Moments | m.g

31. A Little Too Much

Sön 1 Juli 2018 'Martinus perspektiv'

Det första jag ser när jag öppnar dörren in till Hildas rum är en trasig tjej liggandes iklädd endast min thrasherhoodie som hon snott, under täcket, gråtandes.

För ungefär 10 minuter sedan hade hon skrivit ett kort "kom" vilket hade gjort mig orolig så jag skyndade hit och fick använda min extranyckel för att komma in i huset eftersom hon var själv hemma just idag.

"Hei" Säger jag lugnt när jag går fram till sängen och sätter mig på sängkanten.
Jag stryker bort några hårstrån från hennes ansikte och smeker därefter hennes kind.

"H-hej" Viskar hon raspigt bakom tårarna och drar frustrerat handen under ögonen i hopp om att få stopp på tårarna, men misslyckas.

"Hva skjedde?" Frågar jag lugnt och lägger mig ner under täcket jag också och flätar ihop våra ben. Hilda drar in ett hackigt andetag och sluter ögonen och ser ut att samla sig.

"Jag har fått så otroligt mycket hat. Jag klarar inte av det" Det kommer ut mer som en viskning än vad jag tror att det var tänkt men jag förstår det.

"Er du redd?" Frågar jag försiktigt och Hilda ruskar hastigt på huvudet, såklart. Hon skulle aldrig erkänna att hon var rädd för något sånt, men jag vet att hon innerst inne var lite rädd, och att det var därför hon hade skrivit att jag skulle komma.

"Okej, ja, jag är rädd, men jag skulle aldrig erkänna det för någon annan, alla säger att jag är så stark som klarar motgång efter motgång utan att ens vara ledsen men så är det inte, allt samlas inom mig istället och jag har varit stark för länge, jag klarar inte mer" Rabblar hon ur sig och greppar tag i min tröja och håller fast mig.

"Det er okej, jeg er her, snakk hvis du vil" Ler jag lugnt och ger henne en lugnande puss i pannan och drar handen upp och ner över hennes rygg.

"Martinus, dina fans är inte så snälla som ni tror, dom är väldigt elaka. Hat fick jag redan innan men det här är på en helt annan nivå" Mumlar hon mot min tröja som blivit fuktig av hennes tårar.

"Hva har de sagt?" Frågar jag osäkert och drar hennes lilla kropp närmare min egna så det inte finns något mellanrum alls mellan oss.

"Att jag är ful, inte förtjänar dig, borde lämna dig, att d-du kommer lä-mna mig, att du inte äls-sskar mig"
"Att jag bo-borde dö" Viskar Hilda skakigt och borrar ner ansiktet ännu mer i min tröja och börjar ge ifrån sig hulkande läten.

"Sssch, vær rolig, ok?" Jag börjar massera hennes bakhuvud, håret har hon uppsatt i en messy bun.

"Pust med meg" Säger jag och börjar andas tydligt in- och ut vilket Hilda också gör och snart börjar dom hulkande lätena upphöra.

"Vet du hva vi gjør? Du blir her, så går jeg og gjør et varmt bad, og mens du er i badekaret, kan jeg fikse det med hatet og også godt å spise og gjøre det koselig her" Hilda nickar tacksamt och lägger sig tillrätta under täcket när jag lämnar sängen och går mot badrummet på övervåningen där dom har ett badkar.

Jag sätter på varmvattnet och kollar om dom har någon badbomb och tillslut hittar jag en rosa som doftar väldigt gott så jag släpper ner den i vattnet och stänger även av vattnet så det inte svämmar över. Därefter går jag och hämtar tre olika ljus, varav ett doftljus som luktar vanilj, sen hämtar jag nya, rena myskläder och lägger dom nära badkaret.

"Kom hit" Jag lyfter upp Hilda i ett prinsessgrepp och släpper sedan ner henne inne på badrumsgolvet.

"Oh my god Martinus, varför gör du allt det här för mig?" Hon tittar runt i badrummet som nu är nedsläckt med endast ljuset från dom tre ljusen.