Förbjuden kärlek

Kapitel 36

Jag har jämt tänkt att Ellinore och Sofia är ca fem år äldre än Ron och Hermione. Men så kollade jag upp Remus exakta födelseår, som är 1960. Ellinore är ju tjugo år yngre, vilket innebär att hon är född 1980 och därmed borde gå i samma årskurs som Ron och Hermione! (Harry dog ju i denna berättelse vid ett års ålder.) Detta bekymrar mig dock inte. Jag vill ha en fri berättelse med egna huvudpersoner där Ron och Hermione inte kommer och snor åt sig all stjärnglans.

Kapitel 36
Den kommande lördagen plingar det på dörren. Ellinore är supernervös och rusar genast dit. Hennes föräldrar och syster kommer efter i lugnare tempo.
Hon öppnar dörren och där står Remus, de ler lite osäkert mot varandra.
"Hej"
"Hej"
säger de blygt.
Remus skakar hand med mr och mrs Dunhill och vinkar glatt till Sofia, sedan ger han Ellinore en snabb kram.
Sällskapet rör sig ut på altanen i den sköna sommarsolen. Det ska bli en riktig grillunch med grillad halloumi, lammspett, baconlindad, mozzarellafylld fläskytterfilé, massor av olika grönsaker såsom paprika, lök, champinjoner, zucchini, sötpotatis, majskolvar, tomat och massor av annat gott. Till det en starkt vitlökskryddad potatisgratäng, olika såser och en stor härlig blandsallad.
Sällskapet slår sig ner och tar för sig av den underbart ljuvliga maten. Det är lite stelt först men ganska snabbt lättar stämningen och det pratas och skämtas och alla har riktigt trevligt.
Efteråt hjälps de åt att duka av och plocka undan. Sedan spelar de trollkubb och Sofia blir alldeles till sig, hon bara MÅSTE vinna. Varje gång hennes lag har ner ett troll vrålar hon så högt hon kan: "GRYFFINDOOOOOOR!!!" De andra bara skrattar åt henne.
Efter en god match som Sofias lag naturligtvis vann, återgår de till altanen och dricker te och lemonad och äter småkakor och jordgubbar med glass och grädde. Det är väldigt gott och mysigt och stämningen god.
Sedan är det dags för Remus och Ellinore att åka. Ellinore har redan packat sina väskor. Allt ska inte med, mycket hämtar hon senare när hon och Remus hittat ett eget ställe, men det viktigaste har hon med sig.
Mrs Dunhill tar henne åt sidan innan de säger adjö.
"Han är väldigt trevligt och verkar vara en jättefin person. Du har gjort ett bra val, jag är glad för din skull." säger hon lågt. Orden värmer och Ellinore blir glad och stolt.
Hon kramar sin mamma, sin pappa och sin syster. De ska inte göra någon stor grej av det, de kommer ju ses ofta. Men mrs Dunhill snyftar ändå lite.
"Min lilla flicka har blivit så stor, tagit examen och träffat en kille och ska flytta hemifrån! Ta hand om dig nu! Och Remus, du måste lova att se efter henne!" uppmanar hon. Remus lovar.
Sedan transfererar de sig därifrån med bagaget och hamnar precis utanför en röd dörr som ser nymålad ut, Grimmaldiplan nr 12. Remus tar fram en nyckel och öppnar. De stiger in i en trång, långsmal hall, men den är ljus och väl upplyst. Den ger en lite mysig och hemtrevlig känsla. Sirius kommer nerskuttande från trappan, tar hennes hand och kysser den som en riktig gentleman.
"Ellinore! Så trevligt att se dig igen! Jag hoppas att resan gick bra!" skämtar han och blinkar med ena ögat. Ellinore fnittrar.
"Tack detsamma, mr Black. Resan gick fint, inga avhuggna armar eller ben." svarar hon leende.
"Kalla mig Sirius" säger han och ser henne djupt i ögonen. Hon rodnar och nickar. Vid merlins skägg, han är verkligen stilig! Stilig, charmig, väldigt manlig och lite macho. Han måste vara en riktig tjejtjusare, tänker Ellinore.
"Bill kommer och äter med oss ikväll!" meddelar Sirius glatt. "Min pojkvän sedan ett halvår tillbaka." förklarar han för Ellinore. Ellinore ger sig själv en mental smäll för att hon varit så fördomsfull.
"Han jobbar för Gringotts och har tidigare bott i Egypten och arbetat med att häva förbannelser i pyramider." fortsätter Sirius.
"Trevlig, tuff, intelligent, rolig och en riktig läckerbit om man ska tro Sirius." viskar Remus dramatiskt. Sirius boxar honom på armen.
"Men låt Ellinore packa upp, och känn er som hemma, om ni förstår vad jag menar... Vi ses senare." säger Sirius och flinar medan Remus blänger på honom.
"Locomotor koffertar!" säger Ellinore myndigt och hennes bagage svävar lydigt efter henne när hon går uppför trapporna efter Remus. På tredje våningen går de in ett ett rum med vita tapeter och en grön fondvägg med mönster av slingerväxter. Eftermiddagssolen ger rummet en varm känsla. Där finns ett skrivbord med tillhörande arbetsstol, en stor garderob, en fåtölj och en himmelsäng med skira, ljusgröna draperier, vid sängens fotände står en klädkista.
Ellinore packar upp och Remus har gjort gott om plats för hennes saker i garderoben. När hon är klar vänder hon sig mot Remus som sitter i fåtöljen och iakttar henne. Han ställer sig upp och kommer fram till henne. Han tar hennes ansikte i sina händer och kysser henne hett och passionerat. Det pirrar i hennes kropp och pulsen ökar direkt.
"Jag har saknat dig." mumlar han.
"Jag har saknat dig också." säger Ellinore.
De lägger sig i sängen och kramas en lång stund, njuter av tryggheten och värmen och av att få vara nära igen.

När det börjar mörkna går de en rundtur genom huset och tittar i alla rum. Det är väldigt vackert, ljust och ombonat. Sedan går de längst ner till det stora köket och matsalen.
Sirius sitter vid det stora bordet i mitten av rummet och pratar med en yngre man med lysande rött hår.
"Du har ett väldigt vackert hem!" berömmer Ellinore. Sirius flinar.
"Tack, först tänkte jag sälja stället, många dåliga minnen, men sedan tänkte jag att det skulle vara roligare att slänga ut alla ormar och svartkonstsaker och totalrenovera det, bara för att reta slag på mina bortgångna släktingar. Jag anlitade en firma som fixade rubbet. Det blev väldigt dyrt men jag har ändå massa pengar kvar av skadeståndet. Det fanns en husalf här tidigare men han var knäpp så min kusin Narcissa fick överta honom. Det här är Bill förresten." säger han och ger den rödhårige mannen en het blick.
Bill kommer fram och skakar hennes hand. Hans långa eldröda hår är uppsatt i en hästsvans och i ena örat dinglar en huggtand.
"Trevligt att råkas. Är du möjligtvis släkt med Ron Weasley?" frågar Ellinore nyfiket. Bill skrattar ett mörkt, behagligt skratt.
"Det är näsan, va? Den avslöjar oss alltid. Japp, Ron är min bror. Trevligt att träffa dig också." svarar han och ler brett, Ellinore fnittrar.
"Jag gick i samma klass som Ron, men vi hade aldrig någon nära kontakt direkt." förklarar Ellinore.
De äter en god gryta till middag, skrattar och har mycket trevligt.
Sedan drar sig Ellinore och Remus tillbaka till sitt rum. De kramas och har det mysigt. Plötsligt hör de konstiga ljud från våningen under. Ellinore kvider av skratt, rodnar och gömmer huvudet i kudden. Efter en evighet tystnar det.
Hon somnar lycklig i Remus armar med hans trygga doft i näsan och sover gott hela natten.

Ellinore börjar jobba på Florean Fortescues glassbar igen på måndagen. Det är bekvämt med spöktransferens, hon kan ta ett enda steg och sedan är hon framme.
De hade spenderat nästan hela söndagen i sängen och bara kramats, de var ju tvungna att ta igen hela två månaders missade kramar.
Veckorna går. Hon trivs på jobbet och på helgerna är hon med Remus eller hittar på något kul med honom, Sirius och Bill. Ibland träffar hon Sofia, Alice och Fiona. Några gånger är de på middag hos Ellinores föräldrar.
På Ellinores artonårsdag tar Remus med henne på en överraskning. Han sätter på henne en ögonbindel och så transfererar han dem till någon okänd plats. Han tar av henne ögonbindeln och hon ser att de befinner sig i ett stort ljust rum som släpper in massa solsken genom de stora fönstren med djupa fönsternischer. Rummet har en vackert utmejslad eldstad och en snirklig ljuskrona i taket, men är i övrigt helt tomt.
"Var är vi?" frågar Ellinore förundrat.
"Vårt nya hem. Om du vill. Vi behöver bara skriva på papprena så är det vårt." säger Remus. Ellinore tjuter av glädje och kastar sig om halsen på honom, sedan springer hon som en galning från rum till rum, kollar trädgården och utsidan på huset. Det är helt perfekt. Ljust och vackert.
"Gillar du det?" frågar Remus när de är tillbaka i vardagsrummet.
Ellinore kysser honom ömt.
"Jag älskar det." svarar hon. Remus ser lättad ut. Sedan besvärad. Sedan bestämd.
Han släpper henne och backar ett steg. Sedan går han ner på ett knä. Ellinores hjärta stannar. Remus tar fram en liten ask inifrån klädnaden. Han öppnar den och håller upp den mot henne. I den ligger en utsökt, gammalmodig ring i silver med en ljusblå diamant. Det här kan inte vara sant. Det här händer inte.
"Ellinore, jag älskar dig. Jag älskar dig mer än livet självt. Vill du gifta dig med mig?"