Vän eller Flickvän?

Kapitel 26

-Jag är galen i dig!-

( Sabinas perspektiv )

Jag är i chock. Den som står framför mig trodde jag inte fanns kvar på jorden. Pappa.
Jag - Så det är du! Jag trodde du dog!
Han harklar och hans två kompisar kommer längre fram. Jag känner inte igen de som är med honom.
Pappa - Jag var aldrig ens sjuk gumman. Jag orka bara inte med att vara runt dig. När jag fick reda på dig och Felix blev jag rasande. När du var i skolan drack jag mycket och var ofta full. Någon av grannarna ringde polisen och jag skulle bli åtalad. Det ända sättet för att jag inte skulle hamla i fängelse var att spela galen så jag hamna på psyket. Sedan spela jag bara att jag hade cancer och dog.

Allt han säger snurrar runt i mitt huvud. Varför ville han bort från mig? Hur lyckades han lura läkarna att han hade cancer? Och varför vill han gör Bella illa?

Jag - Vad vill du mig?
Han kommer närmare. Han viskar i mitt öra med hans kalla andedräkt..
Pappa - ..Jag vill dig inget illa. Det är dina vänner som jag vill åt. Du förstår gumman du och jag pratade aldrig eller gjorde något när det där dramat med Felix och Oscar bröt ut. Dina vänner gjorde det bara värre. Så jag ska ta hand om de.. och då blir det bara du och jag kvar!

Mitt hjärta bankar så fort och högt så att jag kan höra det eka i mitt huvud. Jag blir nervös, rädd och arg! Hur kan han göra så här? Varför skulle han vilja göra det?
Jag - Du är ett svin! Jag hatar dig!
Hans fingrar stryker sig igenom mitt hår.
Jag spottar i hans öga. Han torkar bort spottet och sedan slår han mig hårt på kinden. Sakta blev det mörkt.

( Felixs perspektiv )

Mina tårar har aldrig känt som att det är en del av mig som försvinner. Men nu när en del av mig verkligen har försvunnit är allt jag har mycket viktigare. Inte för jag tänker på det för allt som jag tänker på är vad Sabina är.
Jag - Oscar vi måste hitta henne nu! Någonting hemsk kan ha hänt!
Oscar - Felix lugna dig. Vi måste anmäla att hon är försvunnen till polisen!

Sara kommer in i rummet med en typisk "vaknade precis look"
Sara - Vad pratar ni om?
Oscar - Sabina är försvunnen och jag hitta hennes armband i köket och det var glas överallt! Kan du följa med mig till polisstationen om 10 minuter för att anmäla att hon är försvunnen?
Sara - Ja det kan jag väl..

Hon lämnar rummet med en suck.

( Saras perspektiv )

Jag lämnar rummet långsamt. Jag vet inte varför jag inte är orolig för Sabina jag är bara sur. Jag går in på toaletten och klär på mig en svart magtröja med fransar, vanliga jeans, ett par lågklackade svarta skor och en jeansjacka utan ärmar. Jag sminkar mig naturligt med foundation, mascara och läppbalsam.
När jag kommer ut är Oscar redan i hallen och tar på sig skorna i en hastig fart.

Han tar min hand och drar mig ut. Innan Oscar smäller igen dörren tar jag mina svarta väska.
Vi springer mot polisstationen men mina ben vill bara springa tillbaka. Jag släpper Oscars hand och stannar. Oscar tittar direkt på mig.

Oscar - Vad gör du vi måste skynda oss.
Han försöker ta min hand igen men jag drar undan den.
Han tittar oförståeligt på mig.
Oscar - Vad är det som är fel?
Jag - Allt! Allt är fel!
Ilskan kokar i mig men jag vet inte än riktigt varför.

Oscar - Varför är allt fel!?
Jag - Jag vet inte!
Oscar - Men då är inget fel! Om det är något som är fel säg det då! Du vet att jag älskar dig och jag blir orolig!
Då slog det mig. Jag vet nu varför jag var arg.
Jag - DU BRYR DIG INTE OM MIG!

För en gångs skull är det inte jag som börjar gråta i en sån här situation. Oscars ögon glänser av tårar som vill tränga sig fram och glida ner för hans kinder.
Jag - Du är alltid så orolig för Sabina så du blir förblindad och bryr dig inte ens om mig. Innan ni åkte på turné och vi kysstes jaga du forfarande efter Sabina! DU SÅG INTE ATT JAG VAR GALEN I DIG!

En tår tränger sig fram från hans öga. Jag vill inte se han såhär men han har sårat mig så länge. Jag är fortfarande sårad men om det ska bli en ändring måste jag stå upp för mig.
Jag drar in han i en varm kram.
Oscar - Sar..a ja..g är s..å led..se..n. Jag har varit så grym. Jag förtjänar en sån underbar människa som du.

Hans ord får mitt hjärta att smälta. Jag förstår då i det ögonblicket hur mycket jag älskar han och hur mycket han faktiskt bryr sig om mig nu. Mina läppar möter hans läppar i en perfekt kyss. Våra händer flätas ihop och jag sluter mina ögon. Små regndroppar landar på oss på det öppna torget. Ingen annan människa är där men det känns som att hela världen tittar på och vi får de att bli lyckliga.

De små regndropparna blir till ösregn men ingen avslutar kyssen.
Mina händer tar ett grepp runt hans nacke och hans gör lika så runt min nacke. Hans händer glider ner till min midja och placeras kvar där.

Oscar avbryter kyssen och tittar djupt in i mina ögon. Hans ögon gnistrar. Hans hår har blivit blöt av vattnet och är helt platt nu. Han ser så annorlunda ut. På ett gulligt sätt.
Oscar - Sara jag älskar dig! Om vi aldrig hade träffats hade jag aldrig blivit samma människa jag är idag.

Jag ställer mig på tå och pussar han på kinden. Ett leende placeras på mina läppar och lika så på Oscars.
Jag - Kom vi går till polisstationen nu.
Vi går hand i hand i ösregnet. Under hela vägen ditt tittar jag på Oscar.

( Bellas perspektiv )

När jag vaknar är varken Sara, Sabina, Oscar eller Felix hemma. Jag går in till köket där det finns en lapp på bordet. På lappen står det "Sara och Oscar går till polisstationen och jag ska gå och storhandla. Jag vet inte när Sara och Oscar kommer vara hemma men jag är borta ca 3 timmar. Det finns mat i köket om ni blir hungriga. Hälsningar Felix"

Jag går in i köket igen. När jag kommer in är Ogge och Omar vakna. Ogges hår är rufsigt som det alltid brukar vara när han vaknar på morgonen. Ska jag vara ärligt är han väldigt sexig nu. Jag hoppar upp i madrassen där Ogge sitter. Jag landar på han så jag ligger ovanpå honom. Vi alla skrattar. Jag ler och tittar ner på Ogge. Vi möts i en kyss. Den varar inte ens i 5 sekunder förarens Omar börja skrika på oss.

Omar - Vafan skaffa ett rum.
Ogge - Det var du som sa det Omar!
Ogge drar mig upp för trapporna in till Felixs sovrum.
Innan dörren stängs skriker Omar på oss igen.
Omar - Ska ni verkligen lämna mig här nere?
Jag - Ledsen Omar!
Dörren stängs ingen med en hård smäll.

Direkt när dörren stängs möts jag av Ogges läppar. Jag besvarar kyssen och stänger ögonen. Min hand placeras på hans huvud och leker med hans hår. Vi tar steg in till sängen. Ogge avslutar kyssen och jag snubblar och blir sittandes på sängen. Ogge drar av sig tröjan och slänger den på golvet. Gud vad han är sexig.

Han tar en hand bakom mitt huvud och börjar kyssen igen. Vi lutar oss tillbaka och nu ligger Ogge ovanpå mig. Ja inte ovanpå ovanpå han har händerna på sängen och står i en planka position så han inte ska placera all sin tyngd på mig.
Jag stannar upp och tittar in i hans blåa ögon.

Mina ögon byter riktning och tittar på hans magmuskler. Min hand smeker hans magmuskler. Han skrattar och mina ögon är åter riktade mot hans ansikte.

Jag - Jag älskar dig!
Ogge - Jag älskar dig också!

Vi börjar åter kyssen. Men vi avbryter snabbt där efter när vi hör ett skrik från där nere.

Felix - JAG ÄR HEMMA SJUSOVARE!

Ogge tar snabbt på sig tröjan igen och vi går ner.
Omar - Har ni haft kul?
Felix - Måste jag tvätta lakanen efter ni var där uppe?
Jag - Ja det behöver du men det är för det du och Sabina har gjort där uppe.

Hans blick stirrar ner i golvet så fort jag har sagt klart min mening.
Jag - Vad är det?
Felix - Sabina är försvunnen.