Your Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 38

***Ogges perspektiv***
Det var morgon. Eller morgon och morgon, det var förmiddag. Daff hade skickat mig, Oscar och Omar för att hämta Felix.
Ovanligt nog hade han glömt bort vår träning idag och hade inte dykt upp. Så Daff hade skickat ut oss och beordrat oss att komma tillbaka, med Felix!
Bredvid Omar klängde Jolina. Hon hade tänkt kolla på vår träning och fick där av följa med här också.

Jag suckade djupt och höjde trött handen för att trycka på den lilla knappen bredvid dörren. Det plingade till på andra sidan väggen men ingen kom och öppna. Jag försökte några gånger till innan Omar avbröt mig.
''Ogge, bara använd extranyckeln!'' suckade han och jag skakade skamset på huvudet. Så kunde man ju också göra...
Jag böjde mig ner och lyfte på dörrmattan. Där låg en smutsig nyckeln som jag snabbt plockade upp.
Innan jag stack in den i låset gav Omar mig en menade blick och jag himlade tröttsamt på ögonen tillbaka.
Sen låste jag upp och gick in.
''Felle!'' ropade Oscar och tände hall lampan. Inget svar.
Vi försökte några gånger men huset verkade tomt.
Det fanns tre stycken förklaringar på detta. Antingen så ignorerade han oss eller så var han inte hemma eller, så sov han. Jag trodde stenhårt på det sista.
Oscar verkade tänka på samma sak då han började gå upp för trappan. Jag följde efter honom och Jolina och Omar kom sist.
Vi gick trötta upp för trappan och vidare in Felix rum.
Där fanns en syn som jag inte riktigt väntade mig...

***Andres perspektiv***
Jag vaknade av en ljusstrimma som löpte längs golvet. Den stack mig i ögonen så jag öppnade dom ovilligt och såg ut över min omgivning.
Plötsligt var jag klarvaken. Det här var inte mitt rum, eller min lägenhet för den delen. Vart var jag egentligen?
Jag försökte sätta mig upp men hindrades av ett grepp runt min midja. Jag vände mig hastigt om och såg på Felix där han låg och sov. Då gick det upp för mig vart jag var och vad som hänt igår.
Ett leende började leka på mina läppar när jag kom ihåg vad han sagt, alla kyssar och kärleksförklaringar. Det hade varit den bästa dagen på länge.

Jag slappnade av och la mig ner igen. Jag kunde lika gärna lägga mig ner och dessutom var Felix så mysig att ligga mot.
Hans grepp om mig hårdnade och i sömnen flyttade han säg närmare och närmare.
Sen mumlade han något fantastiskt.
''Min Andrea...''

***
Efter ett tag så vaknade Felix och satte sig upp. Han log när fick syn på mig där jag låg och böjde sig ner och kysste min panna.
''Godmorgon'' viskade han och log mot mig. Jag besvarade leendet och drog honom till mig.
''Godmorgon...'' mumlade jag innan jag tryckte mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen och log in i den. Jag log jag också, mer än igår och kysste honom så kärleksfullt jag kunde. Det fanns inget slarvigt eller ivrigt i kyssen, utan den var bara fin.

Felix släppte mig sakta och såg in i mina ögon.
''Får jag kalla dig min flickvän nu?'' frågade han och försökte desperat dölja ivriga ton, i ett misslyckande. Jag log och nickade.
''Klart du får!'' sa jag glatt och vi båda satte oss upp.
''Får jag kyssa dig igen?'' frågade han och tog min hand.
Jag himlade med ögonen och la min ena hand på hans kind.
''Felix det är 2015. Bara kyss mig när du känner för det!''
Han skrattade lågt och tryckte sina fylliga läppar mot mina igen. Jag drog händerna över hans sidor och den härliga, pirriga känslan flöt över mig.

Plötsligt blev vi avbrutna av en ljudlig hostning bakom oss och jag släppte Felix och vände mig om.
Åh nej!

***Felix perspektiv***
Ogge, Omar, Jolina och Oscar såg retligt på oss medan hånflin var placerade på deras läppar. Mina kinder flammade upp i en röd färg och Andrea såg medlidande på mig.
Detta var andra gången på två dagar som vi hade blivit avslöjade. Gud vi måste vara försiktigare annars dör vi nog av pinsamhet.

Omar skrattade till och gick fram och rufsade mig i håret.
''Asså ni är för härliga ni två!'' skrattade han och jag log mot honom. ''Men vi har träning Felix...'' Han såg menande på mig och jag spärrade upp ögonen.
Juste!
Jag slog handen för pannan och stönade lågt.
''Jag kommer så fort jag kan killar!'' sa jag stressat och dom gick skrattande ut ur rummet.
Andrea såg på mig med något stressat i blicken.
''Jag har inga kläder Felix!'' utbrast hon och jag såg medlidande på henne.
''Det fixar jag Andrea!'' sa Jolina glatt som stannat kvar i rummet. ''Låna något av Felix så går vi förbi mig på vägen till dansstudion!''
Andrea sken upp och klappade i händerna.
''Tack Jolina, du är bäst!!''
Jolina log mot henne innan hon också gick.
Jag och Andrea tittade på varandra med desperation.
''Vi måste vara försiktigare!'' Utbrast Andrea och såg efter dom andra.
Jag nickade. Mycket försiktigare!

***
Aa det ni, Andrea och Felix, är nog en bra idé!
Tack till 10k!!!<3 är så glad att jag hoppar upp och ner!!:D:D
Ni är verkligen best i världen!

<3LiwiiiKiwiii<3

Ps. Förlåt för ett ganska dåligt kapitel... Jag mår inte bra just nu, är väldigt sjuk! Jag tror jag fått inflensuan:((( Hade över 40 graders feber när jag skrev detta men det är bättre än inget!!