Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 11

Briannas perspektiv

  ”Så det här är alltså din flickvän?”

  ”Ja. Vi har vart tillsammans i två månader nu och hon har seriöst vart det bästa som har hänt mig. Hon har förändrat mig totalt. Det är hon som har pushat mig till att bli en bättre person” sa Jason och gav ett litet leende till killen som antog hette Simon då det stod så på hans tröja. Sättet Jason sa allt fick det nästan att låta som han menade det. Han var bra på att ljuga vilket gjorde mig ännu mer nervös. Jag brukade aldrig ljuga så jag vet inte riktigt hur jag är på det. Tänk om jag är hemsk som jag sa till Jason. Skulle jag sabba allt då? Och i sådana fall, vad skulle Jason göra med mig?” 

  ”Ja jag antar att om man är tillsammans med Brianna Smith så kan man inte bete sig hur som helst” både jag och Jason stelnade till nu och jag kunde se en nästan panikslagen blick i hans ögon. Han svarade inte direkt, visste säkert inte vad han skulle säga så jag hoppade in. Jag skulle ju tvungen att säga något så småningom ändå.

  ”Jag vill bara vad som är bäst för honom, Men ja det underlättar en hel del att han börjat komma bort från allt med tanke på mina föräldrar. Dem är inte riktigt lika förstående och öppen sinnad som jag är”

  ”Har Jason träffat dina föräldrar?”

  ”Oh nej” sa jag och skrattade smått. Hoppades innerligt att det inte lät för falskt innan jag fortsatte ”Och det kommer han förmodligen inte att göra på ett tag heller. För det första så är inte pappas bild utav Jason så bra efter alla anklagelser som har vart mot Jason. Även fast dem inte är sanna. Sen så har min pappa också en liten regel om att jag och min syster inte får börja dejta förs än vi är 18. Helst längre om han skulle få bestämma. Du vet ju hur pappor är med sin döttrar”

  ”Ja jag vet. Har själv två döttrar och jag skulle gärna hålla dem borta från killar tills dem var i alla fall 20 men tyvärr så har den ena redan börjat. Det är bara svårt för oss att inse att våra döttrar inte är våra små tjejer. Vi menar inget illa”

  ”Ibland är det svårt att tro” sa jag och nu var det hans tur att skratta roat.

  ”Så ni två har alltså vart tillsammans i” började Simon men avslutade inte meningen då han ville att jag skulle fylla i den. Då han ville kolla om mitt svar skulle stämma överens med Jasons.

  ”I två månader”

  ”Oh okej. Vart träffades ni någonstans om jag får fråga”

  ”Vi träffades faktiskt via mitt jobb, eller det kan man väll säga” sa Jason och jag kollade frågandes upp på honom. Visste inte riktigt hur jag skulle kunna lägga till något då jag inte visste vad det var för ”jobb” han pratade om. 

  ”Det var när jag var ute och lämnade post. Det var första dagen på jobbet för mig och jag hade vart sen så jag var jätte stressad för att få ut allt i rätt tid. Vilket lede till att jag råkade köra på Brianna”

  ”Du körde på henne?” frågade Simon nästan skräckslaget och jag försökte mig på ett litet skratt.