Your Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 48

''Så.'' Sa jag och reste mig upp från Felix knä. ''Vad vill du ha?'' Anteckningsblocket låg redan i mina händer och jag log mot honom.
Han log tillbaka och låtsades fundera.
''Okej, jag vill ha en finklädd vacker ung dam, som jag kan möta upp vid sju utanför plattan till förrätt. Och sen till huvudrätt vill jag ha ett bord precis bredvid fönstret på Fridays. Och till efterrätt vill jag att damen kysser mig passionerat när vi skils åt senare.'' Han såg på mig och blinkade med ena ögat. Och innan jag visste ordet om det hade han rest sig, gett mig en kyss i pannan och sen försvunnit ut ur lokalen.
Jag blinkade chockat med båda ögonen. Sen samlade jag mig och log fånigt mot dörren där Felix hade försvunnit.
''Kan vi nog ordna...''

***
''Du ser fantastisk ut!'' tjöt Jolina och satte händerna för munnen. Jag skrattade lätt och snurrade runt.
''Ganska bra va?''
Hon nickade ivrigt.
''Felix kommer älska det!''
Jag log sött mot spegeln och ställde mig i en gullig position.
Jolina skrattade glatt åt mig och jag putade med läpparna innan jag brast ut i totalt gapskratt.
''Ja...gg.. äl..skar..d...det!!'' Fick Jolina fram mellan skratten.

Efter ett tag hade vi lugnat ner oss och hon drog en ansträngd suck.
''Jag har något åt dig.''
Hon drog ut en låda i byrån och plockade upp ett litet paket. Hon räckte det till mig och jag tog tveksamt i mot den.
''Öppna, den bits inte!'' skrattade hon och jag ryckte på axlarna. Sen slet jag av pappret.
Inuti låg en liten ask. Jag såg upp på Jolina. Ett litet lurigt leende hade placerats på hennes läppar.
Mycket spänd öppnade jag locket.
''Gud det är jättefint Jolina! Tack!''
Jag slängde armar om henne och hon besvarade kramen.
''Men varför?'' frågade jag när vi släppt varandra.
Hon såg sorgset på mig.
''Nu när din mamma går bort vill jag att du ska veta att jag alltid finns här för dig. Alltid.'' Hon strök bort en tår från min kind som bildats där när hon nämnt min mamma, och la armarna om mig.
''Vänner för alltid..'' viskade hon i mitt öra.
Jag såg ner på armbandet som fortfarande låg i asken. På en liten bricka stod det med snirklade bokstäver,
Friendship forever...
Jag log sorgset och viskade över axeln på henne.
''För alltid..''

***Felix perspektiv***
Jag ställde mig i hörnet med uppsikt över den öppna ytan. Dom gråvita plattorna tonade ut sig under folks fötter och skapade ett snyggt mönster.
Jag letade vilt efter den person jag skulle träffa. Mina ögon löpte över hela torget men såg inte en skymt av det blonda håret.
''Beundrar du utsikten?'' Frågade någon bakom mig. Jag vände mig om för att möta personens blick.
''Nja... inte direkt...'' Sa jag och ryckte på axlarna. ''Jag letade efter dig.''
Personen skrattade lätt och gick några steg framåt.
''Nu när du har hittat mig, ska vi gå?''
Personen log och gjorde en gäst med armen för att visa att jag skulle gå först.
Jag nickade och började gå med händerna i fickorna.

Snart var vi framme vid Fridays. Jag öppnade gentlemodigt dörren för min medföljande. Personen gick in och tackade mig artigt.
Vi satte oss vid ett bord och jag såg upp på personen.
''Är du redo?'' frågade jag.
Personen nickade.
''Jag tror det, tack Felix!''
Jag nickade ett varsågod och reste mig upp.
''Jag går och hämtar henne.''
Tom nickade.
''Gör det... Det är lika bra att få det överstökat.''
Jag nickade kort och vände mig om för att börja gå, men hejdades.
''Felix!'' ropade han bakom mig och jag vände mig om igen.
''Ja?''
Han log kort och mötte sin allmänt tomma blick med min.
''Förlåt för att jag satte in dig i det här...''
Han såg verkligen ledsen ut när han sa det. Som om han verkligen menade det.
Jag såg förstående på honom.
''Det är okej, jag gör allt för att Andrea ska må bra och jag tror att få in dig i hennes liv, är en bra grej.''
Han nickade innan han viftade med handen i ett tecken på att jag skulle gå.
Jag protesterade inte. Jag var redan sen.

***
Har inte läst igenom så ledsen om det är flummigt..:(
Love ya!