Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 41

Två veckor hade nu gått ungefär sen Amanda kom in i våra liv igen men ingenting har hänt ännu. I alla fall inte mot oss. Killarna var däremot lite glada över att dem lyckats hitta ett utav Amandas varuhus och sprängt upp det tillsammans med alla varor som Amanda hade där inne. Vi hade ännu inte vunnit kriget men just den här striden var vunnen vilket hade fått killarna på märkbart bättre humör. Det var som sagt mycket kvar att göra men det är en liten vinst på vägen och man får vara glad för minsta lilla just nu.

Men eftersom vi fortfarande inte lyckats röja undan Amanda bodde jag kvar hos killarna. Inte för att jag egentligen klagade, att få sova varje kväll tillsammans med Jason var bland det bästa som fanns. Han var alltid så himla varm och fick mig alltid att känna mig hemma. Aldrig innan har jag sovit så bra som när jag sover tillsammans med Jason. Jag var tvungen att åka hem en snabbis bara och packa lite mer kläder då jag inte packat så mycket kläder första gången. Visst man kunde tvätta men jag orkar inte göra det var femte dag eller något bara för att jag behöver rena underkläder.

Men hemtrevligare skulle det bli hemma hos dem också för nu började jul säsongen. Tydligen så har dem aldrig varit mycket för att smycka ut huset så mycket inför jul men jag lyckades tillsammans med lite hjälpa från Trish övertala killarna att vi skulle pynta upp huset något i alla fall. Inget överdrivet eller något men bara lagom för att få lite julkänsla. Jag menar en julgran är ett måste och sen kanske lite belysning också. Så för bara någon dag sen hade vi åkt och köpt en julgran som vi kunde sätta ställa i vardagsrummet. Vi hade bett killarna att åka med oss men dem hade varit måttligt intresserade. Så det hade bara varit jag och Trish. Okej vi två plus två till av Jasons vakter. Jason var rädd att släppa iväg bara mig och Trish ensam ute på stan för att bara vandra runt. Men vi hade klarat oss ganska bra. Ignorerat dem för det mesta för som sagt så är dem inte dem mest pratglada människorna i världen direkt.

Och granen hade blivit väldigt bra, vi båda var super nöjda och killarna verkade gilla den också. Eller det är vad vi intalade oss själva efter att killarna gav oss komplimanger på hur den såg ut när vi var klara med den.

Men just nu satt vi i bilen på vägen hem från min träning, det var den sista för året då vi skulle ta en liten paus över jullovet. Det är många som åker iväg under lovet och vi kunde därför inte ha ordentliga träningar. Jag skulle däremot inte klaga, att inte ha några träningar på någon vecka skulle bara betyda en mindre grej att tänka på. Jason skulle dessutom slappna av något mer för då betydde det att den enda gången jag behövde åka iväg var när jag skulle till skolan och även det var snart slut. Jullovet kunde inte komma snabbare nu för jag kände mig helt överkörd. Skolan är alltid hektiskt i slutet av terminerna med massa prov och uppsatser som ska lämnas in. Det plus all skit som händer runt omkring mig just nu börjar bli lite för mycket för mig att hantera. Jag gillar skolan men lov har aldrig låtit mer tilltalande som det gjorde nu.

"Trish vad är det som händer?" frågade jag när Trish kollade i backspegeln för säkert femtonde gången bara den här minuten. Hon satt dessutom alldeles tyst och det var inte likt henne, speciellt inte när det var bra musik som spelades på radio. Vi brukade sitta och sjunga med i låtarna så högt att vi är hesa när vi sen kliver ur bilen. Men just nu satt hon helt tyst och bara kollade runt omkring oss konstant.

"Jag vill inte att du oroar dig för det är säkert bara jag som är paranoid men jag tror att vi blir förföljda"