Your Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 50!!!!!

3 dagar senare

***Felix perspektiv***
Sorg.

Det är en märklig sak.
Varför ska små vattendroppar rinna ut ur ögonen? Varför ska snoret från näsan börja rinna?
Varför ska det göra så ont...?

Varför gör det så ont?

Det visste han inte. Han är ingen vetenskapsman för i helvete. Han är bara Felix. Felix vet inte varför det gör så ont i hjärtat när man är ledsen. Det kanske är kramper eller muskelvärk.
Han visste inte.

Tårar.

Vart kommer tårar ifrån? Varför finns dom ens? Varför gråter man...

Det gör ont att gråta. Det vet Felix. Men det är skönt att gråta. Man får det lite lättare då. Trots att det svider så får det än att må bättre...

Ett brustet hjärta.

Vad definierar egentligen ett brustet hjärta? Är det när man har hjärtsjukdomar, en skada eller ett alldeles brustet och lämnat hjärta...

Vad det än betyder så äger Felix Sandman ett. Hans hjärta går inte att laga. Någon annan tog det med kärlek, men krossade det lika lätt.
Nu ligger han här och ber om hjälp. Hjälp som inte kommer.
Med tårar rinnande ner för kinderna och en smärta så stor inom sig.

Sorg.

Det är vad jag känner.

***
Jag stirrade upp i det vitmålade taket.
För en gångs skull matchade min omgivning inte mina känslor.

Jag låg i soffan. Visst hos mig var det kanske trist men runt omkring mig minglade människor runt. Pratade och skrattade, drack vin, minglade lite mer, och så mera vin.
Det fanns ingen logik i det hela.
Men trots det var alla glada.
Alla utom jag...

Det hade gått tre dagar sen kvällen på restaurangen. När Andrea bett mig att hålla mig borta från henne. Det hade varit det jobbigaste orden jag någonsin hört.
Efteråt hade jag halv sprungit bort från Friday's, in i någon mörk gränd och slunkit ner på marken. Tårarna rinnande ner för kinderna och ett hjärta svårt att laga.
Andrea hade krossat mitt hjärta på mindre en 15 sekunder.

I tisdags hade jag skickat ett sms som löd,
Jag är ledsen för din mamma.
Jag visste att det var fel att bara skriva något sånt men det hade varit hon som valt bort mig.

Det värsta var att jag inte kunde få ut henne ur min hjärna.
Hur jag än försökte kunde jag inte glömma dom blåa, tindrande ögonen och det vackra, bländande leendet.
Hon var för vacker för att glömma.

''Felix, gå upp ur soffan nu!'' klagade mamma bredvid mig.
''Det är ju fest!''
Jag suckade bara och satte mig upp.
''Mamma,'' började jag och drog trött handen genom mitt hår. ''Jag känner inte en enda människa på denna ''så kallade fest'', så snälla låt mig gå upp till mitt rum!''
Jag såg bedjande på henne och hon suckade.
''Mm visst då, men Oscar x2 och deras familjer kommer sen så vill jag ha dig här nere, okej?''
Jag nickade slött och reste mig upp.
Med mödosamma krafter lyckades jag ta mig till övervåningen och in i mitt rum.

Jag slängde mig på sängen och släppte ur luften ur lungorna.

Jag behövde hjälp.

***Andreas perspektiv***
För 2 dagar sen.

Jag tog mammas hand i min.
En tår letade sig ut ur mitt öga och gled irriterat ner för min kind.

Jag såg upp på hennes vita ansikte och led plågsamt.

''Jag är beredd.'' Viskade jag medan jag intalade mig själv om att mamma skulle få det så mycket bättre efter det här.

Jag blundade medan Hans tveksamt gick fram till maskinen som höll mamma vid liv. Jag visste att han skakade på handen när han lyfte den och drog ut sladden och tryckte på tre olika knappar.

Jag fortsatte blunda när maskinen som mätte mammas hjärtslag sakta började pipa långsammare.
Pulsen gick neråt och neråt tills den slutade helt.
Jag visste att hon var död redan inne jag hörde det. Det var som om en bit inom mig försvann. Som om mamma tagit med sig den.

När det långa utdragna pipet hördes genom det lilla rummet öppnade jag sakta mina ögon.
Jag kollade undvikande ut genom fönstret samtidigt som små tårar följde den förstas bana ner till hakan.

Min mamma vad borta.

***
Kan vi bara prata om hur fantastiskt detta är!! 19,81 tusen... Det är nästan 20 000 läsare! <3
Jag måste erkänna att detta är för svårt för mig att greppa... Förlåt men 20k är en för stor siffra!
Men jag vill bara ge er alla en superkram!!!:* Jag älskar er alla verkligen, det är helt otroligt!
X.o.x.o. LiwiKiwi<3<3