Moments | m.g

16. Summertime Sadness

Ons 13 Juni 2018 'Hildas Perspektiv'

"Och nu är det faktiskt dags för en ung kille att sjunga en låt. Välkommen upp... Martinus Gunnarsen!" Ler DJ-en och Martinus springer upp på scenen till vårat jubel.

"Heheh, Hei! Jeg har tenkt å synge en sang som Shawn Mendes har gjort en cover på såå.. Jeg håper dere vil like det. Her er Summertime Sadness" Säger han medan han fixar med mikrofonen så den passar honom.

Jag puttar till Marcus som står bredvid mig och han böjer ner huvudet för att höra det jag tänkt viska.

"Varför sjunger inte du?"

"Han ville synge selv, jeg vil synge den neste sangen med ham" Svarar Marcus leendes och jag nickar lätt och vänder blicken mot Martinus igen som börjar sjunga precis då.

"Kiss me hard berfore you go, summertime sadness"

Jag ryser av hur bra hans röst passar låten, liksom, damn.

"I just wanted you to know, that baby you're the best"

Marcus placerar handen vid min svank och visar att vi ska närmare, Kajsa gåendes bakom oss.

"She got her red dress on tonight, dancing in the dark in the pale moonlight"

Vi närmar oss scenen och jag har inte släppt Martinus med blicken en endaste gång, han ser fan till och med bra ut när han sjunger.

"Done her hair real big, beauty queen style, High heels on, I'm feeling alive"

Varför stämmer det här in på Melody? Hon har en röd klänning och högklackade skor, vilket jag inte har just nu.

"OH MY GOD HAN SJUNGER OM MIG" Skriker just då Melody glatt innan Martinus ens avsluta meningen och musiken stannar precis som Martinus också gör.

"Det er ikke deg" Säger han bara och alla skrattar medan han fortsätter sjunga.

"And oh, my God, I feel it in the air telephone wires above, sizzling like a snare"

Om det inte är Melody, vem är det då? Jag kollar frågandes på Kajsa som nu står på min högra sida men hon rycker bara på axlarna.

"Honey I'm on fire, I feel it everywhere, Nothing scares me anymore"

Martinus möter min blick och ler svagt när han fortsätter på nästa fras, fortfarande blicken låst i min.

"Kiss me hard before you go, summertime sadness, I just wanted you to know, that baby you're the best"

Äaåfkfdjso han tog i och jag dog, hoppas han märkte det och inte gör om det.

"I've got that summertime, summertime sadness
Su-su-summertime, summertime sadness
I've got that summertime, summertime sadness oh oh"

Det var inte förens nu jag insåg att jag faktiskt grät.
Det kan vara för att Martinus är så underbar, att hans blick fortfarande ligger på mig så länge han inte blundar eller för att jag har en känsla att det handlar om mig. Jag vet inte.

"I'm feeling electric tonight, going down the coast, going by 99. Got my bad baby on my heavenly side, If I die tonight, I'll be alright"

Fuck him. Han gjorde det igen. Hur vågar han ens?

När han återigen öppnade ögonen efter att ha tagit i hamnade hans ögon direkt på mig, han behövde inte ens leta. Han visste vart jag var.
Och just då när han sjöng kändes det som om vi var dom ända människorna här.

"And Oh, my God, I feel it in the air telephone wires above, sizzling like a snare"

"Honey I'm on fire, I feel it everywhere, Nothing scares me anymore"

Jag kollade snabbt åt vänster och möttes utav synen av Marcus som kollade stolt på sin bror, typ som om han precis vunnit något pris eller övervunnit sin största rädsla.

"Kiss me hard before you go, summertime sadness, I just wanted you to know, that baby you're the best"

Ett litet glädjetjut for ur mig när han ännu en gång tog i, fan att han ska göra det så mycket alltså.
Han ler stort när han inser att det var jag som typ skrek.

"I've got that summertime, summertime sadness
Su-su-summertime, summertime sadness
I've got that summertime, summertime sadness oh oh"

Kajsa kramar om mig från sidan och det ända jag kan göra är att le av lycka då jag förstått att han sjunger till mig.

"Summertime sadness"

Det måste ju betyda att han typ gillar mig? Eller så är det som vän? Vem vet?

"I've got this summertime
Summertime sadness
Summertime
Summertime sadness"

Alla jublar efter sista tonen och ett stort leende befinner sig på Martinus läppar när han blickar ut över folkhavet.

"Tusen takk. Denne sangen var faktisk til en spesiell jente, og vi allé vet nå at det ikke var melodi, men til Hilda Larsson. Håper du likte det" Säger Martinus och alla fnissar till.

Han går av scenen och kommer direkt till mig och jag slänger mig runt hans hals och ger honom en lång kram som han besvarar.

"Tack Martinus. Du är den underbaraste människa jag någonsin kommer träffa" Ler jag och Kajsa drar dramatiskt efter andan.

"Ursäkta mig?" Skrattar hon retsamt vilket får mig att peka finger åt henne för att därefter dra ifrån kramen.

"Det var så lite så, jeg gjør alt for deg, vet du" Ler Martinus tyst vilket får mig att le.

"Och jag för dig"

Hello, it's meee! I was wondering If after all these Days you'll forgive me, to go over everything, they say that time is supposed to heal ya, but I ain't Done much healing

SO HELLO FROM THE OTHER SIIIIDEEEEEE

Sorry är trött, skriver det här kl 23:43 på natten så är lite konstigare än vanligt heh

Hoppas ni längtar till nästa kapitel/låtkapitel lika mycket som jag gör även fast ni riktigt vet vad som händer ;)))

Säger godnatt nu fastän det inte är godnatt när jag lägger upp det här ska sluta skriva nu godnaaaatttttt<333