Vän eller Flickvän?

Kapitel 22

-I still Love you ❤️-

( Oscars perspektiv )

Vi alla står och väntar i väntrummet på Sabina. Vi alla är nervösa, förvirrade och rädda. Omar sitter ner och hela han skakar, Ogge går runt i cirklar, Sara stirrar ut i tumma intet med blicken full av sorg och jag bara står och hänger i ett hörn som om jag är lugn men egentligen är jag skräckslagen.
Under min nervositet för vad det är som har hänt med Bella, vad Bella och Sabina pratar om och vad som kommer hända i framtiden tänker jag på Sara. Jag vet inte hur allt har hänt men när jag kom in här igår kväll och Sara sprang mot mig för tröst har jag mått annorlunda. Jag är inte sjuk det är något annat. Jag är kär!

Men det är inte på samma sätt som när jag var kär i Sabina eller någon annan tjej det här känns som att jag har hittat min äkta kärlek.
Det låter konstigt när jag bara har känt henne knappt ett år, jag är bara 16 år och att det är Sabinas bästa vän men jag kan inte sluta tänka på att hon kan vara min livs kärlek. Jag vill bara springa fram till henne i detta nu och kyssa henne och berätta vad jag känner men såklart kan jag inte göra det här. Jag är kanske ung men jag är inte dum!

Jag kan ju fortfarande dra iväg henne från killarna och säga vad jag känner men så mycket som händer kan hon nog inte hantera mer nu. Vi killar kan trösta varandra, jag kan trösta Sara men Sara är för svag och kan inte trösta Sabina. Men det finns faktiskt en person kan trösta henne och kanske är den ända nu.

( Sabinas perspektiv )

Polisen ser chockad ut över vad jag säger.
Polismannen - Vad menar du?
Jag - JAG MENAR ATT DET ÄR NÅGON SOM ÄR UTANFÖR OCH PRATAR MED HENNE!!!
Jag måste få ut min ilska och synd nog för polismannen tog jag ut den på han.
Polismannen - Jag förstår att du är upprörd..
Han stanna upp i sin mening och tittade mot dörren.
Polismannen- Du kan gå nu.
Jag går mot dörren och kommer ut till den eländiga korridoren. Jag hatar att vara här! Det kännes inte bekvämt att somna på en polisstation med människor som har gjort hemska saker bara är några meter ifrån en.

När jag kommer ut till väntrummet igen stirrar alla på mig.
Oscar - Så vad hände?
Jag - Vi prata inte så länge men vad jag fick ut gav mig mycket information. Det var tre män som starta branden inte hon! En av männen sa till henne att om hon överlever kommer de igen. Hon är inte galen!
Ogge - Fick du mer information!!??
Ogge går fram så vi står öga mot öga och ser skräckslagen ut. Han måste vara helt förkrossad just nu.
Jag - Ja det var...
Jag stanna upp. Det är nog bäst att jag inte säger till de att någon pratar med henne.
Jag - ... Nej det var allt hon sa.

Jag sätter mig ner i en stol är jag helt utmattad. Men när jag väl sätter mig ner känner jag mig inte trött.. jag känner mig ensam.

Killarna har varandra och Sara har Oscar som verkar vilja göra allt för att Sara ska må bra men just nu är jag ensam. Dörren öppnas hastigt och in kommer Felix som andas tungt för han har antagligen sprungit. Han kommer fram till mig och kramar mig. Allas ögon går från sorgsna och förvirrade till what the fuck is going on!

Felix drar mig åt sidan.
Han viskar i mitt öra..
Felix - Jag måste prata med dig. Ensam!
Hans andedräkt får mig att rysa i hela kroppen.
Jag drar han till den toaletten Sara och Oscar hade ja... sitt "samtal" på igår. Fanns inget annat ställe att prata på enskilt så hade inte så mycket val.
När vi kommer in tittar jag på Felix från topp till tå. Felix låser dörren efter sig.

Jag - Vad gör du här?
Felix - När jag fick höra vad som har hänt var jag tvungen att komma hit! Hur mår du?
Jag - Varför skulle du bry dig?
Felix - Sabina jag har aldrig inte brytt mig om dig!
Jag - Så varför har du varit ett svin?
Felix kliar sig i huvudet och tittar ner på golvet.
Felix - När du berätta vad som hände med Oscar och dig gick jag sönder. Jag kunde inte tänka logiskt. Jag tänkte bara på mig själv och lyssna inte på människorna runt om mig. Under tiden som har gått sen vi såg sist har jag tänkt... mycket! Jag har förstått att jag hade fel!

Jag är så chockad vad det är som kommer ut ur hans mun. Jag trodde aldrig han skulle förlåta mig! Jag känner mig varm inombords. När jag tittar på han nu blir mina känslor för han starkare. Jag kysser han mjukt på läpparna och nästan direkt besvarar han kyssen. Hans händer placeras på min midja och mina runt hans nacke. En av mina händer letar sig upp till hans huvud och rufsar till hans hår. Felix stannar upp och ler mot mig.
Felix - Sabina jag älskar dig fortfarande.
Kyssen fortsätter och sorgen försvinner och går över till glädje.
Hans kyssar letar sig ner till min nacke. Jag ställer mig på tå för att nå upp till hans öra och viskar "jag älskar dig också"

-------------------------------------------------------
Ledsen för sen uppdatering men har inte haft tid under dagen och har mått väldigt dåligt på senaste tiden men har lovat mina kompisar och mig att jag ska lägga ut ett kapitel idag! Hoppas ni gillade det! ❤️😊 Love u guyz 💖 #TheFoooForever
Kramar från Manda020329
-------------------------------------------------------