BAD GAME! (SWEDISH)

Kapitel: 20 Dead?

Efter allt som hände igår måste jag prata med någon. Någon som förstår mig. Jag letar efter min IPhone men hittar den inte. Jahapp då får jag väl leta efter den efter skolan.

Jag tar på mig en vit kjol. Och ett sorts vitt linne. Jag tog sen en röd skjorta och knyter den runt midjan.Jag tar sen min pennyboard och åker till skolan. Direkt när jag kommer så hälsar alla och jag hälsar tillbaka. Jag måste prata med Fatima. Hon är den enda som vet allt.Jag har letat nästan hela skolan men hittar inte. Jag får väll leta sen.

Jag går till lektionen precis i tid. Jag sätter mig och läraren kommer in. "Jag har något att berätta allihopa. Fatima Fredriksson gick bort Igårkväll. Jag beklagar verkligen Bella. Jag vet att ni stod varandra nära" Mitt hjärta stanna.......... Fatima. Min bästa vän. Av alla personer varför Fatima? Utan att veta vad jag gör springer jag ut. Jag springer med tårarna. Plötslig krockar jag med någon. Jag kollar up. Ethan...... Jag kramar honom hårt. Och han kramar tillbaka mjukt. Jag kan inte sluta snyfta. Fatima min bästa vän död.

"Vad har hänt?"viskar han vid mitt öra. Det ryser över hela kroppen. Han börjar att smeka min rygg fram och tillbaka.

"Fatima......*snyft* är borta"sa jag och kunde verkligen inte sluta snyfta. Han stannar med sin rörelse och slutade smeka mig.

Jag känner också massor med blickar. Inte konstigt vi står ju mitt i korridoren.

"Emh, jag måste ringa ett samtal. Kan du vänta här lite? Så kommer jag......."sa Ethan och kysste mig på kinden. Sen gick han ut ur skolan.

"Visst"mumlar jag. Jag sätter mig ner med mina tårar hack i häll.

"Du kommer med mig"säger Zac med sammanbitna tänder.Och drar mig hårt i armen.Jag kan känna lukten av sprit från honom.Han leder mig in i tjej toan. Och låser efter sig. "Så det var därför du inte kom imorse. Du hängde med din 'lilla pojkvän' Tror du verkligen att han kan kyssas som jag gör? Ha! Tror du verkligen att han kan ge dig det jag kan?"jag hann inte blicka tills hans läppar attackera mina. Han kysste mig inte mjukt. Som han brukar. Utom hårt och desperat.Hans händer vandra överallt. Jag försöker puta honom. Men Zac är starkare.Plötsligt var min kjol borta. Jag visste direkt vad som skulle leda till.

"Zac.... sluta du vet att det är fel...." Men han lyssnar inte han fortsätter. Han tänker....... våldta mig. Istället för att puta så sparka jag i mellan bena på honom.Just i denna stund är jag glad att min bror lärde mig försvars taktik. När han gjorde det hade jag tyckt att det var hur tråkig som helst. Och sa att jag inte kommer använda det. Tydligen behövde jag.

"Av allt som du har gjort med mitt liv. Du mobba mig. Dränkte mig in i toaletten. Lekte med mig som en leksak. Så var det här det värsta"säger jag och tar på mig min kjol och springer ut.

Zac'perspektiv:

Fan

Fan

Fan

Fan

Fan......... Nämnde jag fan?

Hur tänkte jag? Jag blev avensjuk på en äldre kille som kysste henne. Okej bara på pannan men endå. Hur han krama henne. Det var jag som skulle trösta henne. Istället för att trösta vad som ens gjorde henne ledsen. Gjorde jag det värre. Jag skulle aldrig ha gjort det om jag var nykter. Och det som hon inte vet. Är att jag faktiskt vet att hon var den nörden för ett år sen. Och jag har alltid gillat henne. Då menar jag alltid. Allt börja när jag gick i 8.

FLASH BACK!
Jag går genom korridoren. Och som vanligt kommer dem. "Ser man på Bert fjärt är här." Japp ni hörde rätt. Jag hette Bert. "Hur går det med vår läxa?"