Moments | m.g

Kapitel 10

Sön 10 Juni 2018 'Martinus perspektiv'

Jag vaknar av solens bländande strålar och kisar genast med ögonen och gnuggar mig lätt i ögonen och vänder ner blicken på tjejen på våningen under mig. Väldigt söt är hon.

När jag kollat på Instagram och även lite på Youtube märker jag att klockan börjar närma sig halv 9 så jag bestämmer mig för att gå upp och väcka dom andra så vi inte behöver stressa till frukosten.

Ostadigt klättrar jag ner för stegen och drar upp rullgardinen så det lyser rätt i Hilda ansikte. Snällt? Absolut!

Ett missnöjt läte hörs och hon drar täcket över ansiktet och säger något i stil med 'jag vill sova' så jag börjar ruska i henne.

"Tid å stå opp, frokosten venter" Säger jag tyst och hon vaknar till liv, som tur är, är hon lättväckt.

Därefter går jag över till det andra sovrummet, tröjan sket jag i, det är varmt ändå.

När dörren står tillräckligt öppen för att jag ska kunna sticka in huvudet är Marcus till min förvåning redan vaken och påväg att sätta på sig en tröja.

"God morgen! Har du sovet godt?" Frågar jag leendes och han skrattar lågt och rättar till sin gråa t-shirt.

"Ganske, men Kajsa beveger seg hele tiden mens hun sover og sovner for meg, så det var tøft en stund" Skrattar han och ett skratt flyger ur mig också och medans Marcus väcker Kajsa går jag ut för att kolla om Hilda är vaken, vilket hon är.

"God morgen, sovet godt? Jeg våknet ikke deg i går?" Ler jag snällt och tar upp mobilen för att se att pappa har frågat om det går bra så jag svarar bara ett simpelt 'ja' och kollar sedan mot Hilda igen och måste flina av synen av att hon stirrar.

"Ta et bilde, det varer lenger" Hilda möter genast mina rådjursögon som alla kallar det och jag ler åt att hon ser ut som en tomat.

"Heh, det där var ste-" Kajsa avbryter henne genom att kasta sig ut ur rummet och skrämmer både mig & Hilda med sitt lyckotjut.

"Vet ni hur söta ni var igår eller?! Hände det något inne på rummet? Om inte blir jag besviken på dig Martinus!" Jag hör knappt vad hon säger då hon säger allt jättefort men Hilda skrattar iallafall.

Åhh hennes skratt, jag orkar inte! Det är fortfarande lika härligt nu som första gången jag hörde det i Globen.

"Vadå att det inte hände något?! Jag hörde er! Jag hörde vad du sa till Hilda igår och att ni kysstes! Ni var inte så diskreta som ni önskade!!" Jag rycker till av hennes ord, hade hon hört?

"Vad menar du? Vad sa vi igår? Och vi kysstes inte?! Vi är faktiskt bara vänner" Säger Hilda förvirrat och Kajsa suckar högt.

Aj, "bara vänner"? Bra att veta..

"Ja men när han kom tillbaka efter att ha borstat tänderna så hörde jag först kyssljud och sen sa ju Mart-" Jag sätter fort handen för Kajsas mun så hon inte kan avslöja det jag sa igår.

"Shit, vi må virkelig spise frokost nå!" Säger jag stressat med ett fejkat leende och sätter snabbt på mig skorna och skyndar ut med Kajsa på släptåg.

"Du sier ikke noe om det, ok? Hun sov og vil ikke vite at jeg sa det! Og det var bare et kyss i pannen" Mumlar jag och ser Kajsa allvarligt i ögonen och hon nickar förståeligt.

"I tillegg vil hun ikke være mer enn venner, så hun trenger ikke å vite at jeg vil ha det sånn fordi jeg ikke vil ødelegge vårt vennskap" Lägger jag besviket till och släpper Kajsas arm och börjar istället gå eftersom Hilda & Marcus precis kom.