Moments | m.g

39. This Is What It Takes

Ons 11 Juli 2018 'Martinus perspektiv'

Jag kollar i smyg på hennes ögonlock som vilar över dom vackra ögonen.
När hon sa att hon var deprimerad bröt hon ut i gråt och somnade snabbt därefter, hon ser till och med orolig ut i sömnen.

Undrar om hon verkligen sover, hon kanske känner att jag kollar på henne? Kanske är jag den hon drömmer om.

Sakta öppnar hon ögonen och kollar på mig med ett litet leende.

"Stirrar du på mig medan jag sover?" Generat kollar jag ner och skrattar till medan jag nickar.

"Hvordan føler du deg?" Försiktigt kollar jag upp mot Hilda som drar täcket upp till näsan.

"Jag har mått betydligt bättre" Hennes röst dämpas av täcket över hennes mun.

Jag reser mig upp från sängkanten och kryper istället upp precis intill henne under täcket.

"Du vet at hvis jeg kunne, kunne jeg ta smerten din" Ler jag och stryker bort en hårslinga som har lagt sig i hennes ansikte.

"Jag tror inte du vill det" Hon kollar ner på mina snören på hoodien medan hon leker med dom.

"Jeg vil gjøre alt for deg og for deg å føle deg bra" Jag placerar handen över hennes kind och tar bort en ensam tår som sakta åker ner för den.

Hon ska precis svara när min mobil plingar till bakom mig. Hilda sträcker sig över mig och läser smset för sig själv.

"Ni ska äta på en resturang om 30 minuter, du har en kvart på dig att göra dig klar" Läser hon sen högt och låser mobilen för att sedan placera handen mot mitt bröst.

"Bra, så kan jeg bli her i 10 minutter til" Nästintill viskar jag och flackar med blicken mellan hennes ögon och läppar.

"Sluta slösa din tid på mig, du måste göra dig klar, du måste duscha också" Jag skakar lätt på huvudet och pressar mina läppar mot hennes.

"Jeg slösar aldri tid på deg" Hon suckar tungt och lägger sig närmare och för in handen innanför min tröja på ryggen.

"Du är galen" Säger hon tyst mot min hoodie och jag lägger mina armar runt henne och drar henne ännu mer mot mig så hon nu pressas mot mig.

"La meg være gal for deg da"

Vi ligger tysta en stund och bara njuter av varandras sällskap tills Hilda tillslut drar sig ur mitt grepp och lägger sig på rygg några centimeter ifrån mig, jag håller mitt huvud uppe med hjälp av handen och kollar undrades på henne.

"Jag åker hem imorgon när ni åker vidare" Mumlar hon och drar upp täcket till näsan igen och stänger ögonlocken.

"Hem till Simon och allt skit" Fortsätter hon, hennes röst dämpas ännu en gång av täcket.

"Hvis du har glemt, vil jeg ikke la deg gå gjennom dette selv. Jeg vil være din skulder til å lene deg mot, jeg vil være ditt rett når alt føles feil" Hennes ansikte vänds mot mig med ett knappt synbart leende, men det är ett leende iallafall.

"Sluta vara så romantisk, det får mig att vilja spy dig rätt i ansiktet" Skrattar hon lätt, jag ger ifrån mig en suck och himlar med ögonen.

"Fy faen" Säger jag bara tyst innan jag kastar mig över henne och börjar pussa henne över hela ansiktet, samtidigt som jag kittlar henne på revbenen där hon är som mest kittlig.

"HAHAHHA SLUTA" Skrattar hon högt och försöker vrida sig loss men jag är både tyngre och starkare än henne.

"Aldri" Flinar jag och låter mina läppar nudda hennes när jag fortfarande kittlar henne, allt för att få henne frustrerad då jag vet att hon vill ha mina läppar mot hennes men det går inte när hon skrattar.

"Nu är du bara elak" Muttrar hon surt och korsar armarna runt min nacke och pressar ner mitt ansikte mot sitt egna vilket resulterar till att jag slutar kittla henne.

"Jeg vet" Jag flyttar upp min hand till hennes nacke och trasslar in fingrarna i hennes långa hår, hon likaså i mitt, precis som jag älskar.

Precis när hon ska till att rulla över knackar det hårt på hotelldörren innan vi hör Marcus' irriterande röst.

"Jeg vil ikke ødelegge eller så, men dere er sene, idioter"

Näst sista kapitlet :(

Även om det har gått uselt på senaste så är jag ändå glad. FÖR VI HAR FÅTT 3K LÄSNINGAR DET TRODDE JAG ALDRIG NI ÄR BÄST

Pössss