Förbjuden kärlek

Kapitel 33

Kapitel 33
"Du måste vara hungrig, du missade middagen igår och nu är det frukost. Kom så går vi till stora salen." säger McGonagall bestämt. Ellinore ÄR hungrig men mår illa samtidigt och vill inte möta de andra eleverna, se deras dömande, anklagande blickar.
Men vad har hon för val?
Hon följer efter McGonagall med sänkt blick. De elever de möter på vägen stirrar, viskar och pekar. Edward har verkligen sett till så att ALLA vet.
När de kommer in i stora salen tystnar de elever som sitter närmast, tystnaden sprider sig och snart sitter alla och bara tittar på dem. McGonagall går värdigt fram till lärarbordet medan Ellinore går med sänkt huvud och blossande kinder mot Gryffindorbordet. Hon skäms som en hund.
Hon får syn på Sofia, Alice och Fiona som tittar oroligt efter henne. Hon slår sig lättat ner bland dem. Innan de hinner säga något ställer sig Dumbledore upp och klingar på sitt glas. Alla är redan tysta men fokuset vänds mot honom istället.
"Godmorgon, kära elever. Jag har en tråkig nyhet att berätta. Vissa omständigheter har gjort att vår lärare i Försvar mot svartkonster, professor Remus Lupin, kommer vara borta under resten av terminen. Han kommer tillbaka till nästa läsår. Under tiden kommer jag själv ta hand om all undervisning i försvar mot svartkonster. Det ska bli kul att få lära känna er alla lite bättre. Nu ser vi det från den ljusa sidan, försöker tänka positivt och glädjas åt det som är bra. Ha en fin dag och en fortsatt trevlig frukost. Tack." Han sätter sig ner igen.
Eleverna återgår till sina grötskålar och smörgåsar och ljudvolymen ökar igen. Eleverna stimmar och stojar och Ellinore är glad att de inte tittar på henne längre. Det enda som märks är att de andra gryffindorarna undviker henne, förutom hennes syster och närmsta två vänner.
"Hur är det? Vad hände? Hur har det gått?" frågar Sofia oroligt. Ellinore skakar på huvudet, hon orkar inte prata om det. Sofia ser bekymrat på henne men låter henne vara. Ellinore tar för sig av maten och börjar äta trots illamåendet, men maten smakar som aska.
Just då kommer ugglorna och sveper ner över salen med morgontidningar, brev och små paket.
En välbekant uggla flyger ner och sätter sig ner framför Ellinore med ett lysande rött kuvert fastbundet vid benet. Det knyter sig i hennes mage. Ett illvrål. Hon knyter försiktigt loss brevet och ger ugglan lite flingor som den mumsar nöjt på innan den flyger iväg igen. Hon måste öppna illvrålet. Om hon inte gör det blir det tusen gånger värre. Ett illvrål skriker när man öppnar det, men om man inte öppnar det exploderar det och skriker tio gånger så högt. Sofia och de andra stirrar skräckslaget på illvrålet. Ellinore tar ett djupt andetag och sliter upp brevet. Hennes mors röst, förstärkt med magi till en öronbedövande volym, skriker hysteriskt från kuvertet.
"HUR KUNDE DU??? JAG TRODDE DU VISSTE BÄTTRE, HA ETT FÖRHÅLLANDE MED EN LÄRARE, DET ÄR EN SKANDAL!!! JAG HAR VÄL ÄNDÅ UPPFOSTRAT DIG BÄTTRE ÄN SÅ??? DU ÄR EN SKAM FÖR VÅR FAMILJ, EN SKAM!!! DU HAR TUR SOM INTE ÄR RELEGERAD! NÄR DU KOMMER HEM KAN DU FÖRVÄNTA DIG MYCKET HÅRDA STRAFF, DU KOMMER HA UTEGÅNGSFÖRBUD I ETT ÅR FRAMÅT!!! VAR GLAD OM DU SLIPPER BLI PRYGLAD!!! JAG TRODDE DU VAR SMART, MEN DU HAR TYDLIGEN INTE MER VETT I SKALLEN ÄN EN PYGMÉPUFF!!! HUR KUNDE DU GÖRA SÅHÄR MOT MIG OCH DIN FAR?!? VI ÄR YTTERST BESVIKNA PÅ DIG!!! NÄR DU KOMMER HEM ÄR SEMESTERN ÖVER, DÅ SKA DU FÅ SONA FÖR DINA SYNDER!!! VAR GLAD ATT DUMBLEDORE ÄR SÅ FÖRSTÅENDE, JAG HADE KASTAT UT DIG DIREKT!!! DET KANSKE JAG GÖR, JAG KANSKE LÅTER DIG LEVA PÅ GATAN SOM EN HEMLÖS... nej, gumman, jag älskar dig och skulle aldrig kasta ut dig, MEN DET DU GJORT ÄR MYCKET FEL OCH DU SKA SKÄMMAS!!! SKÄÄÄÄÄÄMMAAAAAAAAAS!!!!!!!
Efter något som känns som en evighet tystnar brevet äntligen och river sönder sig självt. Ellinore vill sjunka genom jorden.
Många elever skrattar. Några bussvisslar och klappar händerna. Professor McGonagall nickar nöjt.
Alice och Fiona ser på Ellinore med medlidsamma blickar. Sofia ser lika skamsen ut som Ellinore själv känner sig. Sofias kinder är blossande röda. Fiona klappar Ellinore lite tröstande på ryggen.
Ellinore kan inte äta en tugga till nu. Hon vill inte gå på en gång för då kanske folk tror att hon flyr, så hon sitter kvar en liten stund till. Sedan går hon med raska steg ut ur salen. Sofia, Alice och Fiona skyndar snabbt efter henne. Väl ute ur stora salen sätter hon av i språngmarch. De andra hänger på. Hon springer med tårarna sprutandes och en stor klump i halsen som gör att hon knappt kan andas. Hon rusar hela vägen till deras elevhem och är så uppriven och gråter så mycket att hon knappt får fram lösenordet till tjocka damen. Tjocka damen ser medlidsamt på henne och svänger upp trots att Ellinores uttal är så otydligt att det omöjligt går att förstå vad hon säger.
Ellinore rusar genom sällskapsrummet och uppför trapporna till tjejernas avdelning och in i sin sovsal. Hon slänger sig på sin säng med ansiktet pressat ner i kudden och händerna för huvudet. De andra hinner ikapp. De sätter sig försiktigt runt omkring henne och smeker hennes rygg försiktigt och stryker henne över håret samtidigt som de viskar lugnande, tröstande ord. Ellinore skakar och skälver av gråt och får knappt någon luft. Tårarna bara rinner och rinner och snoret likaså. Hon hulkar och jämrar sig. Ibland blir smärtan för stark och då skriker hon rätt ut, men ljudet dämpas av kudden. De andra stannar kvar hos henne och försöker ge henne styrka. Efter en lång stund avtar gråten och Ellinore ligger och skakar och småsnyftar.
"Papper..." mumlar hon. Fiona springer genast och hämtar en hushållsrulle och ger henne massa papper. Ellinore torkar sig i ansiktet och snyter sig. Hennes ansikte är helt rött och mosigt och ögonen svullna. Hon lägger sig på sidan och kurar ihop sig till en boll. Hon har slutat gråta men ligger och stirrar ut i intet med tom blick. De andra lägger sig runt henne med armarna om henne och varandra, som en råtthög, och så ligger de länge, länge.
Det är söndag så de behöver inte oroa sig över några lektioner.
Framåt lunch börjar Alice mage kurra. Tjejerna sträcker på sig och gäspar. Alice och Fiona bestämmer sig för att gå ner och äta lunch, och sedan ta med sig mat upp, medan Sofia stannar hos Ellinore.
Ellinore tvingar sig själv att äta lite. Det går segt men hon blir faktiskt lite piggare efteråt. Alice beslutar sig för att sorgefesten är slut nu och att de ska koncentrera sig på att muntra upp Ellinore istället. De spelar knallkort och äter goda, roliga godisar med olika spännande effekter. Vissa får det att ryka ur öronen, andra får en att sväva en decimeter, några gör tungan lång pch blå medan andra får en att prata gobbeligobb i tio minuter. Tjejerna skrattar och skämtar och de lyckas till och med locka fram ett leende hos Ellinore framåt kvällen.