Your Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 12// Jul hos Ogge

***Ogges perspektiv***
Jag låg på min säng och var allmänt uttråkad. Min blick var riktad upp i taket men inget där var tillräckligt intressant för att sysselsätta mig.

Det var julafton idag. Glädje, sång och paket. Jaha, kul!

Nej, vad var meningen med julen egentligen?
Allt vara bara en jävla mask för att kunna hålla sorgen alla människor kände inne.
Dessutom måste man umgås med släkten. Vilket i mitt fall är värsta mardrömmen.
Min släkt var så stor att jag knappt kände alla. Och det var ändå ingen i min ålder. Alla var antingen över 30 eller under 10. Pensionärer och småbarn.

''Oscar?'' ropade mamma från trappen. Jag mumlade ett svagt 'mh' tillbaka. Hon hörde mig så klart inte och snart hördes steg mot träet.

''Oscar? Hallå?'' sa mamma och knackade på dörren fast den var öppen.

''Jag hörde första gången'' svarade jag surt och vände blicken mot henne istället för det fortfarande väldigt ointressanta taket.
''Varför svarade du inte då?'' frågade hon. Jag suckade bara.
''Det gjorde jag!'' mumlade min mun automatiskt.

''Oscar!'' sa hon anklagande och gick fram till min säng som jag för tillfället låg på. ''Du vet att jag avskyr ditt mummel''

Jag bara ignorerade henne. Jag orkade inte förklara allt för henne.
''Oscar! Varför så sur vännen? Det är ju jul!'' sa hon och drog en hand över min panna. Jag slog bort den och snäste tillbaka.
''Det är just därför!''
Hon ryggade tillbaka. Jag förstod henne. Det var inte ofta jag var arg och när det väl hände var det inte så här jag var. Då brukade jag mest låsa in mig någonstans och sitta och deppa tills allt var över. Och aldrig lät jag det gå över någon annan.

''Jag förstår inte Oscar'' sa hon dumt och kollade bedjande på mig.
''Det är julen! Exakt vad är meningen med det?''
Hon tycktes vara beredd att säga något men jag avbröt henne.
''Mamma. Varje år är exakt samma sak! Julklappar, julmat, Kalle Anka och gammelmosters tjat om att jag borde skaffa en tjej! Jag menar vad är meningen med allt!?'' Nästan skrek jag ut till henne.
Hon verkade äntligen fatta och hennes blick mörknade.
''Oscar Hans Olof Molander! Skärp dig! Julen är till för alla och vi kan tyvärr inte anpassa oss efter dig!''
Denna gång var det hon som avbröt mig när jag försökte protestera att det var inte alls det jag ville.
''Du ska vara med oavsett vad du vill eller känner för, okej?''
Jag ville helst bara kasta ur mig något otrevligt men nickade bara sakta.
''Bra'' sa mamma kort innan hon lämnade rummet.

Några sekunder efter hördes hennes röst från trappan.
''Detta kanske är fel tillfälle men kan du vara jultomte i år?''

Jag suckade. Att hon aldrig lärde sig.
''Nej!''
''Okej, skadar aldrig att fråga'' sa hon och jag såg framför mig hur hon ryckte på axlarna på sitt speciella sätt.
När ena axel höjdes och den andra gjorde en slags cirkel. Typiskt min mamma grej.

Snart hördes tunga steg som blev lägre och lägre tills dom försvann.

Jul. Varför fanns julen?

***
Efter Kalle Anka, julmiddagen och en fullständig förnedring av min faster Mia om att jag var väldigt stilig i min nya skjorta som mamma tvingat på mig (Okej, menat som en komplimang men slutade inte direkt så...) hade jag äntligen hittat lite lugn och ro.
Jag satt i soffan och höll på med min mobil medan alla andra var i köket. Inte vet jag vad dom gjorde men någonting.
Jag hade kontakt med Oscar, som tydligen hade lika tråkigt som jag. Vi messade ett tag men inget intressant.
Snart sms:de han ett sista 'god jul' och sa att han var tvungen att vara med på julklapps öppning.

Jag suckade. Vad skulle jag göra nu då?

Jag la undan mobilen och tankarna gled direkt till Tea. Den där tjejen som jag träffade på festen för inte så länge sen. Hon var vacker, söt, snäll och trevligt. Och så hade hon världens sötaste dialekt också. Hon var från Australien och hade inte riktigt vant sig vid svenskan än.
Men hur gullig som helst och jag var helt enkelt tänd på henne. Fast jag tror inte hon kände samma om mig. Liksom, vi hade liksom träffats tre gånger. Och förutom på festen hade vi typ bara rört varandra en gång (när vi vaknade efter, bakfulla och allt, tillsammans i hennes rum). Jag vaknade faktiskt på golvet.
Men ändå...
Det mörka håret som vajade varje gång hon rörde på huvudet, och dom mörka fina ögonen man drunknade i. Bokstavligt talat.
Och dom röda rosiga kinderna och smilegroparna som...

Mina tankar avbröts plötsligt av en hård knackning på dörren. Den ljöd genom hela huset och jag hörde hur mina minsta kusiner ropade till.
'Tomten kommer' skrek dom och skrattade.
Ja, tomten kom. Wow! Det har ju inte hänt förut.
Och så klart måste han vara verklig också, i alla fall för dom små (alltså för mig med).
Jag suckade högt och reste mig upp för att gå mot hallen där vi alla skulle träffa 'tomten'.

Come on Oscar. Put a smile in your face. It's christmas!!

***
Tycker synd om honom:(

I alla fall, det var Ogge!

Felix var beredd...
För snart kommer jag och bombar din jul fullständigt!
Bokstavligen, haha;)!

//Livi<3