. Hon får sparken från sitt trista mugglarjobb och har inte råd att betala hyran så hon blir hemlös. Hon testar tyngre droger och blir galen. I drogyran försöker hon bryta sig in på Gringotts men blir tagen på bar gärning. Hon ställs inför Wizengamotrådet. Där blir hon dömd till ett år i Azkaban.
När hon väl släpps ut därifrån är hon mer förstörd och galen än nånsin. Hon har inga vänner eller familj kvar. I ren desperation försöker hon hoppa från en bro men blir hindrad. Man vet inte vad man ska göra med henne så hon skickas till Azkaban igen. Där är en dementor ovanligt hungrig och sugen och kysser henne djupt, och så slutar den olyckliga historien om Ellinore Dunhill-Lupin.

Ellinore vaknar med ett ryck, hon är kallsvettig och ryser vid tanken på sin hemska mardröm. Bredvid henne ligger Remus, varm och trygg, han andas långsamt. Ellinore lägger en hand på hans bröstkorg och känner hans hjärtslag där under, de lugnar henne. Hon lägger sig på sidan med armarna om honom och andas in hans ljuva doft. Efter en stund somnar hon lugnt om igen och drömmer bara ljusa, vackra drömmar.

(Hahaha, min syster krävde ett alternativt slut och det var detta, men kunde inte låta det vara så, så det fick bli en mardröm istället.)

BONUSKAPITEL OM EDWARD (Skrivet av min syster)

Edward knackade på dörren som ledde till hans älskade. Klockan var 01.42. Dörren öppnades och där stod McGonagall med de snyggaste nattkläderna Edward kunde tänka sig.
"Mr Afterbliven??", frågade Minerva förvirrat.
Hon hade på sig ett svart silkestyg med spets som formade sig till hennes kropp perfekt. Hennes hår var utsläppt och hennes ögon glittrade.
"Ursäkta professor McGonagall. Jag drömde en mardröm. Får jag komma in?"
Hon såg ännu mer förvirrad ut men gjorde plats åt Edward.
Han log mot henne och gick in. Minerva tog fram två koppar och började hälla upp te.
"Nå berätta om din mardröm."
"Jag skulle hellre vilja prata om något bra.", mumlade han till svars.
"Som?"
"Vi kan väl prata om...oss?" Han gick fram till henne och kysste henne. Hon besvarade kyssen. OCH...
"VAKNA DIN DUMSKALLE!", ropade en av Edwards vänner och kastade en kudde i ansiktet på honom.
Edward vaknade upp ur sim dröm. "DU DRÄGLAR FÖR SJUTTON?!"
Edward torkade bort salivet runt munnen och satte sig upp.
Han brast ut i gråt.
"WÄÄÄ, WÄÄÄÄÄÄ, WÄÄÄÄ!!" Han lät slm en riktig bebis.
"Vad är det?", frågade hans vän. "JAG VILL INTE PRATA OM DET."
Han reste sig upp och sprang ut ur solvsalen.
Han sprang till Stora Salen.
Edward vae förtvivlad. Hans dröm var inte sann.
När han kom in till Stora Salen såg han Minerva sitta vid lärarbordet. Det kändes hemskt att hon satt där och inte i hans knä med läppar pressade mot hans.
Helt plötsligt började alla elever att skratta, de alla kollade på honom.
"VAD GLOR NI PÅ?", skrek han argt åt alla elever.
Sedan kollade han ner på sig själv. Där stod han i bara kalsonger. Minerva kollade upp på honom och såg allvarlig ut.
"NEEEEEJ!!!", vrålade Edward och sprang ut därifrån. Han sprang så fort att kalsongerna började glida ner. Men han hann inte stanna up och fixa det. Kalsonger flög iväg och landade i någon stackara flickas ansikte.
"Eeewuu!", hördes från henne. Men Edward hade för brottom. Han sprang tillbaka till sovsalen och gömde sig under sitt täcke. Det här var den värsta morgonen någonsin!