Vän eller Flickvän?

Kapitel 15

-misstaget-

( Felixs perspektiv )

När vi fattar att killarna inte kan prata går vi in i vardagsrummet där de kom ifrån. När vi kom in brast vi alla ut i tårar. Vi ser Sabinas pappa ligga på golvet och sjukvårdare som försöker få liv i han... men det är försent.
En sjukvårdare kommer in med Sabina som man ser redan har gråtit innan hon kom in. När hon kom in forsade tårarna ner från hennes ögon. Det värsta tänkbara har hänt!

Jag springer fram och kramar Sabina. Hon är helt förkrossad. Varför sa hon aldrig sa något? Jag kunde varit där för henne! När sjukvårdarna har gett upp la de in hans livlösa kropp i en sån där påse man lägger döda kroppar i. Tjejerna tar med Sabina ut på en promenad för att rensa tankarna.

Ogge - Det här var det sista jag vänta mig på Sabinas födelsedag.
Oscar - Det kunde inte bli värre än vad det är nu.
Jag - Killar jag är ledsen men jag kan inte följa med tillbaka till Stocholm imorgon. Jag måste stanna här och vara Sabinas klippa.
Omar - Om du stannar stannar vi alla!
Jag - Ni gör som ni vill!

Jag kan inte förstå att jag inte åkte tillbaka. Jag kunde bara åkt hit och hälsat på! Vilken idiot jag är! Jag tänkte åka till henne varje dag men åkte aldrig. Jag är bara arg på mig själv. Jag kunde inte rädda han men jag kunde trösta Sabina. Ilskan inom mig vill ut jag vill bara skrika rätt ut så hela världen vet att jag sörjer.
Men vad hade killarna trott då? Att jag hade blivit galen säkert!

( Sabinas perspektiv )

Döden. När du väl har hamlat där kan du aldrig komma tillbaka till jorden. Jag kommer aldrig se han igen eller höra hans röst. Han kommer inte vara på mitt bröllop, lära mig köra eller få uppleva att bli morfar. Allt jag vet nu är att han är påväg mot himlen.
Det värsta är att efter en promenad på 20 minuter har fått mig att må bra igen. Min pappa är död och jag är inte ledsen längre. Allt jag vill är att fira min födelsedag. Jag vill bara glömma och göra något spontant och galet!

När vi kommer tillbaka till killarna är alla andra ledsna men inte jag!
Jag - Så vad ska vi göra nu?
Alla såg så förvånade ut att jag är normal igen. Ja jag är inte ens normal jag är glad!
Oscar - Vad vill du göra?
Jag - Ja eftersom det är min födelsedag så vill jag festa! Nån som vet någon bra klubb vi kan gå till?
Nu såg alla mer förvånade ut. Vissa till och med glada!
Oscar - Jag vet precis vart vi ska!
Jag - Okej vilka följer med?
Oscar - Jag är med!
Sara och Bella - Vi är med!
Ogge - Räkna med mig!
Jag - Omar? Felix?

De såg tveksamma ut.
Felix - Nej jag känner inte för att festa nu!
Så olikt Felix! Han har alltid gillat att festa. Varför är han så ledsen? Det är min pappa som
dog.
Omar - Känner mig trött så jag tror jag stannar hemma också.

Jag och tjejerna går upp till Saras badrum för att fixa oss. När vi är klara sticker vi till den klubben Oscar föreslog utan Felix och Omar.
När vi nästan är framme kan man höra musiken. Där inne var det trångt och högljutt. De servera alkohol och jag har hört att om man dricker tillräckligt mycket glömmer man vad som har hänt och jag ville glömma. Jag tog drink efter drink och till sist kunde jag knappt se någon. Jag hade det så kul! Sen tror jag Felix också kom för jag hångla med någon kille. Sen blev allt bara svart.

( morgonen efter natten )

Jag vaknar upp i en okänd säng. Jag minns inget från den andra kvällen förutom att jag hade så jävla kul, blev jävligt full och hångla med någon kille som jag tror var Felix. Jag sätter mig upp och inser att jag är nästan naken. Allt jag har på mig är trosor. Jag upptäcker att det ligger någon bredvid mig! Jag kollar försiktigt vem det är... FAN!!!!!
Flashbacks kommer tillbaka vad som hände den natten. Det var inte Felix jag hångla med och det var inte heller Felix jag ligger i sängen med. Det är Oscar...