Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 52

  Bilen stannade framför trapporna som ledde in till byggnaden som galan hölls i, det var ett utav hotellen mitt i stan som galan hade ett haft ett samarbete med så länge jag kunde komma ihåg. Hotellet var ett väldigt lyxigt hotell med stora öppna salar som kunde ta emot hundratals människor. Flera av salarna var tilldelade olika auktioner som skulle pågå under kvällen och alla pengar som samlades in under kvällen skulle gå till välgörenhet. Man kunde bidra på flera olika sätt och det fanns ingen hjälp eller bidrag som ansågs vara fö liten då allt kan göra skillnad. Man kunde antingen bidra genom att skänka pengar direkt in till organisationen, donera olika ting som andra kan köpa under kvällen eller då köpa något av sakerna som såldes. Varje år donerade min familj en ganska stor summa pengar och sen så donerade vi alltid ut vårat sommar hus som vi hade nere i Hawaii. Den resan inkluderade två veckors vistelse och en privat kock som vi skulle servera mat under vistelsen. Den resan var alltid väldigt populär och brukar kunna dra in ordentligt med pengar. Jag brukade dessutom skänka lite extra själv, ofta kläder eller annat som andra skulle kunna ha mer användning av. Det var även något både Alexandra och Emily hade hakat på och alltid donerat något dem också för att hjälpa till.

  Dörren in till limousinen öppnades från någon på utsidan och med en liten hjälpande hand från killen som öppnade dörren lyckades jag nästan graciöst ta mig ut ur bilen. Emily hade redan hoppat ut innan mig och Alexandra hoppade snabbt ut efter mig för att sen slingra ihop sin ena arm med min. Jag log stort ner mot henne vilket hon snabbt besvarade och jag kunde inte låta bli att mumla ett kort "tack" till henne vilket hon snabbt skakade på huvudet åt. Men jag kunde inte tacka henne nog. Det hade gått ungefär två veckor nu sen allt med Jason hände och jag har inte velat göra annat än att sjunka igenom golvet varje dag sen dess. Jag hade varit i en sådan dålig sinnesstämning med allt som har hänt men Alexandra har gjort det hennes livsuppgift att se till att jag har en bra kväll. Hon var hos mig redan klockan 13.30 trotts att galan inte började förs än 20.

  Hon hade haft med sig skräpmat och insisterade att vi skulle göra oss i ordning tillsammans. Men det var lite ironiskt att hon faktiskt hade tagit med sig skräpmat med tanke på att ni de närmaste timmarna kommer stå inför en massa kameror och minsta lilla dåliga bild skulle hamna upp på internet. Men för en gång skulle brydde jag mig inte om det och hade tryckt mina hamburgare och pommes med stor aptit för att sen trycka i mig en hel Ben & Jerry bara en timma efter det. Jag tror att hon egentligen bara kom över för att hon var rädd att jag skulle backa ur och jag måste väll tyvärr erkänna att den tanken hade slagit mig ett antal gånger.

  Men Alexandra och Emily hade på något magiskt sett lyckats flytta mina tankar från Jason till annat. I alla fall för stunden och förhoppningvis skulle det hålla resten av kvällen. Jag visste att jag förmodligen skulle få en massa kommentarer hit och dit från ett antal andra gäster om dramat med Jason men jag skulle nog kunna ta mig igenom kvällen någorlunda. Tjejerna hade båda gått med på att om det blev för mycket för mig så skulle vi åka hem igen vilket jag var tacksam över. Målet var ju att ta sig igenom kvällen men det var ändå skönt att veta att jag hade en backup plan.

  Tillsammans rörde vi oss upp för trapporna intill hotellet tillsammans med flera andra gäster som var på ingång. Alla uppklädda från topp till tå. Tjejer med fantastiska klänningar och killar i snygga kostymer. Det här var ett event jag var mer än van med och kanske var det de som fick mig att slappna av något ännu mer. Jag visste vad jag fick här, allt det här var bekant och därför nästan bekvämt. Sättet man skulle hålla sig på, hur man skulle agera satt som i ryggraden på mig vilket gjorde att jag log mer eller mindre åt alla som jag gick förbi. Flera personer kände jag igen från olika tillfällen och hälsade smått på dem innan jag fortsatte att röra mig in i hotellet som redan svärmade av människor.