Your Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 3

***Felix perspektiv***
''Felix Wilhelm Sandman! Lyssnar du ens på vad jag säger?!''
Jag lyfte huvudet och såg rakt in i Daffs arga ansikte. Killarna kollade också på mig. Men inte argt, mer typ besviket.

Jag förstod vad Daff menade...

Jag lyssnade inte på honom. Jag satt och tänkte på Andrea, tjejen. Hennes vackra ansikte och hur hon nästan försvunnit från jordens yta. Allt med henne.

Men så klart ska jag sitta och glo ut genom fönstret och tänka på henne när Daff har möte...
Vilket typ betyder ''arg och vresig tjur attackerar mig inom 30 sekunder''.

Jag rycker på axlarna och ser skamset på honom. Han kollar tillbaka och ser faktiskt ut som en arg och vresig tjur som är påväg att attackera sitt offer, vilket är jag.
Som i en dröm kommer som tur var Ogge och rycker in.
''Daff, glöm det!''
Daff kollar mot hans håll och sedan på mig igen. Sedan nickar han tillslut och fortsätter där han slutade.
''Som jag sa kanske inte konserten i Uppsala blir av, men det...''
Jag kollar tacksamt mot Ogge och ler svagt. Han ler tillbaka och mimar varsågod. Sedan vänder han sig mot Daff igen. Jag gör det också men har redan slutat lyssna och har tankarna på Andrea.

***
''Så killar, ni kan gå nu.'' säger Daff och börjar plocka ihop sina papper. Jag och killarna reser oss upp och börjar gå mot ytterdörren.
''Donken?'' frågar Oscar och vi andra nickar. Donken älskar vi alla.

''Inte så fort Felix'' säger Daff bakom mig. ''Jag skulle vilja prata med dig''

Jag vänder mig mot honom och hör hur ytterdörren till studion slår igen med en smäll.
Daff går sakta fram till mig och ser allvarligt in i mina ögon.
Ops...!

''Felix du måste koncentrera dig på mötena.'' Jag nickar.
''Dom är också viktiga för eran karriär och du förstör för inte bara dig utan för Omar, Ogge och Oscar också.''
Jag nickar igen. Vad kan jag annars göra liksom?
''Jag ska tänka på det Daff'' svarar jag och känner mig lite som ett barn son blir tillsagd av gamla elaka faster eller något.
Han ler mot mig och nickar.
''Bra'' Sedan vänder han på klacken och går in i hans kontor. Lämnar mig ståendes i studion utan att veta varför jag inte kan släppa det som hänt.

***
''Vad vill du ha?'' frågar tjejen i kassan. Hon är söt, men kan inte mätas med Andrea. Vänta! Va?!

''En smoothie, hallon.''
Hon nickar och går iväg till maskinen. När hon kommer tillbaka har hon min smoothie i handen och en servett i andra. Jag ger henne pengarna och mumlar ett tack. Sen går jag och sätter mig hos killarna.

Dom ler när jag sätter mig och Omar ser busigt på mig.
''Så... Fick du kicken ur bandet eller?!'' frågar han överlägset. Jag himlar med ögonen men fortsätter att vara tyst.
''Men allvarligt...'' säger Oscar och jag undrar vad som kan vara så allvarligt. ''Vad distraherade dig så?''

Jag rycker på axlarna och öppnar (äntligen) munnen.
''Inget speciellt''
Dom kollar skeptiskt på mig alla tre och Omar skiner upp i ett flin.
''Det är säkert en tjej'' säger han och blinkar med ena ögat.
Genast känner jag hur mina kinder flammar upp och kan bara föreställa mig den röda tomaten mitt ansikte liknar.

''Seriöst?'' Frågar Ogge innan dom brister sedan ut i skratt alla tre.
Färgen i mitt ansikte var svar nog

''Vem är det då?'' frågar Oscar när skrattet dog bort.
Jag skakade på huvudet i ett försök att förneka allt dom sagt.
''Oh kom igen Felle!'' säger Omar och petar mig retfullt på axeln.
Jag kollar på honom. När jag ser honom förstår jag att jag faktisk kan lita på dom här tre. På Ogge, Oscar och Omar. Mina bästa vänner. Mina söta O:n.

''Okej...'' börjar jag och ser genast deras förväntansfulla blickar. ''Ni vet vår senaste dansträning?'' Dom nickar.
''När jag skulle gå hem efter det så såg jag en tjej. Hon stod vid bilvägen med slutna ögon på andra sidan gatan. Jag undrade vad hon höll på med.'' Fortsätter jag medan jag darrar lätt på rösten. ''Men det blev väldigt uppenbart när hon tog steg efter steg ut i gatan. Och när bilen kom.''
Jag hörde hur alla drog efter andan och hur Oscar öppnade munnen.
''S-självmord..?!''
Jag nickade sakta. Det var precis vad det var.

''Jag hann inte tänka. Utan jag sprang ut i vägen och puttade bort henne precis när bilen körde förbi.'' sa jag och kollade upp från mina händer i knät.
Killarna satt och stirrade på mig så stint att det nästan var läskigt!

Ogge förstod uppenbarligen att det läskiga var över i min lilla ''berättelse''. Han stängde sin halv öppna mun och rynkade pannan, så som han alltid gör när han tänker.
''Och sen?'' frågade han fundersamt. Jag rykte på axlarna och log lite.
''Jag frågade hur hon mådde och var hon bodde. Men det hann jag inte få svar på innan hon kollapsade i min famn.'' Sa jag försiktigt. ''Jag hade inget annat val så jag tog hem henne till mig. Jag la henne på soffan och sov själv på golvet. När jag vaknade nästa morgon så var sängen tom och ett litet, vad ska man säga... Typ... 'Tackbrev' låg på köksbordet '' Avslutade jag och kollade på dom var och en. Alla tre var fortfarande chockade (särskilt Omar) men det såg ut som dom hämtat sig lite i alla fall.

''Men...'' Började Oscar och jag kollade på honom för att visa att jag lyssnade.
''Det är en sak... Som jag inte förstår...''
''Vadå?'' frågade jag.
Han suckade och la pannan i veck.
''Varför fick du liksom... Känslor för henne..?!''

Jag skakade på huvudet. Det kunde jag inte svara på...