Your Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 8

***Felix perspektiv***
Killarna hälsade allihopa och Andrea blev mer och mer avslappnad. Hon var nästan lugn.
Jag sa inte så mycket under det lilla snacket. Det var så svårt att släppa ögonen från henne. Andrea.
Ännu hade hon inte släppt min hand och min tumme flög över hennes handrygg.

''Men Felix, får jag ser er dansa?'' frågade Andrea och kollade på mig. ''Det var faktiskt därför jag kom hit''
Jag nickade och log.
''Ja det får du! Nu?'' Sa jag och kollade frågande på killarna.
''Visst!'' började Ogge.
''Det blir nog kul!'' fortsatte Omar.
''Vi är på'' avlutade Oscar.

Riktiga bros va?

***
''Så sötnos, vilken låt?'' frågade Oscar och vinkade med ögonbrynen åt Andrea. Hon skrattade bara. Det gjorde där i mot inte jag.
Okej, jag var svartsjuk. Men bara lite...

''Jag vet inte...'' sa Andrea. ''Vilken platta?'' Hon gick fram till den stora stereon där Oscars dator stod inkopplad. Spotify var redan uppe så hon tryckte sig in till söka. Man såg inte vad hon skrev men det var ganska uppenbart när en bild på oss fyra kom upp.

''Coordinates!!'' ropade Omar och vi andra instämde. Det var bästa skivan, inget snack om saken.
Andrea skrattade och vände blicken mot datorn.
''Okej, jag vill se 'My Beyonce''' sa hon och log mot oss. ''Är det okej?''
Vi nickade. My Beyonce var bra. Inte den bästa men den var bra.

Vi ställde oss på våra positioner och Andrea klickade igång musiken, som strömmade ut ur dom fyra högtalarna.
Och vi var igång.

Dansen började och vi gick runt i en sorts romb. Oscar längst fram eftersom det var han som sjöng, eller mimade i det här fallet. Jag längst bak och Ogge och Omar på sidorna.
Andrea hade satt sig på en av bänkarna och klappade händerna i takt med musiken.

Oscar slutade sin del och alla våra röster hördes i rummet.

''You never fake it, you never ever fake it!''

Min tur.

''Oooooh. Boat you I wanna know everything''

Jag sjöng (mimade) till henne. Andrea. Där hon satt och klappade händerna och log ett stort fint leende.

''I can be your James Dean!
So let me into that head of yours''

Sen slängde jag en slängkyss till henne som hon besvarade med ett vackert skratt.

''Let me in!''

Jag laddade hela kroppen och förberedde mig själv för volten jag och Omar gjorde.

''Cause every king's gonna need a queen, you're lighting up like I've never seen.
You're know your perfect don't have to change.''

Ljöd det ut genom högtalarna. Alla vi fyra sjöng med i texten, mest för att vi var så vana vid att sjunga den. Och dessutom. Att sjunga och dansa samtidigt är inget man bara kan så där. Det måste man träna upp och sådana höra tillfällen var perfekta.

''Cause I would always say, if you were my beyonce!''

Andrea ropade hejarop och sjöng med hon med. Hon kunde den, vilket gjorde mig glad. När folk lyssnar på musik man själv gjort. Det är en obeskrivlig känsla.

''If you were my beyonce...''

När Omars röst hördes fick jag en typ idé. Men om det skulle funka var jag tvungen att lämna dansen. Inte så smart...
Om inte..!

Jag skulle kunna ta den tiden då jag sjunger och dom andra dansar bakom mig. Den tiden borde räcka.

''Cause you're amazing, yeah, yeah you're amazing''

Jag skulle sjunga nu. Eller på scenen skulle det varit så, jag sjunger ju inte direkt nu...
Ja ja, whatever!

Min röst hördes från stereon och jag sprang över golvet till bänken Andrea satt på.
Hon såg konstigt på mig när jag kom fram. Jag bara ryckte på axlarna och tog tag i hennes hand. Jag drog upp henne på fötter och började gå mot min position igen, med henne i handen.
Dock stoppade hon mig.

''Feeeeelix!?'' sa hon och log retligt. ''Vad gör du?''
Jag log tillbaka.
''Vad ser det ut som?'' sa jag. ''Kom nu!''
Jag drog med henne till platsen där killarna fortfarande dansade, ställde henne bakom Omar och Oscar och blinkade med ögat till henne.
''Du klarar det fint!''
Hon nickade tveksamt och såg sedan upp på Oscar framför sig. Uppenbarligen för att kunna härma honom.

''Let me in...''

Refräng.

''Cause every king's gonna need a queen. You're lighting up like I...''

Andrea fattade snabbt. Det var inte en jätte svår keografi och den var väldigt lätt att hänga med i.
Jag måste säga att jag blev förvånad när jag såg henne dansa.
Det var fan den bästa dans jag någonsin sett. Allt gjorde hon perfekt.
Och att vi skulle vara förebilder för henne? Pft! Otänkbart!

''Cause I would always say, if you were my beyonce!''

Yeah. If she was my beyonce. I would take every day to say that she was the most beautiful girl I ever met.

Ever...

***Andreas perspektiv***
''...If you were my beyonce!''

Låten slutade och killarna och jag applåderade.
''Det var asbra!'' utbrast jag. Dom nickade och Omar såg överlägset på mig.
''Åh, jag vet!''
Jag himlade bara med ögonen och vände bort blicken från honom.
''Du var också jättebra Andrea!'' sa Oscar och höjde handen i en high five, som jag besvarade.
''Tack Oscar'' skrattade jag.
''Han har rätt! Du dansar magiskt!'' sa Ogge och klappade mig på ryggen.
''Aaw, tack så mycket Ogge. Detsamma'' sa jag och hans ansikte rynkades lite när han log.

Jag vände mig om mot Felix som jag tidigare haft ryggen åt.
Han stod och såg på mig med ett leende på läpparna.
''Vad tyckte du då?'' frågade jag.
Han skrattade lite och skakade på huvudet.
''Du var helt fantastisk Andrea!''

Okej. Jag hade hört det från Jim och mamma (när hon var sig själv) massor gånger. Nu hade jag också hört det från två av mina största idoler: Ogge och Oscar.
Men att höra det från Felix.

Det var något speciellt med det...