Moments | m.g

Kapitel 33

Ons 4 Juli 2018 'Hildas perspektiv'

"Är du klar?" Flinar Kajsa och syftar på att jag försökt sätta upp mitt hår i tio minuter utan lyckade resultat.

"Men neeej! Kan du hjälpa mig eller?" Gnäller jag och ger irriterat henne hårsnodden som hon tar emot och gör sedan en någorlunda fin bulle av mitt hår.

"Tack" Ler jag och kollar mig i spegeln en sista gång, min kropp bär ett par svarta, högmidjade shorts, ett vitt, tunt linne, under det har jag på mig min lysande rosa bikini, håret är som sagt i en messy bun och på fötterna har jag ett par svarta flipflops.

Eh ja, vi ska till stranden.

"Ska vi dra? Dom väntar säkert på oss" Jag nickar lätt och låser dörren om oss eftersom jag ännu en gång är hemma själv då mamma jobbar mycket borta.

Vi tar bussen till den "större" delen av kommunen och går därefter till stället som Simon hittade den gången det blev drama.

Tydligen ska vi bada med Erik, Noel, Ludwig, Filip och även Noels flickvän Saga som var det som fick oss att följa med.

När vi kommit så nära att vi kan se dom andra vinkar dom glatt mot oss och vi skyndar dit.

"Tjena!" Ler Erik glatt och ger oss varsin halvt fuktig kram då han antagligen redan doppat sig.

"Hej, hur är det?" Ler jag i kramen och Erik ler ännu större när vi drar ifrån, cute.

"Jo men det är bra, hur är det själv?" Frågar han lätt och vi går till dom andra som står och väntar på att få hoppa i vattnet.

"Det funkar, vi är redo för att ha kul iallafall" Jag får en medlidande blick till svar innan Erik hoppar i vattnet från bryggan så det skvätter om hela han.

Jag och Kajsa släpper alla våra saker där dom andra har lagt sina saker och drar sedan av oss kläderna och springer mot bryggan och hoppar i samtidigt.

När jag kommer upp med huvudet ovanför vattenytan ser jag hur Noel vinkar till sig mig och Kajsa och glatt simmar vi bort till honom som står där i vattnet med en mörkbrunhårig tjej under armen.

"Tjejer, det här är Saga. Saga, det här är Hilda och Kajsa" Noels stolta leende får mig att le lite extra mycket när jag glatt hälsar på Saga.

"Jag tror ni kan bli bra vänner" Säger Noel och lämnar oss utan att säga ett enda ord till. Jaha? Tack? Vad ska vi göra nu då?

Precis som Noel trodde blev jag, Kajsa och Saga väldigt, väldigt bra vänner.

"För något år sedan när jag var i Thailand med min familj så skulle jag och min lillebror som då va 3 år gå till poolen där mamma satt, oh så när vi skulle svänga så märkte jag att han inte var bredvid mig så jag började kolla runt mig och såg honom gå bredvid en mamma med en unge i samma ålder som honom och jag höll på att dö av skratt, och jag vet inte ens varför" Berättar Saga och vi alla skrattar åt henne roliga minne.

"Jag lurade Kajsa en gång att Martinus hade mördat mig" Jag försöker ha stoneface men precis som jag hade tänkt ut började jag skratta efter någon sekund bara.

Jag fattar inte hur folk kan hålla sig?

"Men va? Gick du på det?" Fnissar Saga och Kajsa nickar försiktigt och får ett skratt tillbaka.

"Men dom hade ju för fan satt på polissyrener och Martinus låtsades ju gråta! Det var ju jätte verkligt!" Försvarar Kajsa sig med och stoppar i sig en jordgubbe.

"Heheh det var skitroli-" Jag avbryts av en ringsignal, eller rättare sagt - min ringsignal.

"Det är Martinus" Mumlar jag och tänker om jag ska svara eller inte, vilket jag inte gör. Jag orkar inte prata med honom just nu.