Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 40

  "Jason du vet att jag måste åka, vi har redan pratat om det här. Jag kan inte skita i skolan, missar jag för mycket i skolan kommer dem att ringa till mina föräldrar och höra hur det är med mig vilket inte vore något bra för oss. Kombinationen av nyfikna föräldrar och dig är inte den bästa"

  "Kanske inte, men det är svårt att låta dig gå efter allt som har hänt. Jag var seriös när jag sa att om jag hade kunnat så hade jag lämnat allt och bara flytt iväg med dig"

  "Jag vet att du hade gjort det men nu är inte det är alternativ så det är ingen anledning att prata om det. Men jag har varit hemma i två dagar nu från skolan för att spendera dagarna här med dig istället. Hade jag kunnat stanna längre så hade jag gjort det, du vet att jag hade gjort det. Men som sagt om jag inte går till skolan idag så kommer dem börja ställa frågor, frågor vi inte behöver just nu. Jag lovar dig däremot att jag kommer hit direkt efter skolan slutar. Det är ingen träning idag så din vakt kan skjutsa mig direkt hit efter" jag hörde Jason sucka bakom mig och innan jag visste ordet om det kända jag hur hans armar lindades runt min midja.

  "Jag förstår bara inte varför du ska vara så envis och vägra låta mig vara den som skjutsar dig fram och tillbaka"

  "Jag gör det för din skull och lite för min. Killarna kommer förmodligen döda mig dem själva snart om dem inte får tillbaka dig till arbetet snart"

  "Brianna det där är inte ens roligt att skämta om" sa Jason och borrade in sitt huvud i min nacke. Han placerade lätta kyssar längst min hals och jag kunde inte låta bli den lilla reflexen som fick mig att luta huvudet åt sidan för att ge honom mer utrymme att jobba på.

  "Jag vet att du inte tycker det är roligt men jag är seriös Jason, du har knappt arbetat de senaste dagarna och jag vet att killarna vill ha din hjälp. Dem tror säkert att det är jag som undanhåller dig från arbetet. Så därför är det ett perfekt tillfälle för dig att passa på att jobba med allt medan jag är i skolan. På så sätt blir killarna glada, ni kan få saker gjort och vi kan spendera tid tillsammans på kvällen"

  Jag hörde Jason sucka bakom mig och visste att jag hade vunnit den här striden. Jag log lite smått och greppade tag i Jasons händer för att lossa hans grepp på mig lite innan jag vred mig om i hans famn så att jag nu kunde kolla upp på honom. Jag lindade mina armar runt hans nacke och ställde mig på tå för att placera mina läppar mot hans. Det blev bara en kort kyss men en desperat sådan.

  "Finns det verkligen inget sätt jag kan övertala dig på att stanna med mig en dag till?" frågade Jason som lutade sin panna mot min efter att vi dragit oss undan. Men jag skakade bara kort på huvudet vilket fick honom att sucka än en gång. "Jag tror inte du förstår hur mycket jag kommer oroa mig medan du är borta och hur mycket det faktiskt tar emot att släppa iväg dig. Jag kommer ha ångest hela dagen tills du är hemma säker igen"

  "Jason jag kommer vara säker där också, det är som vi pratat om. Det kommer vara alldeles för mycket människor där för att dem ska våga göra något. Dessutom, jag har ju redan gått med på att hålla dig uppdaterad under hela dagen och lovat att ringa dig på rasten. Jag vet att du är orolig babe men just nu stressar du bara upp dig i onödan"

  "Det kanske känns onödigt för dig men jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga att du är mitt allt innan du faktiskt förstår hur mycket du betyder för mig. Jag skulle på riktigt gå under om något hände dig, jag skulle inte kunna leva med mig själv"