Vän eller Flickvän?

Kapitel 25

-Det ni inte visste-

( Felixs perspektiv )

En ensam tår rinner ner för hennes ansikte. Hon torkar bort den när den hade kommit till kinden. Hon vänder sig mot mig med en sorgsen minn. Hennes blåa ögon glittrar av tårarna som försöker tränga sig fram. Jag tittar ner på hennes knä där hennes hand vilar. Hennes hand skakar.
Jag - Vad är det?

Sabina - Felix... jag är rädd.
Hon kastar sig mot mig och tar ett starkt grepp om min nacke. Jag håller om hennes midja. Den ena av mina händer styrker sig igenom hennes hår.
Jag - Vad är du rädd för?
Sabina - Någonting.. eller någon är tillbaka. Jag har en känsla att något hemsk kommer hända.

Jag håller om henne hårdare. Vad är det hon menar med det hon sa? Vem är det som hon är rädd för? Jag kan höra hur hennes hjärta bultar. Det är lika snabbt som en kanins hjärta.
Det tynger mig att se Sabina så rädd och att inte förstå vad det är som är fel krossar en.

Jag - Tänk inte på det. Jag tror säkert att det bara är fantasier. Tänkt positivt! Idag får Bella komma hem.
Att Bella kommer hem kan både vara bra eller dåligt. Om det är någon som är ute efter henne kan det vara farligt. Men om Bella är kvar kan vi inte hjälpa henne om något skulle hända.
Vad skulle någon vilja Bella?

( Senare på kvällen )

Sara - Ska vi gå och hämta Bella eller?
Ogge rusar ner för trappan och springer ut till hallen. Innan vi vet ordet av det sprang han ut. Vi alla springer efter honom. Han har varit nere nu ett bra tag så det är skönt att se ett leende på hans läppar.

När vi kommer dit verkar polismännen ha fullt upp.
Vi sätter oss ner i väntrummet som är nästan tomt. Är bara en annan familj där som består av en mamma och två små döttrar. Jag antar att de ska träffa sin pappa här.
Vad sorgligt det måste vara för barnen som måste leva med att ens pappa sitter i fängelse.

Två poliser kommer ut med Bella i handbojor. När de låser upp dem springer Ogge och omfamnar Bella. Vi alla följer efter och möts i en stor gruppkram. Alla är samlade igen och inget kan förstöra det nu!

När vi kommer hem är klockan mycket och alla är trötta. Vi alla går och lägger oss direkt när vi kommer hem. Bella sover med Ogge, Sara sover med Oscar, Sabina sover med mig och Omar sover ensam.

Jag och Sabina går upp till mitt rum och lägger oss så fort vi kommer in. Jag sluter mina ögon för att drömma mig bort. Bredvid mig ligger världens vackraste tjej. Det finns inget i världen som är bättre än det här.

( Sabinas perspektiv )

Jag kan inte somna. Jag bara ligger och stirrar upp i taket. Jag vill inte sova heller. Jag vet inte riktigt vad det är men något känns fel. Det är något som gör mig rädd. Någonting som får mig att känna mig otrygg.

Jag vrider och vänder mig i timmar. Jag tar upp mobilen för att se hur mycket klockan är.
"02:37"
Jag reser mig upp diskret för att inte väcka Felix. Jag smyger mig ut till köket för att hämta vatten. För varje steg jag tar säger en röst i mitt huvud att jag ska vända mig och gå tillbaka. Den säger att jag ska låtsas sova och inte fortsätta fram. Jag försöker att få bort rösten men den blir bara starkare och starkare. Jag kommer fram til kranen och tar ett glas med vatten. Jag tar en klunk och vänder mig sedan om för att gå tillbaka med glaset upp till sovrummet. Vid nästa steg hör jag ett skrika!!
Allt blir svart.

( Nästa morgon )

( Oscars perspektiv )

Mina ögon öppnas långsamt. Allt är suddigt. Jag tar upp min mobil och kollar vad klockan är. "07:12"
Jag är den första som har vaknat. Jag reser mig upp tyst för att inte väcka någon annan. Jag smyger in till köket. När jag kommer in trampar jag i något som får min fot att börja blöda. Jag hoppar på ett ben till närmsta stol och sätter mig ner. Jag tar upp min fot och kollar på såret. Jag skar mig rejält. Jag öppnar en av lådorna där vi förvarar första hjälpen och plåstrar snabbt om foten.

När jag är klar undersöker jag vad det var som jag trampa i. Glas. Hur kom det här hit?
Någon måste ha tappat något gjort av glas här inatt. Men vem? Efter noggrant tittande såg jag något som blänkte under bordet. Jag böjer mig ner för att titta vad det är. Ett armband.
Vänta jag känner igen det här armbandet! Det är Sabinas armband som hon fick av Felix innan vi åkte på turné. Vad gör det här?

Oron ökar och jag känner mig så förvirrad. Vad är det som har hänt med Sabina? Jag springer upp till Felixs sovrum för att se om Sabina är där. Jag sparka in dörren men när jag kommer in faller jag ner på knä. Felix vaknar och sätter sig upp. Han tittar snabbt på mig och sedan på sin högra sida av sängen som är tom.
Felix - Oscar vad är det? Var är Sabina?
En tår rinner ner för min kind och landar på marken. Jag räcker fram handen som jag höll armbandet i.
Jag - Ja..g hitta det här i köket under bordet. Sabina är inte här.

Han hoppar snabbt upp ur sängen. Han springer fram och sätter sig på knä framför mig. Jag räcker fram armbandet. Långsamt tar han det ur min hand. Han stirrar på det ett bra tag. Flera tårar rinner ner för hans ansikte. Tår efter tår rinner ner för mitt ansikte också. Var är Sabina!?

( Sabinas perspektiv )

Mina ögon öppnas långsamt up. Jag är fastbunden vid någonting. Jag ser tre män framför mig som pratar. Jag känner igen en av rösterna men jag kan inte se de. Allt är suddigt. Jag får fram något ljud. Alla tittar på mig. Han i mitten går fram och sätter sig på huk framför mig. Sakta får jag tillbaka synen.
Nej! Det här är inte sant!
Mannen - Så du är vaken.
Det kan inte vara han!!!

-------------------------------------------------------
Spännande! Vem kan mannen vara? Var är Sabina? Och vad kommer hända med de andra? Många frågor att fråga och svaren ska ni få på måndag då nästa kapitel ska komma ut. Jag har faktiskt en överraskning för er! Jag har börjat läsa "Boktjuven" som är en riktig bok som utspelar sig på andra världskriget. Den här boken har inspirerat mig och jag har bestämt att jag kommer göra en till novell som utspelar sig på andra världskriget! Den ska handla om att det går inte så bra för Sverige som det gjorde på riktigt under andra världskriget. Sverige blir överfallna av tyska soldater som samlar in alla judar. Många av soldaterna är unga pojkar som inte har någon erfarenhet. När en av dessa unga männen ska fånga in en judisk flicka kan han inte göra det. Hon är för vacker för att bli dödad. Han tar hand om henne och gömmer henne på ett ställe där Hitler aldrig lär hitta henne. Låter det som en bra idé på en novell? Jag vet inte när jag ska börja skriva denna novell men tror någon gång i februari. Jag hoppas iallafall att ni gilla det här kapitlet! Jag blir så glad att ni läser och att vi har kommit upp i 3000 läsare är HELT OTROLIGT!!! Jag är så tacksam. Ja nu ska jag inte tjata mer! Hoppas ni gilla kapitlet Love u guyz! ❤️❤️❤️ kram Manda020329
-------------------------------------------------------