- Hur känns det att vara tillsammans med en tjej som är hundra år äldre? frågade hon när vi satt i en avskild park bara hon och jag. Hon bar en klänning med vit överdel och en blommig kjol, till det hade hon en blomsterkrans som matchade hennes klänning perfekt. Hela hon var perfekt. Hon var inte bara perfekt utan hon var också min, bara min och ingen annans.
- Det känns faktiskt riktigt bra, svarade jag och drog försiktigt min hand genom hennes hår. Hon var fortfarande så ömtålig, som en porslinsdocka och jag ville inte göra henne illa. Jag skulle aldrig göra det heller för hon var allt det jag någonsin önskat mig. Hon var det bästa jag hade, min andra halva - den bättre halvan.
- Hade du någonsin kunnat föreställa dig det? Att du skulle falla för en tjej som mig som inte ens är uppvuxen i din tid? frågade hon och log.
- Grejen är den att jag inte tänker så, jag tänker bara på dig och på hur underbar du är men för att svara på din fråga - nej jag hade aldrig trott det, jag hade aldrig trott att det var möjlig ens, viskade jag och drog min handrygg över hennes kind. Hon placerade hennes hand mot min och flätade samman våra fingrar till ett.
- Vet du vad? frågade jag och placerade mina läppar mot hennes knogar.
- Vet vaddå? svarade hon och log.
- Du fick mig att tro på det overkliga utan att ens behöva försöka, viskade jag.
YOU ARE READING
Ghosts - The Fooo fanfiction
FanfictionHon fick mig att tro på det overkliga utan att ens försöka. Hon gjorde det omedvetet samtidigt som jag föll mer och mer för henne. Det var inte bara den ljusa hyn, det blonda långa håret och de blåa stora ögonen utan det var så mycket mer. Så mycket...