Moments | m.g

Kapitel 5

Ons 21 Februari 2018 'Martinus perspektiv'

Nervöst knackar jag på dörren som leder in till vårt nya klassrum, fåendes ett "Kom in" tillbaka.

Vi kliver in och jag kollar osäkert på mina nya klasskamrater men vaknar ur mina tankar utav två ljusa skrik, direkt vändandes blicken ditåt.

Och vet ni vilka som sitter där?
Självaste Hilda & Kajsa!

"Ehm ja, jag hade tänkt att ni två skulle få visa dom nya eleverna runt men jag tror vi får ta två andra..." Säger läraren, en glad, ganska kort, blond kvinna som ser ut att vara runt 30 år?

"Nei nei! Det er greit! Jeg vil at Kajsa og Hilda skal vise oss rundt!" Ler jag stort och läraren nickar förvånat så vi sätter oss vid dom två tjejerna.

Vi hälsar med endast en nick mot tjejerna, inte velandes få en tillsägelse första dagen liksom.

När lektionen är slut följer vi efter dom till deras skåp som konstigt nog är bredvid varandra..

"Såå.. en liten by i Dalarna alltså? Varför?" Frågar Hilda och mutar sig mot sitt nu stängda skåp, ser på mig med ett litet flin.

"Du vet ... Fans .. Det fungerte ikke på slutten, de prøvde å bryte seg inn" Ler jag och hon fnissar till och nickar lite.

"Ska vi börja visa er runt eller?" Säger Kajsa och alla nickar instämmande.

*

Efter ett tag med mycket skratt och skoj har vi äntligen gått runt i hela skolan och halvt lärt oss vart allt finns och det är dags för nästa lektion. Matte. ":)"

Kajsa har redan satt sig vid en av bänkarna längst bak tillsammans med min bror så jag tar Hildas hand och drar med henne till en bänk längst bak också.

Stötarna for igenom mig bara av den lilla kontakten..

Ungefär halvväg in i lektionen kommer det ett ord jag inte förstår och tänker precis ta upp mobilen för att översätta när jag kommer på att den har slut på batteri.

"Hilda? Hva betyr det ordet?" Viskar jag och pekar på det konstiga ordet medan Hilda läser igenom meningen.

"Ehm, vänta jag måste kolla" Hon tar fram mobilen men hinner inte långt förens läraren stoppar henne.

"Hilda, du vet om att inga mobiler är tillåtna under lektion!" Hilda kollar snabbt upp från mobilen med ett litet leende.

"Jag skulle bara hjälpa Martinus att översätta ett ord som han inte förstod" Hon ser otroligt söt ut när hon ler sådär oskyldigt.

"Och varför gör inte Martinus det själv för?" Tanten kollar strängt på oss och ska jag vara ärlig skrämmer hon mig lite.

"Fordi telefonen min har gått tom for batteri" Säger jag snabbt och hon nickar lite, fortsättandes med det hon gjorde innan och Hilda visar mig snabbt översättning.

*

Medan Kajsa segt tar sakerna hon ska ha med hem från sitt skåp frågar Hilda om vi vill följa med hem till henne.

"Jeg vet ikke? Noen av våre slektninger kommer for å fei-" Hilda spärrar upp ögonen och kollar chockat på oss.

"Helvete ni fyller ju år idag! Grattis!! Såklart ska ni få fira själva" Ler hon och Kajsa vänder sig äntligen mot oss och ler.

"Juste! Grattis!" Skrattar hon och vi börjar röra oss mot skolans utgång.

Jag och min bror ger varandra en blick innan Marcus kollar på tjejerna med ett leende.

"Hvis dere vil, vil dere være velkommen til å komme. Det starter klokka 6, så hvis dere ankommer klokka halv 6, vil det bli bra!" Flinar han och tjejerna kollar förvånat på varandra och sedan oss.

"Ehm gärna! Om det är okej för er så?" Sa Hilda försiktigt och ett leende smög sig fram på mina läppar.

"Selvfølgelig!"

*

"Martinus åpner du døren?" Ropar pappa från köket och jag småspringer lite mot dörren.

Klockan närmar sig nu kvart i 6 och Hilda & Kajsa har fortfarande inte kommit så jag antar väl att det är dom..

Och mycket riktigt står do- Hilda där?

"Heii! Hvor er Kajsa da?" Jag kramar om henne snabbt och släpper in henne den jättestora hallen, notera sarkasmen..

"Ehm hon fick förhinder så hon kunde inte komma.. Men här är jag iallafall!" Skrattar hon och jag nickar leendes innan jag leder henne till köket där hela familjen är samlad.

"Heii! Jeg er Kjell-Erik og jeg er pappa til Martinus, Marcus og lille Emma!" Ler pappa snällt och skakar hand med Hilda som ler blygt.

"Ehm hun vet pappa, Hilda er fan" Säger jag osäkert och pappa skrattar lätt.

"Vel, da vet du alt om mine sønner da?" Hilda skrattar stelt och nickar lätt innan Marcus gick fram för att ge henne en välkomnande kram.

"Hej Emma! Vad kul att träffa dig! Vilken fin klänning du har på dig" Ler Hilda varmt och sätter sig på huk.

"Takk, du også" Mumlar Emma blygt och jag rufsar till hennes hår så hon skrattar.

Det knackar på dörren och Emma springer glatt dit och öppnar och det verkar vara Silje, vår halvstorasyster!

"Silje!! Heiiii!!" Jag och Marcus springer fram till henne och hoppar upp i hennes famn.

"Hei gutteeer!" Skrattar hon högt och släpper ner oss och kollar sen mot Hilda med ett flin.

"Har dere bodd her en dag, og en av dere har allerede fått en kjæreste?" Flinar hon förvånat och jag stirrar på henne.

"Nei, Silje. Dette er Hilda! Vår venn" Ler Marcus mot Silje som suckar besviket.

"Eller min venn, Martinus har snakk-" Jag avbryter snabbt min bror genom att slå till han på armen och ett förvånat läte hörs.

Jag ska precis säga något när det ringer på dörren igenom och den stora "riktiga" släkten börjar komma.

926 ord, stolt över mig själv ändå :)

Hur har eran dag varit?

Byyyyeee