Moments | m.g

Kapitel 14

Ons 13 Juni 2018 'Martinus perspektiv'

Efter att ha hängt lite utanför är vi nu påväg in i lokalen, vi längst bak för att Kajsa inte gillar när det är trångt.

"Vänta, ni skulle sjunga också ju?" Jag ler när jag tänker på ena låten.

"Ja, to sanger" Ler jag och Hilda nickar glatt.

"Vilka?" Frågar hon nyfiket vilket får mig att skratta och skaka på huvudet.

"Det sier jeg ikke! Men du vil elske det, jeg lover" Säger jag övertygandes och lägger armen över hennes axlar och drar henne närmare för att direkt känna stötarna genom kroppen.

"Tönt är du" Ler gon och lutar huvudet mot mig medan vi går och jag kan inte bli lyckligare än jag är i den stunden.

När alla är inne släcker dom alla lampor och stänger dörrarna för att få det så mörkt som möjligt innan en spotlight lyser upp scenen där rektorn står för att säga något. (Har aldrig varit på bal så har ingen aning heh)

Rektorns lilla tal var inte så långt ändå, någon minut bara och dom börjar spela någon låt som får alla att dansa, och Hilda skriker till av lycka.

Jag kollar över mot min bror & Kajsa och möts av leenden och galen dans från båda två och jag skrattar till innan jag möter Hildas blick igen innan hon nervöst kollar runt sig.

"Kom igjen, du må danse!" Halv-skriker jag för att överrösta musiken men får en skakning på huvudet som svar bara.
Jag greppar tag i hennes händer och lutar mig mot hennes öra för att slippa skrika.

"Hvorfor ikke?" Frågar jag och kollar nästan oroligt på henne.

"Martinus, jag kan inte dansa. Alls." Säger hon och kollar ner mot sina sneakers hon har bytt till. Jag ler när jag drar lätt i hennes händer och börjar dansa med henne och mitt leende växer när jag ser att hon ler.

"Alle kan danse!" Skrattar jag när hon släpper loss och efter det slutar hon inte.

*

När det har varit flera glada låtar blir det tillslut en lugnare låt, mer exakt Perfect med Ed Sheeran & Rihanna.

Jag stäcker ut handen mot Hilda och hon ska precis till och greppa den men någon annan hinner före. Melody.

"Gå til Simon, Melody!" Säger jag irriterat och med ett fnys går hon surt bort till Simon som stirrar irriterat på mig, varför?

"Okay, vi prøver igjen" Ler jag och håller artigt ut handen mot den fina tjejen framför som nöjt tar emot den så jag kan dra henne mot mig för att dansa nån slags tryckare.

Mina händer hamnar runt hennes midja och känner sedan ett par armar runt nacken.

Jag kollar ner lite lätt för att se Hilda i ögonen då hon är kortare än mig men det gör inget, det är gulligt.

Vi har ögonkontakt en stund och jag tar in varje centimeter av hennes ansikte som jag kan se i mörkret och jag kämpar med viljan att böja mig ner så våra läppar möts, vilket är ganska svårt.

Efter en stund lägger Hilda sin kind mot min högra axel med ansiktet vänt mot min hals, jag kännandes varma, kittlandes puffar mot huden.

Jag kramar om henne hårdare och hör hur hon hummar nöjt och känner hur hon rör läpparna men hör inte vad hon säger.

"Hæ?" Undrar jag och hon ler lätt men upprepar sig, nu lite högre.

"Jag sa; du är fin" Dom tre enkla orden lyckades skapa ett andra världskrig i min mage och jag tar några få sekunder på mig att tänka ut ett svar men nöjer mig sedan med första bästa.

"Det er du også, virkelig" Hon fnittrar till av mitt yttrande vilket får mig att le ännu en gång.
Hur lyckas hon ens med det?

Försiktigt litar jag mitt huvud mot Hildas huvud och stänger ögonlocken för att bara njuta av stunden.

Den här stunden är nog bättre än allt annat jag har varit med om.

Men tjenare! Ni får väl en kort mysstund på dansgolvet då! ;)

Ååhh vad jag längtar till en sak som ska hända heheh

Rösta gärna om ni vill!

Hejråååå<333