Your Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 11// Jul hos Oscar

-Resten av Omars och Jolinas jul får ni fantisera själva;)-

***Oscars perspektiv***
''Men du kommer väl hem till julmiddagen va?'' frågade mamma oroligt i telefonen.
''Så klart jag gör mamma! Hade du väntat dig något annat?'' frågade jag chockat. Att jag inte skulle komma hem under julen skulle aldrig hända. Hur upptagen jag än var.
''Nej då, jag bara undrade'' skrattar mamma. Jag skrattar jag med, dock ganska falskt.
''Okej, vi ses mamma!'' sa jag och log.
''Vi ses gubben min, älskar dig!'' utbrast hon. Jag skrattade men svarade så fint jag kunde.
''Älskar dig med!''
Sen hördes tutandet i örat. Jaha, ensam igen.

Nu var det jul alltså. Men bara för det kände jag mig inte mindre ensam direkt.
Boysen hade alla någon. Men inte jag.

Omar hade ju hans Jolina sen typ ett år tillbaka. För mig var det värsta drömparet. Alltid så gulliga mot varandra, och fina. Speciellt fina!

Ogge hade ett tag nu pratat om en tjej han träffade på någon fest. Jag har ingen aning om vem hon var men Ogge säger att det kan vara något på gång mellan dem. Dom har tydligen träffats lite efter festen och än så länge så är det väl bra. Så uttryckte sig Ogge i alla fall. Jag, och dom andra kan bara tro på hans ord.

Och så har vi Felix. Honom vet jag inte riktigt, men man kan mycket väl se intresset han berättade om när han kollar på henne. Andrea.
Han räddar livet på henne. Och får känslor för henne. Det är så Felix funkar.

Nej, men man ser faktiskt att Andrea gillar honom också. Jag har inte känt henne länge men nog ser jag skillnaden i hennes ansikte när hon tittar på Felix. Eller ännu bättre. När han ler mot henne. Henne ögon tindrar och hans leende blir bara större och större. Nästan att man tror att hans kinder ska spricka.
Nej, dom två har känslor för varandra.

Sen är det Oscar.
Den som fortfarande är ensam. Den som desperat letar efter kärlek. Han som är dömd att vandra på denna jord ensam.

Det är så sorgligt att denna person måste vara jag.

***
Jag lämnade studion och började gå hemåt. Jag gillade att gå. Det var avkopplande att gå i den kalla luften och bara njuta.

''Oscar Enestad?!''
En ljus röst fick mig att väckas från mitt drömmande jag ofta deltog i när jag gick. Jag vände blicken åt hållet där rösten kommit från och log åt synen.

En tjej i ungefär min ålder kom mot mig tvärs över gatan. Hon hade blont långt hår (ungefär till midjan) och kristall blå ögon. Hon var ganska blek och hade ett tjockt lager smink i ansiktet.
Praktiskt tagit ganska vacker.

''Ja, det är jag'' sa jag och log större. Hon kom ända fram och log mot mig.
''Det är verkligen du'' sa hon chockat.
''Jepp'' nickade jag.
''Kan jag få en bild?'' frågade hon, ett fan alltså. Jag nickade.

Hon ställde sig bredvid mig och jag la armen om henne. Sen placerade jag mina läppar mot hennes kind och slöt ögonen.
Jag hörde ett litet klick och drog mig snabbt bort.

''Tack Oscar!'' sa hon och gav mig en kram. Jag log mot henne.
''Tack själv! Vad heter du?''
Jag vet inte vart jag fick det ifrån. Det var liksom inget jag brukade fråga.
''Eh... Elin'' sa hon tveksamt. Hon var nog inte beredd på att jag skulle fråga det heller.
''Fint namn!'' sa jag och skrattade lågt. Hon skrattade hon med och kollade sedan på mig.

Där blev både hon och jag fast. Med blicken fäst på varandra.

En tredje del av min hjärna skrek, 'vad gör du Oscar?? Kolla bort. Hon kommer tycka du är jättekonstigt som står och stirrar på henne!'
Andra halvan undrade, 'varför kollar inte hon bort. Brukar hon stå och stirra på folk eller? Okej inte stirra, mer titta då!'

Tredje delen sa åt mig att inte kolla bort och njuta av hennes vackra blåa ögon. Ta chansen Oscar.

Tills slut harklade hon sig och avfyrade ett generat leende till mig. Jag hämtade mig snabbt och skyndade mig att besvara leendet.
''Okej, god jul Elin!'' sa jag och kysste hennes panna. Hon skrattade och fångade min blick igen när jag lutat mig bakåt.
''Detsamma Oscar!'' sa hon snällt och kramade mig hårt. ''Om du visste hur mycket du betyder för mig!''

Sen släppte hon och gick sedan iväg. Hon vände sig faktiskt om och vinkade lätt med handen. Jag vinkade tillbaka än aningen förvirrad.

Så här närgången hade jag aldrig varit med ett fan förut. Det var liksom bild, puss på kinden, kram och hejdå!
Men detta hade varit något mer.
Med Elin...

Orden vi sagt till varandra spelades upp i mitt huvud.
'God jul Elin!'
Var det en god jul i år?
'Om du bara visste hur mycket du betyder för mig!'

Jag nickade kort för mig själv innan jag fortsatte gå.
Ja Oscar. Nu var det en god jul!

Tänk att 10 ord från rätt person har förändrat hela min jul.

'God jul Elin!'

***
Oscars jul! Ganska kort men eftersom jag inte riktigt har något att skriva så får det bli det här.

Love ya<3 //Livi