Ghosts - The Fooo fanfiction

Kapitel tjugotvå - inne på kontoret

Jag tassade runt i korridoren. Angelica och det andra lärarna som var här satt inne i det gamla sällskapsrummet tillsammans med tanten, Renate, från receptionen och från tavlan. Hon berättade historier om hon och hennes bror Jakob och om deras tid tillsammans i Tyskland. Han var utvecklingsstörd men hon älskade honom mer än något annat ändå. Jag hade lagt örat mot dörren och lyssnat en aning och jag fick några av svaren jag ville ha på mina frågor. Jakob var alltså hennes bror och han fanns på riktigt.

Medan hon satt och höll mina lärare underhållna med hennes snyfthistorier så hade jag tid att springa in på det lilla kontoret och titta mig omkring. Kanske kunde jag hitta någonting där. Någon ledtråd, något tecken eller varför inte den lilla skärvan som nu var mitt enda hopp. Jag hoppades innerligt att jag skulle finna något som kunde få mig att kunna söka vidare. Jag ville hitta henne. Jag ville att hon skulle veta hur mycket hon betydde för mig och hur glad jag var att jag hade fått träffa henne.

Inne på det mörka kontoret fanns det mycket smått och gott. Papper med hemligheter, avlyssningar från rum inspelat på kassettband och massor med andra grejer. Det luktade instängt blandat med gammal tantparfym vilket fick mig att nästan vilja kräkas. Jag höll för näsan och sökte runt i röran där inne. Inget som var intressant för mig fann jag där inne. Med ett högljudd suck gick jag ut ur rummet och tittade istället bakom receptionsdisken. Ingenting där heller. Jag var nästan på väg att ge upp när jag i ögonvrån såg hur något glänste till. Jag vände min blick åt det hållet och sökte på djupet bland papper och cd-skivor och tillsist fann jag det jag ville hitta, spegelskärvan.

- Jag fann den, jag fann den, viskade jag och höll om den lilla spegelbilden försiktigt i min hand. Det var konstigt men det kändes som att det var bland det vackraste jag sett i mitt liv.

- Du fann vad? hörde jag tanten fråga med hennes raspiga röst bakom mig.

-Eh, eh mitt örhänge som jag tappat, sa jag och pekade på ett av örhängena som satt fast i mina öron. Hon nickade lite skeptiskt åt mig och gick sedan och satte sig bakom disken igen. Genast satte jag fart tillbaks till mina klasskamrater som var mitt uppe i att berätta spökhistorier för varandra.

- Nu är det min tur att berätta om spegelflickan och killen som förälskade sig i henne för er, hörde jag Sandra säga när jag klev in genom dörren. Nu skulle hon alltså göra narr av mig också. Vilken vän alltså.