Your Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 10// Jul hos Omar

***Omars perspektiv***
Vi steg av tåget sent på eftermiddagen. Det var mörkt ute och kylan hängde i luften.
Här i Göteborg låg det ingen snö på marken som det gjorde i Stockholm. Visst fanns det frost men jag blev lite besviken. Jag hade hoppats på en vit jul i år.

Jolina och jag tog våra väskor och började röra oss ut ur centralen. Det var så mycket folk. Nästan mer än i Stockholm, och tro mig. Det är mycket!

Mamma och pappa skulle vänta på oss vid parkeringen vid sidan om. Så vi styrde stegen ditåt.

Så fort vi kom in på parkeringen fick jag syn på en blå liten Volvo (vet inte om Omar har en sån bil) där mina föräldrar stod bredvid. Jag nästan sprang fram och omfamnade dom. Både två.
''Åh, mamma, pappa vad jag har saknat er!'' sa jag och tryckte mig in i deras famnar. Det var ganska länge sen jag träffade dom senast. Ungefär 2 veckor, och det var klart att jag saknat dom.
''Vi har saknat dig med Omar!'' sa pappa och släppte mig försiktigt. Ingen av oss ville släppa men det skulle kännas lite konstigt annars.
''Si que realmente (Ja det har vi verkligen)!'' Viskade mamma och smekte min kind. Hon talade ofta spanska med mig, min mamma.
Nu kom Jolina fram till oss med väskorna dragna bakom sig. Jag vände mig mot henne och la armen om hennes midja.

''Hej Jolina! Så roligt att se dig igen!'' Mamma sprack upp i ett leende och skyndade sig att krama min flickvän. Med viss svårighet då jag och Jolina satt ihop och inte tänkte jag släppa.
''Detsamma Wilnur! Det är jätte snällt av er att låta mig vara här över julen'' sa hon och log tillbaka.
''Så länge Omar och du är nöjda så'' skrattade pappa och gick fram för att omfamna Jolina han också.

''Omar, kan du hjälpa Jolina att få in sakerna i bilen så åker vi sen?'' frågade mamma. Jag nickade och böjde mig ner och plockade upp både mina och Jolinas väskor.

Dom var snabbt inne i bagage luckan och pappa startade motorn.

Åh, vad jag ville hem just nu?

***
''Godnatt Omar!'' viskade hon innan hon stängde ögonlocken gäspade högt.
Snart hördes hennes lugna jämna andetag. Hon hade somnat.
''Godnatt älskling'' viskade jag tillbaks och kysste henne på huvudet. Hon låg på mitt bröst med mina armar runt henne. Våra ben var ett ända stort trassel under täcket och allt var så mysigt.

Jaha. Imorgon var det jul då. Igen. Varje år var det jul och varje gång var det lika magiskt.

Men i år. I år var det mer än magiskt. I år skulle jag fira med min flickvän. Världens finaste tjej. Jolina. Min Jolina.

Hon log i sömnen och vände huvudet lite inåt mot min bröstkorg.
Att se henne sova gjorde än trött, tro det eller ej.
Det var alltså inte bara i filmer sånt händer.

Jag kände hur ögonlocken blev till bly och munnen formades till ett brett O när jag gäspade.

''Jag älskar dig Jolina'' hann jag få ur mig innan jag också somnade.

***
När jag vaknade morgonen där på kändes mina armar tomma. Jag slog upp ena ögat och kollade ner i min famn.
Jag satte mig upp med ett ryck av det jag såg, det vill säga. Ingenting.
Vart fan var Jolina?

Jag kollade runt i hela rummet. Nej, inte en människa syntes till.

Min blick fastnade på en lapp som låg på mitt nattygsbord. Där hade inte jag lagt den.
Jag skyndade mig att ta upp den och vecklade ut den.

''Godmorgon hjärtat!
Dina föräldrar väckte mig tidigare och sa att dom skulle åka iväg på något men att dom kom hem senare idag. Dom önskade också både dig och mig en god jul.
Om du letar efter mig så är jag i köket. Jag lagar frukost åt oss. Julfrukost.
Jag väntar älskling;*

Love ya// Din babe<3''

Jag läste klart och la lappen åt sidan. Så mamma och pappa hade stuckit. På julafton!
Jaha, det var ju snällt.

Jag bestämde mig för att inte irritera mig på det något mer utan gick upp, klädde på mig ett par mjukisbyxor och kastade en snabb blick i spegeln. Håret stod åt alla håll men jag orkade inte göra något åt det. Och jag såg väldigt trött ut men det fixade ett leende snabbt. Men annars såg jag rätt okej ut. För att vara jag så såg det bra ut liksom.

Jag gick ner för trapporna till nedervåningen förvånansvärt långsamt. Dofterna som kom från köket var ljuvliga. Om det var något Jolina kunde var det att laga mat.

Jag klev in i köket med en hungrig blick. Både p.g.a. min flickvän och maten.
Vid spisen stod hon, med ryggen mot mig. Hon rörde i någon gryta som lucktade fantastiskt.

Hon hade en liten tomteluva och ett rutigt förkläde. Under bar hon en kort kjol och ett rött linne.

Min fina ängel. Nu är det jul!