Moments | m.g

Kapitel 21

Fre 15 Juni 2018 'Marcus perspektiv' (Holy det tog tid)

Jag och Kajsa som blivit kvar sist börjar långsamt röra oss mot land där vi tar på oss våra kläder.

"Vil du sove hos meg? Så, du trenger ikke å risikere å våkne foreldrene dine" Ler jag när vi börjar bege oss mot busshållplatsen.

"Det hade varit jättesnällt, om det är okej för era föräldrar" Ler Kajsa, jag lägger armen runt hennes axlar och ler glatt.

"De er ikke hjemme, de kommer i morg- kveld" Rättar jag mig själv när jag komme på att klockan är över midnatt och Kajsa nickar skrattandes.

Vi går under tystnad till busshållplatsen och behöver som tur är inte vänta speciellt länge.

Vi går av vid den närmsta busshållplatsen som ligger ungefär 2 minuter från vårt hus.

"Är Martinus hemma tror du?" Frågar Kajsa, antagligen för att bryta tystanden som uppstått.

"Jeg vet ikke, kanskje" Svarar jag och tar upp mobilen för att ringa honom.

"Ska du verkligen ringa? Tänk om han sover?" Kajsa tar tag i min handled för att stoppa mig men jag skrattar bara samtidigt som jag tar bort hennes hand.

"Ja, han bryr seg ikke" Säger jag samtidigt som jag leter redan på hans namn i min kontaktlista och ringer honom.

"Mm?" Mumlar han hest efter att det gått 6 signaler.

"Sov du?" Flinar jag vilket får honom att sucka tyst.

"Ja, hva tror du? Klokken er 1" Suckar han vilket får mig att flina ännu större.

"Er du hjemme?" Säger jag högt, allt för att göra honom irriterad.

"Men schh for helvete, Hilda sover jo!" Ryter han tyst, och jag flinar om möjligt ännu större och Kajsa fnissar till då jag har högt ljud på mobilen.

"Åja, dere sover sammen?" Undrar jag flinandes och stannar utanför vårt hus då jag fortfarande inte vet om dom är här.

"Ja, vi sover" Muttrar han vilket får mig att skratta åt honom.

"Men er dere hjemme eller hos Hilda?" Martinus suckar lätt, jag har iallafall lyckats göra honom lite irriterad.

"Hilda, god natt" Säger han och lägger på innan jag hinner svara så jag lägger ner mobilen i bakfickan och börjar istället leta efter nyckeln och såklart är den i den sista fickan jag letar i.
Jag låser upp och går in med Kajsa efter som stänger dörren, vi sparkar av oss skorna och springer upp.

"Ehm ja, det er litt rotete, men håper det fungerer" Jag kliar mig i nacken när hon kollar runt i rummet med ett leende.

"Det är fint" Ler hon när hon låter blicken landa på mig så jag svarar med ett enkelt 'Tack'.

"Det er noen klær i skapet etter at Hilda har sovet her, du kan ta litt av det for å sove i eller ta en av mine gensere" Säger jag och nickar mot klädskåpet som står öppet för att sedan gå till det själv och ta fram rena kläder.

"Jeg bytter på badet" Ler jag och går ut ur mitt rum och svänger till höger för att gå till badrummet där jag låser dörren och, gör mina behov, borstar tänder och byter om till en enkel vit T-shirt.

Precis när jag ska till att gå till sovrummet igen kommer jag på att Kajsa förmodligen står framför spegeln och dansar just nu, eftersom det är det hon alltid gör när hon ska göra sig i ordning, så jag ställer mig framför spegeln och börjar tänka på Kajsa.

Hennes bruna, naturligt platta hår som slutar strax över revbenen.
Hennes grönablåa ögon med långa, mörka ögonfransar.
Dom bruna, rundade ögonbrynen och den söta näsan med ganska rak nosrygg.
Dom välformade läpparna och kinderna som är lite mindre runda än Hildas och kindbenen är lagomt markerade.
Och såklart alla fräknar som är placerade lite överallt.

Hon är vacker, det måste jag medge.

Jag inser hur länge jag har stått här och skyndar mig till mitt rum och glömmer att knacka så jag öppnar direkt dörren men synen jag fick var inte den jag tänkt mig så jag slänger igen dörren samtidigt som jag ropar 'Unnskyld'  till tjejen där inne som precis skulle ta på sig en tröja.

Varför är jag så klumpig för? Såklart skulle jag inte tänka på varför hon var där inne! Urgh..

"Du kan komma in nu" Skrattar Kajsa så jag öppnar försiktigt dörren och kikar in innan jag öppnar dörren helt och går in.

"Ehm unnskyld, virkelig" Mumlar jag undvikandes att möta hennes blick när jag lägger mig bredvid henne i min 1,20 säng.

"Det är lugnt, Marcus!" Skrattar hon och drar upp täcket så mycket att jag bara ser henne ögon och panna.

"Hva gjør du?" Fnissar jag när hon kollar i kors med ögonen.

"Jag är trött, döm mig inte" Hon släpper ifrån sig ett konstigt skratt innan hon lägger sig på sidan vänd mot mig.

"Okej, bara så du vet innan du ska sova i samma säng med mig. Jag rör mig mycket, ligger i konstiga positioner, snor täcke, ligger gärna nära och kan säga konstiga saker, jag ber om ursäkt redan nu" Allvaret i hennes min får mig att kämpa med att inte skratta men såklart misslyckas jag.

"Jeg tar også teppet og vil være nær, så du vet det" Ler jag och hon nickar som nickar leendes.

"Det här kommer sluta med ett krig om täcket. Har ni inget mer ifall att?" Fnissar hon vilket får mig att sucka.

"Nei, sov nå" Skrattar jag och lägger mig ner då jag hållt uppe mitt huvudet med handen.

"Godnatt, Marcus" Mumlar hon och vänder sig om så hon ligger med ryggen mot mig.

En liten stund ligger jag bara och kollar på hennes ryggtavla, 5 minuter kanske.
Tillslut bestämmer jag mig för att flytta närmare då jag vet att jag ändå kommer göra det i sömnen.

Jag lägger höger armen runt hennes midja och drar henne ännu närmare så hon säkert känner mina andetag i nacken.

"God natt, Kajsa" Viskar jag och känner hur hon ler innan hon greppar min hand och placerar våra händer under hennes haka, och jag sommar till ljudet av hennes tunga andetag.

Ett kort men gulligt kapitel<3

Hihi