Vän eller Flickvän?

Kapitel 28

-Ta din tid-

( Saras perspektiv )

Jag skulle precis stänga dörren men då..
Oscar - Sara..
Jag hör en röst. Ett leende tränger sig fram på mina läppar och glädjetårar forsar ner för mina kinder.
Två händer tar ett grepp runt min mage. Händerna vänder mig om och jag står mitt i mot en frisk Oscar. Jag hinner bara se han i 2 sekunder sedan är mina läppar på hans.

Jag avslutar kyssen och granskar Oscar noga så jag ser att det är verkligen han.
Jag - Det är du! Det är verkligen du!
Åter igen är mina läppar på hans. Den här gången avslutar han kyssen och tittar mig djupt i ögonen.
Oscar - Vakna... det är bara en dröm! Vakna... Vakna... Vakna..

Mina ögon öppnas långsamt. Framför mig är Oscar. Jag reser mig hastigt upp och kollar mig omkring. Jag är hos Felix!

Jag - Vad hände?
Oscar - Du har sovit ända sedan vi kom hem igår kväll efter vi hämtat Bella.
Jag - Var är Sabina?
Oscar - I köket och gör frukost med de andra.

Allt har bara varit en dröm skapad av min fantasi. Jag vet inte om jag ska vara glad att allt inte var sant eller ledsen att avbryta stunden...

Särkilt att den stunden i regnet med Oscar aldrig hände. Jag vet fortfarande inte om han bryr sig om mig lika mycket som jag bryr mig om honom. Men eftersom den saken med Sabina aldrig hände skulle Oscar kanske inte reagera så som han gjorde i min dröm. Jag är så förvirrad.

( Bellas perspektiv )

Jag är lättad över att vara hemma igen. Att vara där i finkan var tufft. Jag var jämt och ständigt rädd. Jag är det fortfarande. Jag vill inte sätta dem i fara. Så varför är jag då kvar här?

Ogge - Är det något som är fel? Du har inte ens rört din frukost.
Ogge tar min hand som vilar på bordet och tittar mig i ögonen.
Jag - Jag är bara inte så hungrig.
Ogge - Snälla ät lite. För min skull.

Jag tittar ner på min ostmacka innan jag tar upp den och tar ett bett. Framför mig sitter Sabina och bredvid Sabina till höger sitter Felix. Han pussar Sabina på kinden och Sabinas leende sen innan blir större.

Jag tittar på Omar som leker med sin frukost.
Allt ser ut som vanligt men det känns inte som vanligt. Det känns som det är något som någon eller några döljer för mig. Någonting är ändrat men jag vet inte riktigt vad det kan vara.

( Sabinas perspektiv )

Varje morgon är så underbar med Felix. Jag har aldrig haft en människa som älskar mig så mycket som Felix. Som kan få mig att skratta när jag är nere och som alltid finns där för mig när jag behöver någon.

Felix kommer närmare mig och viskar i mitt öra...
Felix - .. Ska vi gå upp till mitt rum?
Hans varma andedräkt kittlar i mitt öra och hans ord gör så att ett leende smyger sig fram på mina läppar. Jag nickar bara som svar och direkt tar Felix min hand och drar upp mig till hans rum.

Omar - Vart ska ni?
Jag hinner inte svara, direkt när jag skulle öppna munnen är jag inne i Felix rum och är tryggt mot dörren. Felix läppar hittar snabbt mina. Hans händer är placerade på mina höfter och mina runt hans nacke.

Vi går till Felix säng och när Felix är vi kanten sätter han sig ner. Han dra mig närmare intill han och nu ligger jag över honom. Han vänder mig i sängen så han nu ligger på mig i en planka position. Han sätter sig upp och drar av sig tröjan. Hans läppar letar sig tillbaka till mina. Jag biter mig försiktigt i läppar för att inte stöna.

Men då avbryter han kyssen och ställer sig upp och tar på sig sin tröja igen.
Jag - Vad är det?
Han svarar inte. Han bara går ut från rummet.
Jag reser mig hastigt upp och öppnar dörren. Jag går fram till kanten av trappan och ser ytterdörren stängas och förstår då att det var Felix som gick. Vad hände? Varför stack han bara sådär?

Snabbt joggar jag ner för trappan och snörar på mig mina converse. När jag väl kommer ut ser jag Felix en bra bit bort och börjar springa mot han. När jag är några meter ifrån han börjar jag skrika efter han.

Jag - Felix stanna!
Han fortsätter bara gå. Jag springer det snabbaste jag kan och står nu framför honom. Felix tittar ner på marken.
Felix - Flytta på dig.
Jag - Felix varför gick du bara sådär?
Felix - FLYTTA PÅ DIG!

Han höjer rösten för att skrämma mig men jag är inte rädd för Felix.
Jag - FELIX JAG FÖRTJÄNAR EN FÖRKLARING! VARFÖR GICK DU BARA!?
Felix - FÖR ATT... jag vill inte ta den vägen nu.
Hans röst går tillbaka till normalt läge. Vad är det han menar?
Jag - Vad menar du med att du inte vill ta den vägen nu?

Länge står vi där i tystnad.
Felix - Jag är inte en oskuld men du är. Jag vill inte pressa dig Sabina. Ibland blir jag tagen av stunden och kommer inte ihåg att du inte har haft sex än.

Felix har rätt. Jag har inte haft sex än. För jag har aldrig älskat någon så mycket så att jag ens har funderat på det. Men jag älskar Felix och jag vet vad han vill. Men jag vet också vad jag vill.

Jag ställer mig på tå för att nå upp till Felix ansikte. Han är mycket längre än mig så varje gång vi kysser varandra måste antingen han böja sig ner eller så måste jag stå på tå. Han är cirka ett huvud längre än mig.

Jag pussar han på kinden.
Jag - Felix... jag vill inte vara en oskuld längre.
Han ser förvånat på mig men jag har en självsäker blick. Jag menar det jag säger.

------------------------------------------------------
Jag vet att kapitlet är typ världens kortaste men har svårt att hitta inspiration idag men jag kände att det var dags för ett till kapitel så det blev som det blev. Jag ville bara säga att jag älskar er sjukt mycket och vill tacka er för att ni läser och sprider min novell! Tack så hemskt mycket! Jag vill också tipsa er om en novell som mina bästis skriver som heter: Det som förändrade hennes liv ~ o.r. Av arijana02. Det är en sjukt bra novell som förtjänar mer läsare. Och såklart är det en The Fooo Conspiracy novell. Tack så hemskt mycket för att ni läser. Love u all! Kramar från Manda020329 ❤️❤️❤️
------------------------------------------------------