Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 59

Briannas perspektiv

Så fort Jason hade stannat flög bildörren upp på min sida och till min stora chock stod Jace där. Hans ögon var uppspärrade så pass att dem lika gärna hade kunnat vara biljardbollar.

  "Jace vad gör du här?"

  "Jag skulle kunna fråga dig samma sak. Men jag fick nyss reda på att du varit kidnappad från Ryan så det förklarar väll ett och annat" till det här växte mina ögon till golfbollar utav chocken och orden fastnade i min hals. Jag visste verkligen inte vad jag skulle säga i den stunden. Visst Jace var inte dum, han visste vad som pågick bakom stängda dörrar i det här huset men vi har varit väldigt noga med att inte gå in på några detaljer.

  "Jace jag, jag" orden satt fortfarande fast i min hals och det var det enda jag kunde få fram för stunden. Som tur var verkade Jason kunna läsa av mig som alltid och innan jag hann tänka för mycket på det stod han på min sida utav bilen precis bakom Jace.

  "Jace jag lovar att vi kan förklara allt för dig, men inte här ute. Låt oss ta oss in så svarar jag på alla dina frågor"

  Jace såg ut att tveka något först men nickade sedan smått till svar för att sen vända om och gå in i huset tillsammans med dem andra killarna. Varför dem alla vistades här ute hade jag ingen aning om, det var inget som min hjärna kunde fokusera på just nu när bomben av att Jace visste om allt precis släppts. Jag ville hålla honom så långt från den mörka sidan av det här livet, jag ville inte att han skulle hamna i fara så som jag har gjort. Men den positiva sidan av att Jace nu tagit ett steg in i det här livet är att jag har någon jag kan prata med. Någon som förstår min sida utav allt, som inte är uppväxt i det här livet och förstår min rädsla när dem ska ut på uppdrag.

  "Brianna" jag drogs ur mina egna tankar vid ljudet av Jasons röst och mötte snabbt hans blick. Han log smått lugnande mot mig och räckte ut sin vänstra hand för mig att hålla. Mina fingrar var ihop slingrade med hans bara sekunden efter och log tacksamt upp mot honom medan han började leda oss bort till huset.

  När vi väll kom in i huset hittade vi killarna inne i vardagsrummet så vi rörde oss in dit för att göra dem sällskap. Jace satt i den stora soffan tillsammans med Ryan och jag slog mig ner bredvid honom. Jason satte sig på armstödet bredvid mig och jag kunde inte låta bli att nästan automatiskt luta mig mot honom för att komma närmre. Det var inget jag egentligen tänkte på men så fort Jason var runt mig drogs jag nästan till honom som en magnet. Så hade det alltid varit under våran relation och det var tydligen inget som hade ändrats heller under uppbrottet.

  "Okej så när kommer jag få min förklaring till det här? Jag vet inte med er men när jag får information om att min bästa kompis har blivit kidnappad vill jag veta om det. Jag förstår att era liv inte är det samma som syns utåt och jag respekterar det, men jag gillar inte att hållas i mörkret när det kommer till mina vänner" Jace var den första att bryta tystnaden och jag kunde höra irritationen blandat med oro i hans röst.

  Jag vill dra in honom i en ordentlig kram men innan jag ens hann reagera såg jag Ryan hand flätas ihop med Jace ena. Jag vet att det inte är vad min fokus borde ligga på men jag kunde inte låta bli när jag såg hur Ryans tumme gick lugnande över Jace hand. Jag vet inte när det här hade hänt men jag är helt här för det.