Vän eller Flickvän?

Kapitel 7

-Spilda tårar och blod-

( Felix perspektiv )

Jag vaknar upp men jag är inte hemma. Jag är på sjukhuset och det är sent på kvällen.
I ena armen får jag dropp och vid den andra sover någon tjej. Jag kommer inte ihåg något förutom att jag föll mot marken och en tjej kom och jag somna i hennes knä. Kan det vara hon?

Hon vaknar och när hon ser mig börjar hon gråta och kastar sig i mina armar. Hon ser bekant ut men ändå har jag ingen aning vem hon är.

Sabina - Åh Felix jag trodde aldrig du skulle vakna.
Hon pussar mig gång på gång på kinden.
Efter ett tag slutar hon och tittar mig rakt in i ögonen medan hon leker med mitt hår. Hon lutar sig fram och kysser mig lätt på läpparna. Hennes läppar är bekanta! Jag besvarar kyssen som börjar gå över mot hångel.

Under hånglet får jag massa konstiga bilder i huvudet om en tjej men jag förstår inte vad de handlar om! Och Oscar är med i ett antal av bilderna. Det var tydligen han som slog mig.

Han har också kysst den där tjejen jag ser gång på gång och tydligen jag också. Jag vet inte vem den här tjejen är men det verkar som att hon är en av de mest fantastiska tjejen jag någonsin har sett!

Jag avbryter kyssen och granskar henne noga.
Jag - Vem är du?
Sabina - Kommer du inte ihåg mig? Jag är Sabina vi har varit vänner sen... Ja så länge jag kan minas.
Medan hon berättar om sig gråter hon mellan meningarna.
Sabina - Snälla kom ihåg mig Felix.. Du är allt jag har!
Jag - Jag är ledsen men jag kommer inte ihåg dig...

Hon springer ut ur rummet och är helt förstörd. Vem är hon? Varför kysste hon mig och vem är tjejen i flashbacksen?

( Sabinas perspektiv )

Jag springer ut ur sjukhuset in i en gränd och gråter så mycket så jag inte kan se något framför mig. Om inte Felix kommer ihåg mig har jag inget kvar! Min bästa vän är på okänd mark och jag kan inte hjälpa honom.

Felix har alltid varit där för mig när jag har behövt honom och nu ska jag vara där för han! Men om han inte kommer ihåg mig hur kan jag då hjälpa honom?

Jag ser att två personer står framför mig men mina tårar täcker ögonen så jag ser inte vilka det är.
Sara - Vad har hänt?
Hon och en annan tjej sätter sig bredvid mig och jag förstår då att det är Sara och Bella.
Jag - Felix vakna precis..
Bella - Men det är ju bra nyheter! Varför är du så ledsen då?

Jag tar en lång paus och torkar bort tårarna innan jag svarar.
Jag - Han... Han kommer inte ihåg mig. Jag blev så glad så jag kysste honom och han besvara den. Jag blev så lycklig att han var okej och inte var skadad men sedan avbröt han kyssen och sa "Vem är du?" Han kommer inte ihåg något av mig.

Både Sara och Bella ger mig en stor kram. Men jag mår inte bättre. Det finns inget som kan få mig att må bättre nu. Hela världen har gått under i mina ögonen. Det finns ingen kvar förutom jag... Helt ensam klarar jag mig aldrig.

Jag reser mig upp från marken och går in i sjukhuset igen. Det finns en person här som har skulden för detta och den personen heter Oscar John Ingvar Enestad.

Tydligen slog jag Oscar så hårt så han blev också in skriven på sjukhuset. Jag vet precis vilket rum han är i. Han har försökt att be om ursäkt ett antal gånger men det här kanske aldrig går att förlåta. Han kan ha förstört min vänskap med Felix för alltid.

Jag går in i hans rum och hans sjuksyster håller på att ge honom dropp.
Jag - Ursäkta mig. Kan jag få prata med Oscar?
Sjuksköterskan - Ja det kan du.
Hon går ut ur rummet och när hon inte syns till längre tar jag en stol och sätter mig bredvid Oscars säng.

Oscar - Du har aldrig velat prata med mig sen det som hände i parken! Vad har fått dig att komma till mig?
Jag - Felix vakna idag.
Oscar - Så...?
Jag - Du har förstört vår vänskap för evigt. Han har tappat minnet och kommer inte ihåg något om mig... Men han minns allt annat.

Oscar ser förvånad ut. Jag försöker att inte gråta men jag kan inte hindra mig längre. Oscar tar min hand och torkar bort en tår som rinner långsamt ner från min kind.
Oscar - Jag är verkligen ledsen Sabina. Jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde men en sak vet jag. Om jag kunde byta med Felix skulle jag göra det utan att blinka.

Hans ord får mig bara att gråta mer. Oscar drar in mig i en varm kram. Sedna lyfter han över mig i hans säng så jag vilar på han bröst. Jag vet att det inte är Oscars fel.. Det är bara mitt fel.

Det har varit en lång kväll. Jag är så trött och somnar tryggt i Oscars famn.