Vän eller Flickvän?

Kapitel 8

-Vafan har du gjort!?-

-------------------------------------------------------
Jag varnar känsliga läsare för att läsa det här kapitlet! Om ni är känsliga för svärord varnar jag er för att det kommer en del svärord!
-------------------------------------------------------

( Oscars perspektiv )

Jag vaknar upp väldigt tidigt på morgonen men Sabina är inte i min famn längre. Jag antar att hon gick mitt i natten. Idag var dagen jag skulle bli utskriven ur sjukhuset. Det kommer vara så skönt att inte vara inlåst på ett rum längre och får vara fri.

Jag blir kvar ett par timmar men vid klockan 13:00 blir jag äntligen utskriven. Precis när jag ska gå ser jag Sabina och Felix hålla hand. Jag går fram till de och de ser lyckliga ut av att se mig! Och lyckliga helt och hållet.
Jag - Hej! Vad gör ni?
Felix - Tja mannen! Jag blev precis utskriven och får äntligen gå hem.
Jag - Schysst mannen. Blev utskriven nu också.

Jag - Sabina kan jag prata med dig ostört?
Sabina - Okej...
Felix går undan till kafeterian mitt i mot incheckningen.
Sabina - Vad ville du prata om?
Jag - Varför håller du hans hand? Jag trodde han inte kom ihåg dig!?
Sabina - Jo lustig grej det där... Ehm jag skulle gå upp mitt i natten för att hämta vatten och Felix kom och eh....
Hon stannar upp mitt i meningen.

Jag - Vadå?
Sabina - Jo kort sagt..... Jag är inte oskuld längre och..... Jag... Jag är gravid!
Jag förstår ingenting. Hur kunde hända så snabbt? Varför hände det? Hon är för fan 14 år och är fucking gravid!!!!!
Jag - Vafan tänkte ni med du är för fan 14 år gammal du kan inte vara gravid! Vad händer med skolan, med oss, med mig?

Hon säger inget. Felix kommer fram till oss. Jag kan inte hindra mig. Jag hoppar på Felix och slag efter slag kommer. Hela Felix ansikte är fullt med blod. Vakterna kommer och drar undan mig och en sjuksköterska kommer fram och kollar hur han mår. Sabina sitter ner en bit ifrån han och gråter.

Sjuksköterskan - Jag kan inte höra hans hjärta slå.
Tårarna rinner ner för Sabinas ansikte som en flod. Hon kastar sig över Felix och skriker och gråter! Vad har jag gjort!?

Snabbt som blixten sätter jag mig upp ur sängen. Jag kollar på klockan. Det står att den är 12:17. Allt var bara en dröm. Tack och lov!

( Felix perspektiv )

Idag ska jag bli utskriven från sjukhuset. Hela natten har jag drömt drömmar om den där tjejen. Vem är hon?
Mina föräldrar och Sabina ( tror jag hon heter ) kommer in i mitt rum och det är dax att åka. Vi går mot hissarna för att komma ner till receptionen men när vi kommer fram står det på en skyllt att hissarna är trasiga så vi är tvungna att ta trapporna.

Jag är fortfarande väldigt yr och vi är på sjunde våningen. Allt har gått bra hittills och det är bara fyra våningar till. När jag ska ta nästa steg faller jag. Flera flashbacks kommer gång på gång. Jag vaknar långsamt upp och jag ligger i Sabinas knä. Jag reser mig upp och kysser henne på läpparna. Jag har saknat hennes läppar nu när jag äntligen kommer ihåg de.
Jag avbryter för en sekund.

Jag - Jag kommer ihåg allt!
Hon gråter av lycka. Den där smällen fick mig att komma ihåg allt igen. Ännu en gång kysser jag henne på läpparna och den här varar längre! Jag är så lycklig! Jag kommer ihåg allt igen. Jag minns den vackraste, finaste, smartaste, roligaste, underbaraste och mest otroligaste tjejen någonsin. Jag har saknat hennes läppar, hennes doft och hennes varma kramar. Den här gången glömmer jag henne aldrig!

Den här dagen gick från okej till bästa dagen någonsin. Sabina är mitt allt. Det största hindret har jag nått över men det finns ett hinder till innan jag når mållinjen... Oscar!

Jag och Sabina går ner till receptionen hand i hand och där framme står Oscar. Han ser nästan skräckslagen ut när han ser oss men går fram mot oss.
Oscar - Hej! Vad gör ni?
Jag - Tja mannen! Blev precis utskriven.
Han ser ännu mer förskräckt ut än innan.
Oscar - Felix kan jag få prata med dig ostört!?
Jag - Visst...

Vi går undan en bit från Sabina.
Oscar - Du Felix vafan har du gjort!? Du har förstört Sabinas liv!
Jag - Vad menar du?
Oscar - Som om du inte vet! Barnet!
Jag - VAFAN PRATAR DU OM?
Oscar - Jag vet mannen. Sabina är gravid! Du behöver inte låtsas. Jag hade en dröm och den var precis såhär.
Jag kan inte låta bli att skratta.

Oscar - Vafan skrattar du åt?
Jag - Oscar! Det var en dröm! Sabina är inte gravid hon är fortfarande en oskuld!
Oscar - Är du säker?
Jag - Jag har inte gjort nått! Men du är vi coola?
Oscar - Jag antar det.
Vi ger varandra en vänskaplig kram. Jag har saknat Oscar. Trots allt är vi ändå bästa vänner.

Sabina kommer tillbaka och pussar mig på kinden.
Oscar - jag ska nog gå...
Jag känner mig stolt av någon anledning att Sabina pussa mig och inte Oscar men hon har fortfarande Inte bestämt sig... Eller har hon?