Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 48

Jasons perspektiv

  Jag satt i matsalen och bara kollade ut över alla som satt där. Fängelset jag hölls i för tillfället var nästan fullt så det var folk runt om i hela matsalen. Alla uppdelade i sina gäng och snackade om gud vet vad. Flera av gängen här hade försökt få mig att joina dem så fort jag satte foten här inne. Alla visste vem jag var och jag antar att mitt rykte skulle se bra ut för dem olika gängen. Men med tanke på att jag inte hade några tankar på att stanna här så länge kände jag inte behovet att gå med i någon grupp. Jag kunde försvara mig själv om någon ville starta bråk, jag behövde inte någon som skyddade mig.

  "McCann" jag hörde hur någon ropade mitt namn och jag suckade smått. Allt jag ville var att äta min mat ifred, äta och sen gå tillbaka till min cell där jag kan stänga ut allt. Jag kollade upp för att se tre killar ställa sig framför mig, alla med armarna i kors i ett försök att se skräckinjagande ut. Jag kollade bara uttråkat på dem och tog en sista tugga av min mat innan jag puttade bort brickan något ifrån mig.

  "Vad kan jag hjälpa er med?" irritationen var tydlig i min röst och jag kunde se hur dem kollade lite frågande på varandra innan killen i mitten av dem öppnade munnen för att prata.

  "Jag hörde att du tackade nej till mitt erbjudande att sätta dig med oss"

  "Ja det gjorde jag, precis som att jag har sagt nej till alla andra erbjudanden tidigare. Jag har ingen avsikt att joina något gäng här inne för jag är inte här för att stanna"

  "Du vet att ensamma fångar inte brukar klara sig här inne. Om du skulle slå följe med oss skulle vi kunna ge dig skydd om någon skulle starta något skit eller ge dig problem" det här var samma tal som all andra jag hört tidigare och jag skakade smått på huvudet. Ett skratt lämnade även mina läppar samtidigt som jag ställde mig upp. Min avsikt var att ta min bricka och ställa den borta vid skräpinsamlingen som man skulle göra men blev stoppad när en hand lades på min axel för att sen vrida mig tillbaka mot dem. "Jason vi kan ge dig skydd om du joinade oss men om du går emot oss kan vi också göra din tid här inne väldigt svår"

  "Du vet Kevin, jag är ganska trött att ni och alla andra försöker säga åt mig vad jag ska göra. Ni alla vet vem jag är och vad jag kan göra. Det är därför ni vill ha mig i erat gäng, det skulle höja eran status något enormt. Men låt oss inte glömma att jag kan göra det väldigt jobbigt för er också. Du vet som sagt om mitt rykte så då borde du veta om att jag skulle kunna ta ner dig och dina två vakter utan att ens spilla en droppe svett"

  Jag såg hur ena killen bakom honom såg ut att svälja hårt och han verkade inte längre vilja möta min blick. Kevin som deras ledare hette verkade en aning osäker nu också men med tanke på att hela matsalen nu hade deras fokus på oss så kunde han inte backa ner nu. Han skulle se ut som en stor fegis och respekten för honom tillsammans med hans gäng skulle sjunka något enormt. Så istället för att backa undan som han borde ha gjort om han var smart svingade han ett slag mot mig. Ett slag som tog på min högra käke då jag inte riktigt hann reagera men smärtan var inget jag inte kunde hantera. Så innan Kevin eller dem andra hann göra något mer hade jag slängt iväg två slag själv.

*******

  "Du vet Jason jag trodde nästan att jag inte skulle se dig här inne, du verkar sköta dig ganska bra" sa väktare Jones med ett litet skratt och kollade ner på mig där jag satt på bädden för att bli ompysslad. Jag satt nu på sjukan för att en av läkarna skulle kolla över mina sår. Det var knappt några där men vakterna hade envisats att jag skulle hit. Dem borde egentligen lägga fokusen på dem andra tre killarna istället, jämfört med dem var jag i prima skick. Men jag antar att detta är protokoll så jag fick bara stå ut med det.