Moments | m.g

Kapitel 6

Ons 21 Februari 2018 'Hildas perspektiv'

"Martinus? Skulle jag kunna få vatten?" Viskar jag till killen som sitter på stolen bredvid mig vid långbordet som står i köket.

Han sträcker sig lätt efter vattentillbringaren och fyller, som den gentleman han är, på mitt glas med ett leende.

"Tack så mycket" Mumlar jag och tittar ut över bordet på alla deras släktingar som pratar i mun på varandra.

Dom är en ganska stor släkt egentligen och alla har frågat om jag är någon av doms flickvän.. Ganska komiskt egentligen, jag menar.. Jag är svensk och släktingarna har aldrig hört talas om mig förut? Killarna kan ju inte direkt skaffa flickvän på en dag?

Jag ser att en kille kommer mot mig där jag sitter i soffan och väntar på Martinus.

Han ser ut att vara runt min ålder, kanske nått år äldre, 17 kanske? lång och ganska smal, muskulös.
Blont hår som ser ut som Martinus hår(Innan han klippte sig), chokladbruna ögon och lite fräknar lite här och där. Han påminner ganska mycket om Marcus & Martinus faktiskt.

"Hei søte" Ler han charmigt och blinkar med ena ögat.

"Ehm hej? Vem är du?" Frågar jag osäkert då han ser ut att vara betydligt mycket starkare än mig, han är mycket starkare och man vet aldrig.

"Jeg heter Theo, guttenes fetter(kusin)" Flinar han och jag nickar försiktigt.

"Hørte at du var singel, jeg er også singel! Er det en match eller?" Kan inte Martinus komma snart eller? Hur seg får man vara på toa?

"Ehn jag tror faktiskt int-" Jag avbryts av Martinus' bestämda röst och steg.

"Theo, gå herfra" Theo skrattar bara lätt och rester sig och ställer sig framför Martinus och får lov att vända ner huvudet för att se honom i ögonen då han är typ ett huvud längre än Martinus.

"Hvorfor skal jeg høre på et barn som deg?" Martinus fnyser surt och blänger på Theo.

"Det er faktisk bare et år mellom oss, Theo"
"Uansett, rør ikke Hilda. Jeg vil ikke at hun skal bli utsatt for noen som deg" Säger Martinus sammanbitet och Theo höjer frågandes på ett ögonbryn.

"Og hva mener du med noen som meg?" Jag kollar oroligt mot Martinus då jag är rädd att Theo ska slå ner honom eller något.

"Badboy, playboy, fuckboy, jeg vet ikke hva dere sier!" Muttrar Martinus och jag ser att en av deras släktingar kommer in i rummet.

"Theo, vi må gå, kom nå" Säger kvinnan och Theo suckar lätt.

"Ja mamma.."

När alla deras släktingar har åkt förutom Silje kollar jag osäkert på killarna.

"Jag kanske också ska gå?" Mumlar jag och Martinus skakar hastigt på huvudet och tar tag i min handled för dra med mig upp men jag stannar skrattande.

"Martinus! Jag måste hem! Dessutom vill jag inte göra något i dom här kläderna" Skrattar jag och pekar ner på min klänning och han skrattar till han också.

Han suckar och innan han släpper taget om min handled, drar han in mig i en kram.

Jag lägger armarna runt hans midja och lutar kinden mot hans bröst, lyssnandes på hans hjärtslag.

"Tusen takk for at du kom, det var veldig gøy" Viskar han och ett litet leende formas på mina läppar.

"Tack för att jag fick komma! Jag har haft det jättemysigt" Viskar jag och gosar in min kind närmare hans bröst.

"Så bra, men ser deg i morgen i skolen" Han släpper försiktigt taget om mig och möter istället min blick med leende och går mot hallen med mig efter.

"Ja det gör vi! Hejdå" Jag ger honom och Marcus som kommit för att säga hejdå, varsin kram innan jag går ut ur det fina huset för att skynda mig hem.

Okej ja, vi är nästan grannar och det är typ bara 5 minuter mellan oss men klockan har blivit mycket och det är mörkt och kallt ute, därför skyndar jag mig hem.

Jag går in i köket där mamma sitter och äter macka medan hon läser tidningen.

"Hej mamma" Säger jag och tar ett rött äpple ur frukstskålen.

"Hej gumman! Hur har du haft det?" Undrar hon leendes.

"Jättebra! Deras släkt var verkligen stor men jättetrevlig, dock så trodde alla att jag var någon an killarnas flickvän så det var ju ganska komiskt" Skrattar jag och tar en tugga av det saftiga äpplet.

"Så kan det gå när man hänger hemma hos någon när deras släkt är där" Fnissar mamma och tar sedan sista tuggan på mackan.

"Aja, jag går och gör mig klar sen lägger jag mig" Jag går mot trappan medan jag äter på mitt äpple.

"Gör så, älskar dig"

"Älskar dig med" Svarar jag och låser sedan toalettdörren.

Jag suckar lättat när jag kollar mig i ögonen genom spegeln och börjar lätt inspektera mig själv.

Det långa, blonda håret som har naturlig ombré så det är aningens mörkare i hårbottnen.
Mina, ganska så välformade, blonda/mörkblonda ögonbrynen.
Dom grönblåa ögonen som har gröna fläckar i sig som syns bäst på närbild.
Dom långa, mörka ögonfransarna som knappt behöver mascara för längden.
Min gulliga, runda näsa med ganska neråtböjd nosrygg, som ännu inte har fått sina sommarfräknar(?).
Runda, men inte alltför runda kinder med ganska synliga kindben.
Mina läppar som inte är jättestora men inte försmå heller.
Och självklart dom få finnarna som är placerade lite här och där som gör mig att se ut som en riktig tonåring.

Nu kanske ni tänker hur jag kan inspektera mig själv utan att säga en enda dålig sak?

Jag har ganska bra självkänsla och självförtroende och tycker faktiskt att jag själv ser ganska bra ut. That's it.

När jag är klar med att inspektera mig själv gör jag mina behov för att sedan borsta tänder och därefter byta om till en tunn oversized t-shirt och lägga mig i min dubbelsängen.

Det här har varit en galen dag.
Självaste Marcus & Martinus Gunnarsen flyttar till en liten by i Dalarna, där jag och Kajsa bor?
Det är ju inte ens möjligt?
Och sen blir vi inbjudna till deras kalas med släkten, like what??
Och alla trodde att jag var en av doms flickvän.. det är ju typ det sjukaste ändå..

Dåligt slut men det får duga :))

Vad tycker ni om boken hittills?

Åskan har tagit vårat internet och jag har inget 4G just nu, därför har jag varit så oaktiv men jag kommer förhoppningsvis få 4G om någon dag och lika med internet :)

Rösta & kommentera gärna om ni vill!<3

Tack o hej, leverpastej :)