BAD GAME! (SWEDISH)

Kapitel: 7 Pizzaguy

Beep beep!
Fan också, jag har glömt att stänga klockan. Jag hatar verkligen söndagsmorgon. Åh min huvudverk. Knack knack, hör jag någon knacka. "Kom in" säger jag och försöker göra min röst vanlig. Dörren öppnas och in kommer min bror med huvudvärkstabletter.

"Här,såg att du drack ganska mycket igår " säger han och gav mig huvudvärkstabletterna med ett glass vatten.

"Tack" säger jag. Det har nästan blivit en vana. Av att Anton tar hand om mig när jag är bakis.

"Jag tänkte dra till Starbucks, vill du hänga med eller?" Frågar han.

"Visst e klar om 15 minuter" säger jag.

"okej jag väntar ute i vardagsrummet" säger han. Jag drack snabbt upp huvudvärkstabletterna. Sen gick jag direkt in till min WIC. Sen glömde jag titta på vädret. Så jag titta ut genom fönstret och såg att solen sken. Och ingen vind alls. jag tog på mig en svart shorts. Och sen tog jag på mig en vit magtröja(BILD). Och jag orkade inte sminka mig så jag tog med mig mina vita Ray bay. Jag gick ner för trappan. Och såg min bror sitta med sin telefon.

"Jag e klar nu, kommer du?" Frågar jag och tog på mig min skinnjacka (BILD) och mina converse.

"Kommer " sa han och tog på sig sina skor och jacka. Och som vanligt tar vi våra penny boards. När vi kommer fram till Starbucks. Så såg vi Ethan sitta där själv med Ray bay fast med svart.Nu satt vi alla tre vid bordet. Man såg att vi hade festat för att vi tre hade solglasögon inne.

"Tjena" säger både jag och Anton. Man så att Ethan va trött för han nicka bara. Vi satte oss ner och min bror gick och beställde.

"Du är grymt på att kyssas" säger Ethan bara så där plötsligt.

"Va mena du?" Frågar jag förvånad.

"Kommer du inte ihåg? Vi hånglade ju igår och det va fantastisk" säger Ethan med ett leende. Fan va det han? Jag som trodde det va en främling.

"Aha, tack antar jag....." Mumlar jag fram tyst för mig själv. Jag tänkte väll att jag kände igen honom.

"Aså..... kan jag få ditt nummer?" Frågar han.

"Förlåt, men jag e inte intre-" hann jag säga innan han sa." Jag menar när man ringer din bror brukar han inte svara. Så då kan jag ringa dig" säger han.

"Aha, okej" säger jag osäkert.Min bror är sån som alltid svarar ju.Det kändes som han ljög fast såklart ger jag mitt numer endå. Det är inte så att jag inte gillar honom eller så. Men jag tycker att det blir konstigt att bli ihop med sin brors bästis. Men va fasen tänker jag. Han frågar om mitt nummer. Inte om vi ville bli ihop. Men precis då kom min bror.

"Fan! vad jag hatar att stå i lång kö" säger min bror och gav mig mitt kaffe. "så va prata ni om" frågar min bror.

"Inget särkilt" säger jag som inget. Och dricker ifrån mitt kaffe. Precis då hör jag dörren öppnas. Det var Lucas. Jag vinkade åt Lucas att sätta sig med oss. Han kom och satte sig med oss. "Hej! Luc" säger jag.

"Hej! Bella " säger han och krama mig. Och jag kramar tillbaka.

"Vem är det här?" Frågar min bror och tittar äcklad på Luc. Juste jag glömde att min bror var överbeskyddande.

"Det här är min bästa vän Luc" säger jag

"Så Luc möt min bror Anton, Anton Luc" säger jag.

"Hej!" Säger Luc artigt och tog fram handen. Men min bror skakar den inte. Jag himlade med ögonen seriöst. Måste han alltid vara så. Jag gav min bror arga blickar.