Vän eller Flickvän?

Kapitel 14

-födelsedagsfesten och Spillda tårar-

( Sabinas perspektiv )

Imorgon är min födelsedag och jag är inte spänd på den. Jag har knappt gjort något den här veckan. Bara varit hemma och tittat på "If i stay". Den har blivit min absoluta favorit film! När jag ser den vet jag vad pappa går igenom och hur mycket han måste kämpa och det gör han bara för mig! Jag har förstått att dö är enkelt men att leva är svårt. När man lever går man igenom så många motgångar som knäcker en dag för dag. Dessa motgångar som bryter ner ens självförtroende som är det ända man har. Men när man dör släpper man taget och har inte några bekymrar att oroa sig över. Döden verkar fröätande men vi alla kämpar för att vara kvar så vi kan träffa de man älskar.

Pappa kämpar än och läkarna säger att det är helt otroligt att han fortfarande är vi liv. En vanlig människa skulle gett upp för flera veckor sedan. Men snart är pappas tid över. Pappa kan inte ens prata längre. Smärtan är för stark och pappa är för svag för att leva ett normalt liv med den smärtan.

Kvällarna har blivit korta och dagarna långa. Imorgon när jag vaknar är jag 15 och lever än med smärta. När jag är 15 har jag en pojkvän som är borta och kommer vara föräldralös. Vilket tonårsliv är det? Och när pappa dör var ska jag bo? Hos en fosterfamilj? Så många tankar i huvudet och det sista är vad jag ska göra på min födelsedag!

( morgon )

Lördag... födelsedag... och inget att göra. För ett år sedan skulle jag haft en stor fest med hela skolan inbjudna som pappa hade fått betalat och blivit arg så jag hade fått utegångsförbud men nu vill jag bara gömma mig under en sten. Jag måste ringa till sjukhuset om pappa lever och kan komma över.

( "Samtalet" S = Sabina L = Läkare )

S - Hallå! Det här är Sabina Stone! Jag ringer angående min pappa Christofer Stone. Jag undrar om han skulle kunna komma hit och fira min födelsedag.
L - Ja men vi måste ha sjukvårdare på plats.
S - Okej! När kan han komma?
L - Vid 14:00 tiden.
S - Bra! Hälsa han från mig.

( Samtalet avslutat )

Jag skulle gå till Saras hus där Sara och Bella skulle vara vid den tiden så det blir iallafall ett litet kalas. Det ända som skulle vara bättre var om Felix och grabbarna också kunde vara där!

( Bellas perspektiv )

Jag och Sara börjar få panik. Klockan är snart 14:00 och grabbarna är inte här! Tänk så hinner de inte komma! Någon knakar på dörren och jag går och kollar vem det är. Det är sjukvårdare och Sabinas pappa. Jag har inte träffat han på sju månader och att se han såhär krossade verkligen ens hjärta. Han såg död ut och kämpar för att komma hit och fira sin ända dotters femton - årsdag. Jag ser att Sabina går fram till hennes pappa.
Jag - Hej Sabina!
Hon lyssna inte men det är förståligt. Det hade inte jag heller gjort om min pappa är döende men ändå kommer till min femton - årsdag.

Kalaset är rätt tråkigt hittills. Inte mycket händer förutom vi tittar på någon gammal film
Som Sabinas pappa gillar. Men sedan knakar någon på dörren. Jag tittar på Sara och vi ler!
Sara - JAG ÖPPNAR!!!

( Saras perspektiv )

Jag öppnar dörren och där står världens bästa killar.
Killarna - Eyyo The Fooo!
Alla kramar mig vid dörröppningen och sedan springer alla in för att krama Bella och Sabina. Felix springer fram till Sabina och pussar henne gång på gång på båda kinderna. Ogge Springer fram och gör samma sak med Bella sedan springer vi alla mot Sabina i en stor gruppkram. Alla är så lyckliga likt så Sabina. Men sedan när killarna ser Sabinas pappa stannar de upp.
De kollar på oss i en förvirrande blick.
Sabina - Det.. här är min.. pappa allihop. Han...
Sabina springer ut till bakgården med tårar i strömmandes ut ur hennes ögon. Felix tog ett steg mot dörren för att springa efter henne men jag tog hans han och hindra han.
Han måste veta innan han kan hjälpa.

( Felix perspektiv )

Sara tar min arm och jag kollar argt på henne.
Jag - Vad är det som händer?
Sara och Bella drar in mig i köket.
Jag - Kan någon förklara varför Sabina är ledsen?
Bella - Jo det är så ungefär när ni åkte blev Sabinas pappa sjuk... väldigt sjuk.
Sara - Han har blodcancer och kommer dö när som helst. Han skulle dött för flera veckor sedan men kämpar för att leva till Sabinas födelsedag. Imorgon ger han upp.
Jag - Det kan inte vara sant! Varför har Sabina inte sagt något?
Bella - Hon ville inte hindra din karriär!
Jag - Men om hennes pappa dör var ska hon bo?
Sara - Hon vet inte.

Allt jag har fått reda på har ärligt talat varit en stor chock. Jag har vetat att Sabina var ledsen men trodde bara det berodde på att jag inte var närvarande men att allt berodde på hennes pappa hade jag aldrig kunnat tro. Jag känner mig skyldig att jag inte har varit en stöttande pojkvän när hon har behövt mig. Oscar borde ha varit hennes pojkvän inte jag!

Killarna kommer in med tårar rinnandes ner för deras kinder.
Bella - Vad har hänt?
Killarna - .......
Man hör knappt vad de säger.
Sara - VAD ÄR DET SOM HAR HÄNT!?
Killarna - ....
Fortfarande inget svar.
Vad har hänt!?

-------------------------------------------------------
Gilla ni kapitlet? Kommentera gärna vad ni tycker är bra och som ni vill ska hända! Jag är så tacksam över att det är så många som gillar min novell och att det är så många som läser! Stort tack till alla er! Jag vill tipsa er om en sjukt bra novell som behöver mer läsare. Den heter ~Det som förändra hennes liv~ o.r. Av arijana02. Den är verkligen jätte bra och behöver fler läsare så kolla gärna in den. Det var allt för mig! Kommer kanske ut ett kapitel ikväll.
-------------------------------------------------------