Moments | m.g

Kapitel 3.

Sön 18 Februari 2018 'Martinus perspektiv'

Vi åker upp på scenen och börjar sjunga & dansa till Elektrisk.

När jag ska till att slumpa en 'First Kiss-girl' kollar jag istället noga genom publikhavet då magkänslan säger att jag borde det.

Mina ögon stannar till på en blond tjej på första rad och jag brister genast upp i ett leende.

"Vil du?" Frågar jag och pekar på henne, hon nickar snabbt och en vakt hjälper henne upp på scenen och Marcus kramar om henne snabbt.

"Heii, igjen" Viskar jag i kramen och hon ler när hon sätter sig på stolen.

"Såå, hva heter du da?" Ler jag och får ett leende tillbaks.

"Hilda" Säger hon och Marcus svarar med ett "Fint navn" innan vi börjar sjunga.

På sista delen av låten greppar jag hennes hand, kollar djupt in i hennes ögon och drar på min finaste röst.

"You are my First kiss, never knew it could feel like this"

"I think I'm in love" Jag drar in henne i en lång kram och lägger mikrofonen på stolen hon nyss satt på.

"Tack så hemskt mycket för det här, för igår, för att du kommenterade på min Instagram och för allt. Jag älskar er" Viskar hon i mitt öra, jag släppandes kramen lite så jag kollar henne i ögonen.

"Takk selv!" Mumlar jag och släpper henne motvilligt så hon kan följa med Amelie och Kristine till sin plats.

Jag suckar besviket över mig själv att jag inte är lika tuff som Marcus.
Han skulle lika gärna kunna gå fram till nästa snygga tjej han ser och fråga om hennes nummer..

Jag vågar inte ens säga "Det var kul att träffa dig" eller "Hoppas vi ses igen" face2face..

Varför är jag så feg för?

Kommer dock aldrig se henne igen efter det här..

Urgghhh vad kort det blev.. det KOMMER bli bättre. Lovar. :)

Men vad tror ni då? Kommer dom ses igen eller är Martinus lilla förälskelse borta förevigt nu? ;))

Tack o hej, leverpastej!