Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 10

  Det var nu en vecka sen jag träffade Jason nu och jag vet inte om jag ska vara lättad eller ledsen över det. Det kanske var bra att vi inte träffades då det skulle sluta i katastrof, precis som jag sagt till Emily. Men jag kände mig besviken då det faktiskt kändes bra att vara runt Jason. Speciellt när hans läppar kysste mina perfekt. Jag skulle aldrig erkänna det för honom men det kändes liksom rätt att vara nära honom. Jag kände mig säker i när jag var i hans armar.

  Men jag hade knappt någon tid att njuta utav det då ryktet snabbt spridit sig i min skola och alla ville nu veta vem som var min ”pojkvän” Alexandra och Emily vill träffa honom men det är ju inte riktigt så att jag kan få dem att träffa Jason. För det första så vet jag inte hur jag skulle få tag på honom. För det andra så tror jag inte riktigt att det skulle vara så bra. Dem skulle se honom och förstå att det var Jason McCann, vilket absolut inte skulle sluta så bra.

  Dem har tjatat en massa om att jag ska berätta saker som när vi träffades, hur vi blev tillsammans. Våran första kyss och allt det där. Jag berättade inget för dem då det inte fanns något att berätta men det var inte nöjda. Men just nu sket jag i det. Även om mitt val att kyssa Jason hade många nackdelar så var det värt det. Nate hade bakat undan, han gav mig utrymme. Än så länge i alla fall. Men vi får se hur länge det håller.

 

Jasons perspektiv

  Jag vaknade utav en hög smäll ifrån undervåningen och satte mig upp med ett ryck. Huvud värken spreds i mitt huvud och jag stönade högt. Jag kollade runt i rummet för att endast hitta det tomt. Tjejen jag hade haft med mig var redan borta och jag log smått. Äntligen en tjej som fattade att man skulle sticka efter. Dem tre senaste tillsammans med Melissa har stannat efter och tyckt att vi ska ha en mysig stund i sängen samtidigt som vi kollade på någon film. 

  Fucking skit. När ska folk inse att jag inte är relationstypen. Jag tror inte ens på kärlek. Det är bara något trams som killar hittade på för att få det enklare till att ha sex. Det finns inget som kallas för evig kärlek som kommer hålla i all evighet. Ni som tror på det, ja ni är bara ännu några fån som tror på det och det är ni som kommer bli besvikna i slutet när ni inte hittar det ni söker efter.

  Jag slängde mig ner med en suck i sängen och slöt ögonen. Mitt huvud dunkade som jag vet inte vad och dem där jävla tabletterna som jag tagit förra gången jag vaknade har inte hjälpt ett skit. Mitt huvud var om möjligt värre nu och jag insåg nu att det kanske inte var så smart att festa igår.

  Socialen skulle komma idag för att kolla om jag har gjort något framsteg sen senast jag träffade dem. Dem sa att om jag inte började bättre mig snart så skulle dem sätta in mig på ett hem för ungdomar. Dem säger att det skulle hjälpa mig att komma tillbaka, att sluta vara så deprimerad.

  Men gissa vad idioter. Jag är inte deprimerad. Visst jag har mina stunder när jag saknar Alex men jag är fucking inte deprimerad. Och mina föräldrar? Jag kände dem knappt. Så när jag fick reda på att dem dog så tog det inte särskilt mycket. Visst dem var mina föräldrar och allt det där men dem var anledningen till att jag och Alex hamnade i det liv vi hamnade. Om dem inte bara hade slängt bort oss som dem gjort kanske saker hade vart annorlunda. Men nu blev det så här. Våra föräldrar lämnade oss och vi fick åka in på en massa jävla olika barnhem. Jag vet inte hur många vi hamnade på tillslut men så fort Alex hade fyllt 18 så tog han med mig därifrån. Jag var då bara 14 år och visste inte bättre så jag följde med honom. Han tog med mig hit till Mike som var den enda som bodde här för tillfället. Alex hade tydligen lärt känna honom ett tag tillbaka när han hängde utanför barnhemmet och Mike hade lovat honom att vi kunde bo här så fort vi kom bort från det där stället.