BAD GAME! (SWEDISH)

Kapitel: 13 one more chanc

Izabellas'perspektiv :
Jag vaknade i mitt rum. Av doften av pannkakor .VÄNTA i mitt rum? Somna jag inte hos Lucas hur kom jag hit? Min bror hämta mig säkert tänker jag. Jag kollar klockan 08:00. Jaha jag börjar ju bara om en halvtimma. OM EN HALVTIMMA. Varför ringde inte min väcka klocka. Varför måste jag alltid vakna sent. Tänker jag medan jag springer in till min WIC. Jag tar på mig det första jag ser. Ett par svarta underkläder. Och det var ett svart linne. En svart tunn kofta. Jag tar sen på mig min ljusblåa kortbyxor. Som va lite slitna. Jag tar sen på mig ett brunt bälte. Och någon random smycke. Som då blev ett kors.(BILD) Jag skippar sminket och går ner till köket. Och möter Anton som steker pannkakor. "Godmorgon"sa jag lite trött.

"Godmorgon"sa AntonJag såg några färdiga pannkakor på en talrik. Jag tar den och äter upp den snabbt. Utan att veta om den var min."Du jag måste prata med dig om en sak-"hann han säga. Innan jag sprang upp till mitt rum och borsta tänderna. Jag kolla klockan och den stod: 08:14 haha nytt rekord tänkte jag. Jag gick sen ner till köket igen.

"Så vad ville du säga?"sa jag.

"Jo jag tänkte säga att-"blev hann avbruten ännu en gång.

"Godmorgon"Men inte va mig utom.......... Ryan?

"Vafasen gör han här??!!!!!"sa jag jätte upprörd. Jag såg att han granska mig. Och bet sig i sin läpp. Det gjorde bara så att jag blev argare.

"Jo han var här igår och-"hann han säga innan han för den tredje gången blev avbruten.

"Förlåt mig Bella snälla! Jag gillar dig verkligen. Du fattar inte hur mitt liv är utan dig. Det jag gjorde mot dig. Var mitt livs misstag."sa han.

"Det borde du ha tänkt på innan du gjorde det"sa jag. Och går ut till ytterdörren. Tar på mig mina skor. Och tänkte precis gå ut genom dörren. När en hand tar min axel.

"Bella snälla ge honom en chans. Snälla jag ber dig. Och jag har aldrig bett dig om något."sa min bror. Och det är sant han har aldrig bett mig om något.

"Varför vill du det"sa jag.

"Snälla bara prata med honom"va det enda han sa.

"Nej! Jag är sen till skolan"sa jag och kolla på klockan i telefonen. Där stod det 08:20. Jag var iallafall inte sen. Än.

"Men han kan väll skjutsa dig? Du behöver inte ge honom en chans. Men låt honom iallafall få prata med dig."sa han. Varför var det viktigt?

"Visst"sa jag. Ut ur köket kom Ryan med ett litet osäkert leende. Han tar snabbt på sig sina skor. Och gör en bro hug med min bror. Och viskar något i hans öra. Han går sen ut och in i sin bil. Och tuttar lite så att jag ska koma.

"När jag kommer hem sen, får du ha en förklaring."sa jag och går in i Ryans bil. Den korta bilresan var tyst. Tills vi kom fram till skolans parkering. Redan nu kan jag se många stå utanför. Och beundrar bilen.

"Bella, snälla. Ge mig en chans. Jag kan bevisa dig hur mycket jag gillar dig. Jag gör vad som helst snälla."sa han.

"Det du gjord såra mig verkligen jag tror att jag inte kan förlåt-"hann jag säga. Innan ett par mjuka läppar hamna mina. Dem jag har saknat. Jag besvara kyssen. Och snabbt efter kände jag hans tunga. På min underläpp. För att få tillåtelse in.Jag öppna munnen. Och han undersöker min mun. Men sen kommer jag på att vi är på skolans parkering. Jag putar undan honom motvilligt.

"Om vi ska va ska det vara som vänner. Och du har mitt numer " var det enda jag sa innan jag gick ur bilen.

"Jag hämtar dig efter skolan!"hör jag han ropa efter mig. Jag går in i skolan. Och som vanligt ser jag Lucas vid mitt skåp. Jag går snabbt dit med ett leende. "Hej!"sa jag och kramar honom snabbt. Jag såg sen att klockan va 08:45. "Jag är sen till lektionen men vi ses på lunch"sa jag och gick till lektionen. När jag kom in riktas alla blickar åt mig.