Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 22

  ”Okej så vad är planerna inför ikväll då?” frågade mamma som satt tillsammans med mig nere i köket för att äta frukost. Vilket är väldigt ovanligt måste jag säga. Jag äter oftast ensam, vare sig fall det är frukost, lunch eller middag. Blair kan äta tillsammans med mig någon gång då och då men det är inte särskilt ofta. Så jag äter oftast ensam om inte en av våra arbetare ska äta. Mamma säger att det är opassande att äta tillsammans med arbetarna men det struntar jag i. Jag vill ha sällskap när jag äter och helt ärligt så är dem som jobbar i vårat hus väldigt trevliga. Två utav våra städare har jag kommit väldigt bra överens med så dem brukar ofta äta med mig om dem har tid. På senaste tiden har dem känts mer som en familj än min egen. Jag träffar aldrig någon i familjen. Vårat hus är så stort så vi hela tiden går cirklar runt varandra.

  ”Eh vi kommer göra det vanliga. Dem kommer och hämtar mig ett tag innan så åker vi till restaurangen och äter innan vi åker till dansen” ljög jag och gav henne ett litet leende. Jag visste att hon skulle köpa det för det var något jag och mina kompisar brukade göra varje bal. Men i år skulle jag gå med Jason och ville därför åka med honom dit. Och anledningen till att jag ljuger för mina föräldrar är för att dem inte vet om Jason än. Dem skulle nog aldrig få reda på honom. Kanske om vi var i en riktig relation med det skulle ju aldrig hände. Jason är inte den killen. Plus min pappa skulle aldrig tillåta det, han hatar Jason. Min pappa har försökt sätta in Jason bakom galler ett antal gånger nu men han har aldrig lyckats.

  ”Åh det är trevligt. Jag önskar att jag kunde vara här för att se dig i din klänning. Du kommer att bli jätte vacker älsklingen”

  ”Tack mamma. Men varför kan du inte vara här? Jag trodde att du sa att du inte hade något planerat idag för bara någon dag sen. Du lovade att du skulle hjälpa mig med mitt hår”

  ”Jag vet älskling. Men din pappa fick ett samtal igår och dem behöver honom borta i New York. Jag ska följa med honom för vi tänkte att vi då kunde passa på att ta en liten semester så vi kommer att vara borta i två veckor”

  ”Två veckor? Ni hade inte någon tanke på att ni borde ha pratat med oss först. Du lovade mig att du skulle hjälpa mig inför det här. Du lovade redan förra året att du skulle hjälpa mig då du även missade den gången. Det här är tredje gången som du kommer att missa det här. Kan ni inte åka lite senare?”

  ”Jag är ledsen Brianna men det går inte i år. Nästa gång kanske” sa mamma och kysste mig kort på pannan innan hon gick iväg till gud vet vart.

  Jag satt ensam kvar och kände hur tårarna spreds i mina ögon. Jag ville inte gråta, inte över det här. Jag borde ha vant mig med det här vid det här laget. Men jag blev minst lika sårad varje gång. Mina grejer var aldrig viktiga för dem. Dem kommer aldrig på mina uppvisningar för att kolla på mig. Jag tror inte ens att dem lyssnar på mig när jag berättar att jag ska ha uppvisning. 

*********

  ”Gumman jag vet att det är irriterande men du kan inte låta det stoppa dig. Glöm det och fokusera på ikväll istället. Du kommer att ha jätte kul tillsammans med oss precis som alltid men en litet plus nu är ju att du även har en sexig man vid din sida. En sexig bad boy” sa Alexandra och jag skrattade smått. Jag hade berättat för henne om min mamma och hon hade direkt fått mig att känna mig bättre. Precis som hon alltid gjorde. Alexandra är den som jag har känt längst. Vi har känt varandra sen vi föddes då våra föräldrar var kompisar. Emily kom inte in i bilden förs än i femte klass eller något. Men jag älskar henne minst lika mycket och så gör Alexandra. Vi är den oförstörbara trion som ingen kunde sära på.