Moments | m.g

Kapitel 30

29 Juni 2018 'Kajsas perspektiv'

A•Loser💍

Idag

| Hallåhallåhalåååå

| Hej. Detta är polisen, vi måste tyvärr meddela dig att Hilda Larsson har blivit mördad i sitt hem den 29 Juni 2018 klockan 15:32. Vi hittade denna telefon i hennes rum. Vi beklagar sorgen.

| Är du seriös? Har min bästa vän blivit fucking mördad?! Vet ni vem som är mördaren?!

| Vi beklagar. Vi har kontaktat familj och nära. Vi har funnit en blodig kniv och även pratat med en kille vid namn Martinus Gunnarsen som säger sig vara hennes pojkvän och att någon brutit sig in men vi hittar inga tecken på att någon brutit sig in eller några fingeravtryck så vi har misstankar om att denne Martinus är den som mördat flickan.

Jag blir helt ställd av det jag nyss läst och knuffar till Marcus' arm så han kollar på min mobil och drar ihop ögonbrynen i en förvirrad min.

"Det er ikke sant" Säger han bara och skakar på huvudet.

"Hur vet du det? Är du säker?" Säger jag smått irriterat då han inte verkar ta det på allvar.

"Jeg ringer Martinus og så ser vi om det er sant eller ikke" Säger Marcus helt lugnt och ringer sin bror på högtalare men han klickar oss.

"Han kanske inte kan svara just nu" Muttrar jag så vi väntar några minuter tills han ringer och Marcus svarar direkt och sätter på högtalaren.

"Aa?" Mumlar Martinus och vi hör syrener i bakgrunden vilket får tårarna som tryckt bakom ögonlocken att svämma över och istället rinna ner för mina kinder.

"Hva i helvete har du gjort Martinus?!" Ryter Marcus då jag antar att han inser att det faktiskt finns en risk att det är sant.

"Ingenting!!" Säger Martinus förtvivlat och snyftar till, jag suckar frustrerat och drar en hand genom mitt hår.

"Hva skjedde da? Hvorfor finner dem ikke noe tegn på at noen har brutt seg inn?!" Martinus börjar då storgråta och även jag. Synen blir alldeles suddig och jag snörvlar högt.

"Jeg vet ikke, jeg vet ikke hvorfor jeg gjorde det! Vi begynte å krangle over en unødvendig ting og deretter eskalert det totalt, og jeg ble veldig forbanna og kunne ikke kontrollere meg selv, unnskyld! "Utbrister Martinus frustrerat tillslut när han har samlat sig lite och då får jag nog. Jag fattar inte att han gjorde det. Jag klickar snabbt på den röda knappen precis efter att Marcus hunnit säga något i stil med "Du er syk" och ställer mig upp.

"Mamma. Skjutsa oss till Marcus hus. Nu" Säger jag sammanbitet och hon kommer in i vardagsrummet och kollar oroligt på mig.

"Vad har hänt?" Hennes oroliga blick flackar mellan mig och Marcus när även Marcus ställer sig upp och kramar om mig hårt bakifrån.

"Hilda har tydligen blivit mördad-.. av Martinus tror dom. Vi måste dit" Mumlar jag och lutar bak huvudet mot Marcus och suckar tungt, Marcus placerar hakan mot mitt huvud och lägger sedan näsan mot mitt hår och suckar lika tungt han för att sedan lämna en puss mot mitt hår.

Mamma gapar av förvåning och står så i kanske en halv minut innan hon "vaknar" och sätter fart i att få på sig skorna och ta fram bilnyckeln och allt, även jag och Marcus gör det.