BAD GAME! (SWEDISH)

Kapitel: 34 Kiss my ass!

Izabellas'perspektiv:
Jag har fortfarande tårar som rinner ner för min kind. Jag kan inte sluta tänka på att min ända bror som faktiskt kan dö. Det är som att någon hugger mig i hjärtat. Varje gång jag får bilden framför mig i huvudet. Min bror som ligger i sjukhusets sängen och ser ut som att han sover. Jag önska att allt detta bara var ännu ett prank.

Men det som också gör mig arg. Är att mina föräldrar som inte har bryt sig ett skit dem senaste två åren. Inte svarar i sina mobiler. För en gång skull kan dem inte svara!! Min bror,deras son, kanske aldrig vaknar igen. Sjuksköterskan hade sagt att hon hade ringt till mina föräldrar men dem hade inte svarat. Det är bara så frustrerande!!

Jag går ut ur den lilla svarta moderna rummet som jag satt i. Jag orkar inte vara i den gigantiska huset. Jag vill bara hem och låsa in mig i mitt rum. Jag går mot de rummet jag hör röster i. Jag tänkte precis öppna dörren. Då jag hör mitt namn nämnas i deras samtal. Istället för att öppna dörren lyssnar jag.

Dem har ingen rätt att prata om mig bakom min rygg. Inte om det är negativt och inte när jag är som svagast.

"Jag tycker vi borde berätta sanningen till Bella." Säger Aiden. Sanningen? Vadå sanningen? Jag känner hur det strömmar in med frågor i min hjärna. Jag torkar snabbt bort mina tårar och fortsätter lyssna med massor och frågor i huvudet.

"Sanningen vad menar du?"säger Daniel. Precis den frågan jag tänkte.

"Allt. Hon förtjänar att få veta vem som gjorde detta mot hennes bror."säger Aiden som att någon faktiskt skapa allt kaos i den exploderande byggnaden. Jag menar polisen har faktiskt undersökt allt och det visar sig vara någon olycka som hade hänt bland dem elektriska sladdarna i källaren. Men om någon skulle göra detta med mening, och genom den meningen Aiden sa, speciellt mot Anton. Varför? Vad har han gjort mer än att äta skräpmat varje dag? Han kan omöjligt gjort något olagligt. Jag vet att han är en badboy. Men det är ju bara en look som han har.

Eller?

"Jag håller med då lär hon sig att den här världen inte är i regnbågar och unicorns."säger Ben. Jag känner mig upprörd med alla dem känslor som jag har i kroppen. Såklart jag vet att världen inte är en fantasi värld. Jag är inte 3. Att min kusin faktiskt säger så om mig.

"Hon kanske till och med kan bli ledare till Diamons."säger Sam.
Diamons? Jag fattar ingenting. Snälla säg bara att det är en golfklubb eller något.

"Men kom igen killar. Är ni seriös? allt ni säger är sakar Anton alltid har viljat undvika. Han vill att Bella ska ha ett vanligt liv. Han är inte död okej."säger Ethan.

"Är ni seriös? allt ni säger är sakar Anton alltid har viljat undvika. Han vill att Bella ska ha ett vanligt liv."
Dem orden fortsätter att upprepa. Vanligt liv. Vad menar han? Plötsligt sätts allt ihop. Antingen så har jag sett för många kriminella serier. Eller så är det sant det jag tror. Utan att veta vad jag gör, så har jag redan öppnat dörren och gått in i rummet.

"Vi behöver göra något mot dem som gjorde så mot Anton" När dem orden flög ut ur mig visste jag att det inte är någon återvändo.

Ella'perspektiv:
Idag är det fredag.Jag sitter i Bellas rum, och väntar tills hon har klätt på sig. Jag är så glad att jag äntligen kan få ut Bella ur rummet. Jag vet att hon bara har varit här inne i två dagar och deppat. Sen hon fick veta att hennes bror är i koma. Men då har bara Zac vart här för henne. Medans jag får sitta hemma och ha tråkigt själv. Efter det som hände med hennes bror får mig faktiskt att tänka på att livet är kort, och man vet aldrig vad som kan hända. Så jag bestämde mig för en överraskning till henne.