Vän eller Flickvän?

Kapitel 6

-slagsmål i ösregn-

( Sabinas perspektiv )

Jag och Oscar står uppe i Felix rum och säger inget. Vad har vi gjort!? Jag och Oscar kysstes mitt framför Felix. Jag springer ut och när jag öppnar dörren hör jag ytterdörren stängas i en hård smäll och jag förstår att det var Felix som gick.

Jag springer ner för trappan men när jag precis ska gå ut hör jag en röst bakom mig.
Omar - Låt han vara. Han måste tänka.
Jag vänder mig om. Det är Omar. Tårarna rinner ner för mitt ansikte och jag springer mot Omar för at få en kram och tröst.

Vad ska jag göra nu? Felix kan vara borta för alltid och det är mitt fel! Det känns lite bättre i Omars armar men inget i världen kan få mig att må bra. Jag släpper taget om Omar och tittar ut mot de andra. Jag ser att Sara inte är där.

Jag - Var är Sara?
Bella - Hon gick...
Jag - Va?!? Vi måste hitta henne!
Oscar - Ni stannar jag letar efter henne.

Oscar går förbi mig och ut genom ytterdörren och stänger den inte hårt men inte lätt heller.
Vad har hänt med oss? Vår vänskap har förstörts på en träff. Det känns som att ingen är lycklig. Förutom Bella och Ogge. Vad är det med de?

( Saras perspektiv )

Vilken tönt jag är. Oscar gillade aldrig mig. Och vad gör jag nu? Sitter och gråter i en park som en jävla loser!
Oscar - Varför gråter du?
Jag hör att det var Oscar och torkar snabbt tårarna och tittar upp på han.
Jag - Det gör jag inte..
Min röst är hes så varje ord som kommer ut ur mig kommer ut som en viskning.

Oscar torkar bort en tår från min kind. Jag vänder mig mot han och ser in i hans djupa ögon. De vackra vackra ögonen.
Han lutar sig fram för att kyssa mig men den här gången ska jag inte låta han leka med mitt hjärta. Istället vänder jag bort ansiktet och ger honom en kram.

( Oscar perspektiv )

Hon ser förkrossad ut.. och det är mitt fel. Jag måste fixa det här och det finns bara en sak jag kan göra... ge henne en kyss.
Jag lutar mig fram för att kyssa henne men precis när jag närmar mig hennes läppar ger hon mig en kram. Efter kramen ställer hon sig upp och går där ifrån.

Jag sitter kvar i en chock. Hon är den första tjejen som inte ville ge mig en kyss.. hon var speciell.
Jag sitter på bänken och plötsligt börjar det ösregna. Jag reser mig inte jag bara sitter där i ösregnet lämnad av en tjej som jag såra som nu såra mig...
Jag tänker på allt som har hänt den senaste veckan, Sabina, Felix, Sara och jag inser att jag har skapat den är soppan.

Och det måste vara jag som fixar det...

( Felixs perspektiv )

Det börja ösregnar och jag går in till parken och söker skydd under ett träd.
Jag fattar inte hur Sabina kunde göra så mot mig.
Det förvånar mig inte. Oscar får alltid tjejerna... jag har ingen chans mot nån kille som han.

Jag ser nån på en bänk några meter ifrån mig men jag ser inte riktigt vem det är. Vem det än är ser hen ut som att vara olycklig. Jag går lite närmare och precis när jag är 2 meter ifrån ser jag att det är Oscar och det verkar som att han ser mig.

Oscar - Felix vi måste prata!
Jag - Vi har inget och prata om!
Jag vänder mig om för att gå där ifrån men jag känner hans hand på min axel som hindrar mig.
Oscar - Snälla Felix det var inte meningen att kyssa Sabina
Jag - Så varför gjorde du det då?
Oscar - Jag är ledsen.. jag menar det verkligen.
Jag - Nej det är du inte. Du gör alltid så här Oscar! ALLTID! Du är en riktig lögnare och ett listig orm. JAG VILL ALDRIG MER SE DIG!!!

Jag vänder mig om och går snabbt ifrån honom men när jag har gått ett par steg rycker Oscar i min jacka så jag står mitt i mot honom. Jag får ett slag mot ansiktet och faller hjälplöst mot marken. Innan mina ögon slocknar helt ser jag någon springa mot mig... det är Sabina!

Hon slår Oscar på kinden och han faller mot marken och sedan reser han sig upp och springer där ifrån.

Jag ser att hon pratar men kan inte höra vad hon säger. Jag ser blod som rinner ner från min panna mot marken och jag vilar mitt huvud i Sabinas knä. Sabinas tårar landar på mina kinder och hela jag stängs av...