Moments | m.g

Kapitel 29

Fre 29 Juni 2018 'Kajsas perspektiv'

"M-hahahah-Marcu-ss!! S-slu-taaa!!" Skriker jag högt och vrider och vänder mig i sängen, försökandes att komma undan dom kalla, kittlande händerna på min mage men utan ett lyckat resultat.

"Hahahah glem det!" Flinar killen som just nu sitter gränsle över mig vilket gör det väldigt svårt att röra sig.

Marcus bara skrattar samtidigt som han flyttar händerna från min mage till mina revben, där jag är fruktansvärt kittlig.

"MARCUS!! Nej. Nejnejnejnej nej! Bara neehahahheej" Skriker jag väldigt högt, tur att vi är själva hemma säger jag bara.

"Fandt jeg det rette stedet? Huh?" Skrattar Marcus och kittlar mig något enormt mycket, givandes mig svårt att andas.

"FAN FÖR DIIG"

Jag kör upp ena knät så Marcus får det i ryggen och faller därför framåt över mig.
Ett chockat flämt lämnar oss båda och snabb som han är hinner han som tur är sätta i händerna i madrassen på varsin sida om mitt huvud så att jag inte mosas av hans kroppsvikt.

Hans mörka, fina ögon möter mina blågröna tråkiga i vad som känns som en evighet, men jag klagar inte.

Tillslut låter jag min blick föras över hans ansikte, granskandes hans sandblonda hår som hänger ner för halva ansiktet, hans välmarkerade kind- och käkben, hans söta champinjonnäsa (kolla på deras näsa underifrån så förstår ni), dom välformade läpparna och tillsist hans rådjursögon.
Jag märker då att även han passat på att kolla in mig vilket får mig att rodna till.

"Du er søt når du rødmer" Ett stort leende växer fram på mina läppar, jag känner även hur jag rodnar ännu mer av hans yttrande.

"Du kan inte säga så, jag börjar ju rodna ännu mer då" Ler jag blygt, Marcus ler svagt han också och lägger ner armbågarna i madrassen istället för händerna och hans kropp är nu närmare min kropp än innan.

"You're so fucking beautiful" Mumlar han och stryker tummen över min kind, jag ler stort och lägger armarna runt hans nacke.

"Det är du också, Marcus. Verkligen" Jag kliar honom lätt i nacken och ser på honom att han tycker det är skönt.

Vi ligger tysta en stund och bara kollar på varandra med varsitt leende.
Jag märker hur han tveksamt börjar flacka med blicken mellan mina ögon och mina läppar och känner hur jag börjar bli smått nervös.

"Årh Fuck it" Viskar Marcus för sig själv och lutar sig ner mot mig och mitt hjärta börjar slå så fort att jag tror att det ska hoppa ut ur bröstkorgen på mig.

När våra läppar tillslut möts i en försiktig och lite blyg kyss stänger jag ögonen och hummar nöjt mot hans läppar.

Ytterdörren öppnas på våningen under och mamma ropar ett högt hej som resulterar till att Marcus hastigt drar ifrån och kollar nervöst på mig.

"Strunta i henne, hon kommer inte komma upp" Marcus nickar lätt innan han än en gång lutar sig ner och kysser mig.

Jag låter högra handen åka ner till hans hals och tummen placeras över hans käkben (Ni vet sådär goals) när våra läppar börjar masseras mot varandra i en lugn takt.

Vi drog ifrån efter en stund och ler nöjt båda två, jag rufsar till Marcus hår med ett skratt och knuffar bort honom från mig så att jag kan sätta mig upp.

"Takk for et fantastisk første kyss" Flinar Marcus och jag släpper ifrån mig ett skratt.

"Du har alltså seriöst aldrig kysst någon?" Fnissar jag, Marcus skakar bara på huvudet som svar.

"Vad har du gjort hela ditt liv egentligen?" Skrattar jag och blir nerdragen i Marcus famn och jag skrattar högt när jag råkar sätta armbågen mellan benen på honom med all min vikt och han stönar till av smärta.

"HAHHAHA FÖRLÅT" Skrattar jag högt och kramar om honom länge.

"Jeg skulle si at jeg lagret det til den rette, men jeg tror jeg angre på det" Muttrar han surt och jag fnissar till.

"Det var faktiskt du som drog ner mig utan att jag var beredd på det" Marcus suckar högt och ställer sig upp och drar upp mig på fötter.

"Vi går ned" Säger han samtidigt som han drar med mig ner för trappan och vi möts av mamma som står och lagar bullar.

"Hej! Hörde ni inte att jag sa hej förut?" Ler mamma och kollar mot Marcus som ler nervöst.

"Ehm nä, vi låg nog och sov då" Ljuger jag och Marcus nickar lätt.

"Aha, kul att se dig Marcus! Jag förstod först inte vems skor det var" Marcus skrattar till lite och lägger armen över mina axlar där vi står i dörröppningen till köket.

"Den samme Astrid!" Ler han artigt och kollar ner mot mig.

"Vill du hjälp med något?" Frågar jag samtidigt som jag greppar Marcus hand som ligger över mina axlar och börjar leka med hans fingrar.

Mamma skakar på huvudet och ler tacksamt mot mig, fina mamma.

"Nej, det är lugnt. Ni kan göra vad ni vill" Vi båda nickar och kollar på varandra, jag vänder mig om helt och går sedan till vänster in i vardagsrummet.

Marcus sätter sig i ena hörnet på soffan och jag sätter mig ner precis bredvid honom och lutar mig mot hans bröst och tar upp mobilen där jag ser en notis från Instagram som jag går in på.

"Ååh kolla! Dom e offentliga nu" Säger jag glatt och vrider mobilen så att Marcus kan så.

"Åh så gøy!" Ler han och tar upp sin egna mobil, säkert för att kommentera precis som jag också gör.

Dom är så relationshipgoals. Hoppas att jag och Marcus också blir som dom en dag, nu när vi verkligen vet att vi gillar varandra.
Även om jag nu vet att Marcus gillar mig så vet jag inte om han liksom ser en framtid med mig? För det gör ju jag med han, han är den jag vill gifta mig med. HAN ÄR MANNEN I MITT LIV HUHUH!!
Det syns ju att Martinus och Hilda verkligen älskar varandra, det är väldigt tydligt! Sättet dom tar hand om varand- JAG MÅSTE BERÄTTA FÖR HILDA OMG.

Jag tar upp mobilen som jag lagt ner bredvid mig och går in på snapchat och sedan på Hildas namn.

A•Loser💍

Idag

| Hallåhallåhalåååå

| Hej. Detta är polisen, vi måste tyvärr meddela dig att Hilda Larsson har blivit mördad i sitt hem den 29 Juni 2018 klockan 15:32. Vi hittade denna telefon i hennes rum. Vi beklagar sorgen.

Vänta va? Is this a joke or something?

Woopsieee🤭🤭

See yah in the next chapter ;)